Johan Andersson, Unprofessional Cyclist

Nåväl, det får väl tiden utvisa men dagen bjöd på en mycket trevlig tur tillsammans med Bjarne och Andreas. Hade först tänkt att haka på Jilster och gänget på deras tur i Haninge men på grund av vissa omständigheter så funkade inte det och Andreas som har legat i MTB ide sen i vintras tänkte sprattla loss lite i Gömmarskogen tillsammans med Bjarne och att cykla med goda vänner är bättre än att cykla själv. Asfaltsturen på någon mil till Källbrinks IP är ju inte så festlig. Någon sur och fet gubbe var tvungen att kommentera att jag cyklade på världens bredaste trottoar i Örby då jag inte ville bli överkörd av bussen, jag svarade med att ge honom en slängkyss. Tror att han blev glad för han sa inget mer. Däremot skulle han ha behövt trampa lite med tanke på den kaggen. Gömmarskogen blir man aldrig besviken på och nu när marken inte var helt torr visade sig de snedställda rötterna från sin bästa sida. Som tur var valde jag min Giant Trance med Fat Albert istället för Singularen med Racing...

Efter en knapp vecka med minimalt med kolhydrater har jag insett att jag kanske inte ska köra så hårt på denna diet, exakt som Tobbe sa utan har valt mina kolhydrater lite bättre med hembakad osötad limpa och bönor. Ska nog testa det där quinoa någon gång med. Det viktiga är nog att jag kapar bort det raffinerade sockret. Nåväl, efter en lite mer kolhydratsladdad frukost stack jag iväg till Bjarne igår förmiddag för en liten runda på södertörn. Bjarne är bra, Bjarne vet att han orkar längre sträckor och kan hålla en högre hastighet än jag men anpassar sig till mig samtidigt som jag naturligtvis kör på allt jag kan för att haka på honom. Johnny är av samma skrot och korn, bra racerkompisar. Norr Enby, var ligger det? Den första biten genom Huddinge, bort till Tullinge och sen via F18 bort mot Pålamalm gick bra och innan Riksten så drog vi upp farten lite och gjorde 1½ minutsförningar på ganska tomma vägar. En och en annan grusbil susade förbi men alla bilar höll avståndet och tutade i g...

SMHI lovade regn och yr.no velade som jag vet inte vad så vad kunde vara bättre än tre timmar i Hellas med bbq-avslutning på takterassen? Christian, Johnny, Johan, Tobias, Tobias, Viktor och Christer var startklara när vi skulle ge oss av, Rickard hade fått cykelförhinder och skulle sluta upp vid grillningen. Hellas mest fotade kulle Som vanligt blev det en härlig blandning av kända och okända stigar när Tobias "kungen av Hellas" var med. Stigar blandades med hällar som blandades med pushbike etapper och härliga nerförslut och det fanns även tid för lite blåbärsplockning. Fantastisk häll Efter tre timmars stigporr och en stukad handled på Rippa återsamlades vi hemma hos mig (på taket) för att krubba lite sill med färskpotatis, grillade kotletter samt en härlig äppelpaj som Mirja hade fixat till. Mirja och Atle var självklart med och krubbade och Atle visade även upp sin tuffa cykel som imponerade stort på alla. Kameran låg ju självklart hemma då. Gula ovanför sjön Efter några...

Efter att Rickard frågade om vi inte skulle köra Siljan Runt med Challe så har vi tränat hela fyra ggr och ca 80km varje gång så 160km runt Siljan skulle väl bli en plätt? Att ingen av oss hade cyklat mer än 120km i ett svep innan (jag gjorde det för typ 2½ år sedan) var inget vi tänkte på. På vägen upp stannade vi i Hedemora och skulle köpa oss varsin burgare. Challe började yra om att Anders Eklund hade duschat i gatuköket och började fråga ut servitrisen och Rickard tjatade om att han skulle ha två kokta korvar i sin burgare (som han trodde var en tunnbrödsrulle, snacka om förvirrad). Käket smakade bra i alla fall och resten av resan var Rickard The Dark Knight då han hade sett filmen som köpfilm på den lokala OKQ8 macken. När vi käkade burgarna stod kidzen på torget runt en Volvo740 och hoppade på bakluckan, only on the countryside. Stressa inte i depåerna När vi kom upp till Mora åkte vi och föranmälde oss. Bjarne som inte skulle köra överlät sin plats till mig så jag slapp betala...

Med två veckor kvar till Siljan Runt kände både Rickard och jag att det var dags att hoja lite, träningsfanatiker som vi är. Rickard har inte hojat mer än 40km i ett sträck och jag har bara hojat en racerrunda på två år, en 11-milare på Ekerö för några veckor sedan. När jag stod och drog på mig brallorna ringde Johnny och ville haka på en lugn tur och 20 minuter senare slog vi följe på vägen mot Trollbäcken för att hämta upp Rickard. Som vanligt hade Johnny lite idéer om vägval för att undvika de mest trafikerade vägarna så vägen till Rickard blev ganska bilfri. Johnnys ryggtavla Efter att ha spänt lite ekrar på Rickards originalpeschå från runt 1980 så rullade vi iväg. Målet med dagen var bara att få lite mil i benen och ha en trevligt tur. Nere vid Svartbäckens by blev det lite grusväg för att undvika hela Brandbergsghettot och vips var vi ute på Dalarövägen och turen kunde äntligen börja på riktigt, helt omöjligt att hålla ett jämnt tempo närmare stan med alla rödlysen.Efter att ha ...

Aron ville ta en liten tur mellan Ågesta och Handen och när vädret bjöd upp till dans var det bara att dra på sig shortsen och ta sig till Södra station där vi skulle mötas upp. Aron mötte jag vid Skanstull. Väl på perrongen stod Christer, Bear, Juan och Jonny. Hoppade på tåget och gick av vid Farsta Strand där Tobias och Robban väntade. Eftersom vevlagret på min Trance är på upphällningen tyckte jag att det var en strålande idé att köra helstel 29er, jag har ju iaf cyklat två turer de senaste två månaderna. Ågesta ligger en tio minuter med cykel på asfalt från stationen och det spratt lite i benen, som det kan göra ibland, en känsla som inte fanns kvar fyra timmar senare. Vid Ågesta friluftsgård dök vi in i skogen och den första delen av turen bjöd på rötter galore, hade jag verkligen gjort rätt val? Vevlagret på Trancen skulle nog ha hållit för en tur till men ingen idé att börja tänka på sånt nu tänkte jag. Aron har en inbyggd karta i skallen så det var bara att haka på och inte fun...

Christopher hade en idé om att köra lite racer och sen ta en bira eller två tillsammans med lite krubb. Efter att ha fixat barnvakt så blev det ett "go" på det erbjudandet och i morse så tog jag upp Pacern i solens ljus för första gången. Jag skulle träffa Christopher vid Stadshuset 10.00 och där stod han tillsammans med sin jobbarpolare Jonathan och hans Pinarello Prince som han köpte hemma i Frankrike för endast €7000, snäppet dyrare än min alltså. Christopher på väg mot FRA! Redan vid Norr Mälarstrand kände jag att något inte var som det skulle. Jag hade verkligen inte beställt motvind (som förföljde oss oavsett vilket håll vi cyklade) men jag gillar ju inte att gnälla så jag tänkte vackra tankar om vägarna ute på Ekerö. Jonathan och Tobias innan den första skyltspurten! Efter ett snabbt stopp vid Alviks Cykel där Christopher tjackade något och jag var tvungen att höja sadeln, mötte vi Tobias vid Brommaplan. Efter en snabb McDonaldskaffe bar det av mot Ekerö. Varför i h*lv...

Vi inom LCF brukar ju fixa till en del evenemang där vi gärna fokuserar på det där lilla extra tillbehöret till cyklingen, dvs fikat eller maten efter turen och nu när vårsäsongen har tagit fart skulle vi ju självklart göra ett litet event för att hylla Ronde van Vlaanderen eller Flandern Runt som den kallas på svenska. Ett tiotal personer var inbjudna, rutten över södertörn med avslutningen på gatsten och ett bergspris upp till Fåfängan var klar, ölen inhandlad och chipsen stod i skafferiet så vad kunde gå fel? Även vädret var helt anpassat efter en vårklassiker, efter en del dagars sol så öppnade sig himlen och regnet fuktade asfalten. Jag har varit sjuk i några veckor men tar hela tiden varit övertygad om att jag skulle bli frisk så när jag väl gick upp i morse och hade jordens huvudvärk av allt hostande under natten kändes det ju mindre bra, snacka om antiklimax. Nåväl, att ställa in fanns ju inte så vid 11.30 kom Johnny förbi och snart var vi (dom) fulltaliga. Bjarne hade kopplat ...

Tempen visade -5 och solen sken som aldrig förr. Christopher och jag hade bestämt att vi skulle ta en tur runt Älta, Trollbäcken, Handen, Trånkan (my old hoods), Sköndal, Enskede och hem. En tur på ca 40km som borde funka då jag fortfarande inte hade cyklat längre än 20km i ett sträck sedan skadan i september. Skogen verkade fortfarande vara överfylld av isgator så stigarna fick vänta ett tag till. Jag började med att öka trycket från 3,5 till 6kg i däcken vilket skulle visa sig vara en höjdaridé Vid 10.30 kom C förbi och just när vi skulle dra iväg kom Thomas förbi efter dagens tur. C körde som vanligt fixie. Till skillnad från i tisdags var cykelbanan hyfsat fräsch men när vi kom till Älta fick det ändå bli lite finkörning på gatorna som verkade helt sopade och lika torra som en dag i juni. Dubbdäck har jag inte använt sen 2005 och idag var det verkligen sommar på vägarna så jag väntar nog ett år till. Vid Statoil Älta blev det en paus då jag var tvungen att pilla lite på växeln. Jag...

Visa större karta Satt och mekade lite med google maps och ritade upp några eventuella cykelturer när det plingade i pm-lådan på happy. Christopher ville ut och nöta lite asfalt då även hans deorebroms lider av läckage (min frambroms har exakt samma symptom som Christophers fick jag reda på). Eftersom jag hade ritat upp två turer beslöt vi oss för att cykla någon av dom, en kortare och en längre. När vi väl kom till Älta skulle vi besluta oss för vilken väg vi skulle ta, allt beroende på hur mosiga vi var i benen. Satt och tryckte i mig en kebab när C ringde och meddelade att han skulle anlända Hammarby Sjöstad inom 30 minuter så det var bara till att öppna foderluckan och mosa in resten. Den råa löken satt som en smäck i kistan. Eftersom C körde sin vinterfixie beslöt vi oss för att inte ta alltför små insnöade stigar till Ältavägen men även där insåg vi att cykelbanan inte riktigt var gjord för att cykla på om man ville hålla lite tempo så vi beslöt oss för att stångas lite med bilar...

Ikväll kom Andreas över då vi skulle ha en liten oljebytessesion på våra Deorebromsar. Min frambroms var stendöd och hans var rejält svampiga. Det första jag ser när jag tar ut cykeln är att det är en liten oljefläck på styrlindan på min Peregrine vilket inte kändes sådär jättebra och visst var skruven uppe vid oliven fuktig av olja. Nåväl, vi är alla barn i början tänkte vi och Andreas såg väl chansen att marinera mina belägg och inte hans på det första försöket och snäll som jag är så gjorde vi ett försök på Singularen och satan vad lätt det var när man är två Lattefarsor som samarbetar. Själva ingreppet tog väl två minuter och inte en droppe spilldes. När jag hade tryckt i ca 5ml utan att någon luft kom skruvade vi ihop allt men som väntat kom det inte upp det tryck jag ville ha så i morgon blir det till att leta upp ett set med insert/oliv. Hur gick det med Andreas bromsar då? Som en färsk semla såklart... Min broms funkar fortfarande inte men hans två?!?!?!?! blev som nya, sometim...

Vilken är världens bästa lokala cykelhandlare? Svaret är självklart att det är upp till den enskilde individen. Min lille flintskallige vän från ghettot i väst tycker att Alviks Cykel är världens bästa LBS och det stämmer såklart, för honom. Jag har tjatat om detta innan, om värdet av lokala cykelhandlare blablabla.... men hur ofta kan man bara ringa till sin LBS, prata med verkstadskillen om lite mineralolja och komma därifrån med både lite olja och en helt fräsch hydralisk frambroms helt gratis? Det kanske man kan lite överallt men jag har fått för mig att jag inte är alltför naiv och att cykelhandlare som dessa inte växer på träd. Vilken cykelhandlare pratar jag om? Sportson på Katarina Bangata i Sthlm såklart! Stället där man (jag) känner sig viktig som kund. Det kan kännas lite fånigt med sån här gratisreklam men jag anser att äras den som äras bör. Johan hyllar Alviks Cykel för den service och finfina priser dom erbjuder honom och jag hyllar och rekommenderar gärna en lokal cyke...

Då Christopher var sugen på en tur i skogen efter en tids ofrivillig vila möttes vi upp nedanför Hammarbybacken, Christopher, Tobias, Bear och jag. Johnny var son vana trogen exakt sex minuter sen. Bear poserade med sin Santa Cruz Blur LT med dubbdäck. Naturligtvis häcklade vi honom för det men när Johnny väl kom med dubbisar på hojen stelnade våra leenden något då han brukar ha koll på isläget och inte kör med dubbar om det absolut inte behövs. Utan dubbdäck men med gott gry i skallen satte Christopher fart mot filisofens grav, ett mycket bra val visade det sig, för Johnny och Bear. Vi andra fick släpa hojarna uppför backen, cykla 20 meter och släpa släpa släpa.... Väl upp vid starten av Traktormakt insåg vi att om det skulle bli någon cykling var det bushen som gällde och så fick det bli. Utanför stigarna var det krispigt och bra fäste även för oss med sommardäck och Sicklaskiftet passerades utan några större missöden. Över Ältavägen och sen bakvägen upp mot gröna där vi återigen cyk...

Christopher ville ut och cykla efter sitt uppehåll på nästan tre månader så Birgitta, Tobias och Christopher stod redan vid Hammarbybacken när jag kom. Johnny hade ringt och var som vanligt några minuter sen. Som så många gånger förr tog vi asfaltsvägen förbi Lilla Sickla för att få upp värmen och väl uppe vid ängen fick Christopher sin vana trogen lite vajkalle på utrustningen. Redan när vi hade kommit en liten bit in på Den Sista Mohikanen visade sig solen och känslan av vårsken kom som ett brev på posten. Vi mötte en hundägare som beklagade sig över den nya grusvägen och som vi hellre hade sett att kommunen isf hade fixat till de stigar som redan fanns. När vi hade kommit över Ältavägen ville Johnny köra lite pushbike uppför berget och det brände bra i vaderna att kämpa sig upp för berget med cykeln i släptåg. Vidare på lite mer eller mindre vanliga och hårda stigar förbi masterna och sen en annorlunda variant på KGB samt ett depåstopp på Hellasgården där vi både fick kaffe och säll...