Johan Andersson, Unprofessional Cyclist

Efter åtta dagar hemifrån är jag nu på väg hem igen. Jag har varit i San Francisco sex gånger och det har alltid bara varit kul. Den här gången har det dock varit med blandade känslor. San Francisco som stad ligger på topp tio på min lista över städer i världen, men att vara borta från Atle, om så bara för åtta dagar gjorde att resan inte riktigt blev lika rolig som den brukar, men jag antar att det är ett hälsotecken! Däremot så var dessa åtta dagar bra mycket mer hanterbara än de fyra jag hade i Amsterdam i början av oktober. Nu är det dags för mörker, regn, blöta rötter i ett halvår, och jag älskar det (än så länge).

Kom tillbaka till San Francisco idag efter tre dagar i San Jose. Det var riktigt skönt att komma tillbaka då jag nu kan börja räkna ner till hemresan. Satan vad jag saknar Mirja och Atle nu, och även fina höstdagar hemma... Med Mirja och Atle då. Två dygn i San Francisco, sen elva timmar på en Boeing 747, då är jag i Amsterdam. Vänta tre timmar, flyg två timmar, tull och taxi en timma och sen är jag hemma, antagligen trött som en bergsget, men ändå, hemma hos Mirja och Atle.

Sitter på hotellrummet i San Francisco, trött som satan efter att ha varit uppe i 23,5 timmar, samt med en viss hemlängtan hem till lillprutt. Gick och la mig ganska sent igår (svensk tid) så jag sov nog bara en fyra timmar med vilket nog gör sitt. 13 timmar på fly gplan gör en ganska mör, för att inte prata om tiden vid passkontrollen i S.F, suck och stön. Jag gjorde en liten festlig iakttagelse, och det var att i den första korsningen inne i stan, när US-101 slutar och blir en vanlig gata i stan, såg jag dagens första fixie och jag har nog sett en fem, sex stycken än så länge. Fixie is da shit in S.F as it seems. Sen gjorde jag misstaget att beställa Kantonesisk kyckling. Det är en kyckling som man slänger i kokande olja som den är, smarremums.... NOT! En bagel och en ganska bra cappuccino på Starbucks fixade biffen dock. Att man inte lär sig att inte testa nya saker någon gång!! Kom även lagom för att ropa och tjoa på ett brudpar som just kom ut ur kyrkan när jag gick förbi, som s...

Nu sitter jag i Amsterdam igen, med en enorm hemlängtan. Efter Atle kom har mitt resande gått ner och när jag väl är ute och reser vill jag mest hem. Amsterdam är förvisso en trevlig stad, lite pittoresk med mycket vatten och fylld med bohemer som man kan misstänka röker lite för mycket intressanta substanser, men hemma är bäst. Igår var vi ute och åt mexikansk mat. Det var riktigt bra käk på restaurangen och den mexikanska ölen smakade bra till den lite heta maten. På vägen tillbaka till hotellet gick vi genom det röda distriktet och det kändes som en scen från filmen From Hell med Johnny Depp och Heather Graham. Mycket folk överallt, neonljus, prostituerade unga tjejer i fönstren som visar upp vad man kan få om man bara vill betala för det. Surrealistiskt är nog ordet som passar bäst och jag tycker att det känns lika overkligt varje gång jag är här. Själv tycker jag synd om dom, men man vet ju inte om dom faktiskt gör det frivilligt. Prostitutionen är ju som de flesta vet laglig hä...