När jag fyllde 30 år fick jag en av mina impulser. Samtidigt som jag väntade på Mirja utanför S.A.T.S på Regeringsgatan insåg jag att jag var värd en ny klocka och jag förstod att jag skulle få köpa den själv för även om man fyller 30 så har man liksom slutat att ge presenter, i alla fall lite dyrare sådana. Sagt och gjort, in och parkera bilen i Galleriagaraget och ner till Krons Ur för att titta lite. Mirja skickade jag in på någon närliggande klädaffär men något i typ med -Köp dig något om du hittar något du vill ha. Det är ett bra sätt att få bort fokusen på den eventuella klockaffär som väntade. Krons Ur har många fina klockor och märken men jag hade redan sneglat på en Chronolink från Sjöö Sandström då jag tyckte att en Portugese från IWC Schaffhausen för 90.000:- var lite över min budget och att både Omega och Breitling (speciellt Breitling) är alldeles för blingiga. Jag jobbar med IT och producerar inte musik åt 50 cent eller Eminem. Nä, en klocka som inte drar uppmärksamhet...