Johan Andersson, Unprofessional Cyclist

Christopher hade en idé om att köra lite racer och sen ta en bira eller två tillsammans med lite krubb. Efter att ha fixat barnvakt så blev det ett "go" på det erbjudandet och i morse så tog jag upp Pacern i solens ljus för första gången. Jag skulle träffa Christopher vid Stadshuset 10.00 och där stod han tillsammans med sin jobbarpolare Jonathan och hans Pinarello Prince som han köpte hemma i Frankrike för endast €7000, snäppet dyrare än min alltså. Christopher på väg mot FRA! Redan vid Norr Mälarstrand kände jag att något inte var som det skulle. Jag hade verkligen inte beställt motvind (som förföljde oss oavsett vilket håll vi cyklade) men jag gillar ju inte att gnälla så jag tänkte vackra tankar om vägarna ute på Ekerö. Jonathan och Tobias innan den första skyltspurten! Efter ett snabbt stopp vid Alviks Cykel där Christopher tjackade något och jag var tvungen att höja sadeln, mötte vi Tobias vid Brommaplan. Efter en snabb McDonaldskaffe bar det av mot Ekerö. Varför i h*lv

Att kalla den för finracer vore en lögn fast det är ju den enda racer jag har så det är ju den finaste och lättaste jag har. Jag har tidigare haft en racer men tyckte inte att tiden räckte till så jag sålde den och köpte mig en 29er istället som jag har haft många roliga timmar med men suget efter en racer har sakta växt fram och när jag hittade en beggad ram för 1200:- inkl gaffel så slog jag till. Att det blev en stålram kändes naturligt för jag gillar de tunna rören man får på köpet. En aluracer vill jag inte ha så alternativen är Ti eller kolfiber och då kostar en ram mer än vad hela cykeln har kostat. Jag ska ju ge det här en andra chans nu och ville inte köpa en hoj för 40000:- så det här blev det bästa valet för mig. Ramstorleken är 56cm vilket kan tyckas kort för mig som är 187cm lång men då jag inte vill ha en overall-reach på mer än 680mm samt att jag gillar att ha en lång styrstam när jag cyklar asfalt så tror jag att detta blir bra. Jag har för övrigt för små ramar på alla

Var och hämtade mina landsvägshjul hos Pedalogerna idag. Som vanligt hade Ola gjort ett superjobb och det ska bli spännande att se hur dom funkar på Pacern. Jag har förstått att det är viktigt vad dom väger så jag la dom på vår kvalitetsvåg och fick fram 1622gr vilket får anses helt ok med tanke på att fälgarna väger 470gr styck (antagligen mer IRL). Specen då? Bakhjulet fick ett Campagnolo Recordnav med 2-korsade DT Competition ekrar på drivsidan och radialekrade DT Revolutionekrar på vänstersidan samt en Mavic CXP33 fälg 32H. Framhjulet fick ett DTSwiss 370R nav, radialekrat med DT Revolution ekrar samt en Mavic CXP33 fälg 28H. Tanken var att jag skulle ha silvriga hjul men då Campagnolo Record nav endast finns i svart blev det så istället. Hoppas att det bryter av bra mot resten av cykeln som är silvrig. Hade jag valt IRD Cadencefälgar och DTSwiss 240 framnav istället hade jag kunnat kapa 210gr på vikten men de flesta verkar tycka att CXP33 är ett bra val så det kändes helrätt med m

Efter att ha varit sjuk med influensa, hosta och gud vet vad (förskoleungar) börjar jag äntligen att känna mig kry. Tanken var att jag skulle ha cyklat i Hellas med ett gäng i måndags men då vaknade jag med migrän istället. Hammarbybackens snö ligger nog kvar ett tag till Efter att ha spenderat dagen framför datorn tyckte jag att vädret var alltför bra för att spenderas inomhus och då jag vet hur mycket Atle älskar att sitta i sin stol bakpå och kommentera allt han ser och gärna peka och kommendera som Il Duce tog vi en tur runt de fem sjöarna (Sicklasjön, Dammtorpssjön, Söderbysjön, Ulvsjön och Ältasjön), en tur på dryga 20km vilket jag tyckte räckte med tanke på skicket jag är i samt de 20kg man släpar på. Sicklasjön börjar vakna till liv Redan nere vid Sicklasjön bröt solen fram och jag tackade gudarna för att jag tog av mig den översta jackan. Atle kacklade lika högt som gässen som låg och guppade i vassen och njöt av vårsolen. Glad kille?? På väg upp mot kyrkogården såg jag ett pe

Vi inom LCF brukar ju fixa till en del evenemang där vi gärna fokuserar på det där lilla extra tillbehöret till cyklingen, dvs fikat eller maten efter turen och nu när vårsäsongen har tagit fart skulle vi ju självklart göra ett litet event för att hylla Ronde van Vlaanderen eller Flandern Runt som den kallas på svenska. Ett tiotal personer var inbjudna, rutten över södertörn med avslutningen på gatsten och ett bergspris upp till Fåfängan var klar, ölen inhandlad och chipsen stod i skafferiet så vad kunde gå fel? Även vädret var helt anpassat efter en vårklassiker, efter en del dagars sol så öppnade sig himlen och regnet fuktade asfalten. Jag har varit sjuk i några veckor men tar hela tiden varit övertygad om att jag skulle bli frisk så när jag väl gick upp i morse och hade jordens huvudvärk av allt hostande under natten kändes det ju mindre bra, snacka om antiklimax. Nåväl, att ställa in fanns ju inte så vid 11.30 kom Johnny förbi och snart var vi (dom) fulltaliga. Bjarne hade kopplat

Satt och bläddrade lite i Stockholm City till frukosten och slog upp sidan 10. Där uppenbarade sig ett reportage om cyklar (City verkar ha en hel följetong om cykling i Sthlm, bra där). Journalisten intervjuade någon Lennart Augustsson på Cykloteket som förklarade lite skillnader mellan racers, hybrider osv. Sen kom det... Att det skulle komma borde jag ju ha förstått men att detta ämne diskuteras gång på gång utan att någon har någon koll känns ju helt absurt. "Ett gäng entusiaster kör med fixed bike, vilket innebär att det inte finns frigång eller broms. Man får styra farten helt med pedalerna. Olagligt och helt livsfarligt om man inte behärskar tekniken." Och det säger Lennart, Lennart som har jobbat med cyklar i 17 år och som uppenbarligen inte har fattat att cyklar utan frihjul inte nödvändigtvis inte körs utan bromsar. Själv skulle jag aldrig köra utan en extern broms men jag vill ändå ha "trampa trampakänslan" som man bara kan få av en cykel utan frihjul. Til