Tog fixien till jobbet i morse. Mörkt, knappt några bilar ute, inget frihjul som låter, inget salt som har töat cykelbanan. Bara ett fint lager av frost. Krisp, krisp, krisp.... Annars helt tyst på sina ställen.
Köpte en del "skrot" på yardsalen som annonserades ut på HappyMTB till min stål-Miyata som jag hade tänkt att köra Flandern Runt på i vår. Ett bockstyre och ett par helschyssta bromshandtag för 150:- blev fynden av Ian. Oavsett om jag kör fixie hela vägen eller bara två km innan jag vänder på hjulet och trampar vidare med frihjul vill jag ändå ha bromsar både fram och bak. Problemet är att originalbromsarna är ganska sunkiga, så för en extra hundralapp såg Ian till att jag fick ett par Shimano 105 longreach-bromsar som typ kan ta 37mm's däck. Detta låg även det inom planen för cykeln inför Flandern Runt då jag har kollat in ett par 32mm's semislicks på CykelCity. Allt för att minimera risken för punktering och maximera komforten. Att jag får betala med bredare däck med mindre lufttryck än ett par 23mm's hjul är något jag gärna gör när pavén börjar göra sig märkt. I vår ska jag köpa en Stronglight (eller annan) klinga fram på antingen 45T eller 46T. 42/18 är funki
Cyklade i tisdags kväll med Christopher och hans nya Yeti. Stolt som en tupp var han över den, vilket klart är förståeligt. Väldigt fin, lite ovanlig ram (med svenska mått) med 150mm slag bak, fin geometri och rejält lätt. På grund av olika anledningar (rejäl vurpa) hade han inte sitt vanliga bakhjul utan fick ta det som i normala fall sitter på hans vintercykel. Tre punkor senare skrattade vi lite åt det och inför dagens tur skämtades det friskt över hans tidigare situation. Dagen till ära hade hans vanliga bakhjul blivit fixat och ryggsäcken var proppfull med slangar. I en liten brant uppför, som C skulle klara vilken dag som helst med ögonbindel fastnade han och ena pedalen pajade. Lite senare knäckte han bakväxelörat och lyckan var total. Kan man verkligen ha sådant oflyt på de två första turerna med sin nya fincykel? Fast någon punka blev det ju inte.
Den sista veckan har min Quiksilverkeps setat på mitt, Mirjas, Mirjas mammas och mina föräldrars huvuden. Varför? Jo en liten kille som gillar att stå i kökslådor har fått för sig att någon skall ha den på sig (inte han själv dock) och han kan som de flesta ungar vara ganska övertygande. Ack vad svag man är i en del frågor hemma.
Nu när vädret är som det är vill jag gärna ha lite ursäkter för att inte behöva cykla när regnet står som spön i backen och man blir dyngsur bara man går utanför dörren. Med ett par nyinköpta Gore-Texstrumpor alá Bruse och nya bromsbelägg har jag inga ursäkter kvar för att inte cykla morgondagens pannlampetur. Osis.. Så här såg de gamla beläggen ut. Inte så konstigt att det skrapade mer än det bromsade i helgen.