Fortsätt till huvudinnehåll

Inlägg

Visar inlägg från maj, 2014

Så fantastiskt #notsopr0

Det var tydligen Le Peloton Friday Edition i morse. Kände mig väl inte så crisp när klockan ringde 05.15. Benen var stumma, prostatan värkte och ryggen var stel. 05.57 stod jag utanför Urban Deli med sju andra gubbar iklädd min MAMILdräkt bestående av kvalitetsprodukter från UK (eller Kina). URMAMILEN Magnus läckra bakdel! 06.10 värkte benen som de inte har värkt sen jag började hoja Pelotonen. 06.11 släppte jag klungan och vände innan Fiskis. Sen hojade Magnus och jag partempo resten av rundan och avnjöt sedan en macka med kaffe på Café LeMond tillsammans med fyra andra gubbar. Var Thomas Z och italienaren tog vägen vet jag inte. http://www.strava.com/activities/147175765

Finn felet

Den här bilden som togs i morse inför dagens Le Peloton innehåller ett så fruktansvärt etik, klass och stilfel så det gör ont. Visst hittar ni det? Ett tips, kolla in tjockisen med den gröna hjälmen! Bilden stulen från Anders Nilssons instagramflöde!

Utnyttjad

När Toni frågade om någon crisp KBCK-gubbe ville tjäna tusen spänn svarade jag naturligtvis JA! Att svara JA gick tydligen ut på att få 16 nålar nerstuckna ca 4cm ner i fyra olika muskler på framsida lår, respektive baksida, det vill säga två per muskel. Sen skulle jag tydligen göra en massa övningar som var jättejobbiga. Till slut fick jag äntligen cykla och då var ju det JÄTTEJOBBIGT det med. Sen fick jag gå hem i regnet. Episk dag. Tack Toni!

Lida CX en underbar försommardag

Efter att ha laddat med Fransk julöl igår kände jag mig ruskigt crisp när jag vaknade i morse. Men med gnäll så vinner man inga cykellopp (jag vinner inga i alla fall men ni fattar vad jag menar!),  så med det sagt så körde jag ner lite gröt och kaffe i kistan och rullade sen förbi Vic och Magnus för att hämta upp gubbarna på väg till Lida. Jag körde samma procedur som vanligt. Det vill säga att strunta i all uppvärmning och bara ge järnet  när startskottet går. Det gick ungefär lika bra som vanligt. Men planen var att haka på tätgruppen så långt det bara gick för att få till någon slags lucka till bakomvarande. Rätt snart så ökade avståndet mellan "oss vanliga" och de "andra" (Mård, Galle, Matte, Peter och säkert några fler). Jag lyckade kämpa mig ifatt Vic och Björn efter nästan hela första varvet men efter att ha fegat lite väl mycket i ett par nerförslöpor med rullgrus så fick det bli lite solokörning för den mysiga lattefarsan. Jag hade ju plane

Ride Report - Skandisloppet

Vaknade 05.15, kollade ut och såg regnet, messade Magnus, skrev min syn på läget, fick samma syn tillbaks, somnade om.

Giro De La Fiskartorpia ur ett par gubbögon

Igår så var det premiär för mig i tävlingscirkusen i landsväg och speciellt i GP/Criterium-lopp. Startfältet i den tuffaste klassen, B-klassen! Fotograf: Andreas Nyström Björn hade varit med och arrangerat Giro De La Fiskartorpia, ett episkt och klassiskt GP-lopp vid Fiskartorpet på norra jyyrgårn i Sthlm. GP/Criterium-lopp funkar såhär. En massa gubbar och gummor samlas, de flesta med överprisade och alldeles för fina cyklar jämfört med kapaciteten i benen. Man pyntar 120:-. För det får man starta och man får låna ett (lök)chips som håller koll på när man rullar i mål. Vill man inte hyra ett (lök)chips för 20:- kan man köpa ett för 1000:-. Jag valde att hyra. Man tjitt-tjattar lite, värmer upp lite med några episka intervaller, softar lite mer och skrattar lite. Sen går starten. Sen kör man på maxpuls i 50 min. Man avslutar med prologhosta och ett leende på sina läppar. Sen äter man kakor och dricker saft medan alla ryggdunkar varandra och berättar hur episka all

D-vitamin

Jahaja, det är alltså så här det känns att vara gubbe. Trött i skallen, seg i benen och bara allmänt apatisk (lite som nypan). Ett lamt försök till en Raphapose! Valde väl ändå att dra på mig min nya crispa Long Sleeve Pro Team Jersey, mina Pro Team Bib Shorts, Pro Team Base Layer, Pro Team Socks, Rapha Cap +ANNAT för att få lite D-vitaminer i kroppen (hade inga hemma i tablettform) och lite tramp i benen. Från början till slut kändes det bara jobbigt, oinspirerat och ännu mer jobbigt. Kläderna och hojan levererade såklart och det var väl antagligen på grund av dem som jag satte tre stycken personliga rekord på Strava. Jag undrar ju i vilket skick jag var förra gången jag hojade där. http://www.strava.com/activities/136521690