Fortsätt till huvudinnehåll

Lyckan med en ny cykel

Cyklade i tisdags kväll med Christopher och hans nya Yeti. Stolt som en tupp var han över den, vilket klart är förståeligt.
Väldigt fin, lite ovanlig ram (med svenska mått) med 150mm slag bak, fin geometri och rejält lätt.
På grund av olika anledningar (rejäl vurpa) hade han inte sitt vanliga bakhjul utan fick ta det som i normala fall sitter på hans vintercykel. Tre punkor senare skrattade vi lite åt det och inför dagens tur skämtades det friskt över hans tidigare situation.
Dagen till ära hade hans vanliga bakhjul blivit fixat och ryggsäcken var proppfull med slangar.

I en liten brant uppför, som C skulle klara vilken dag som helst med ögonbindel fastnade han och ena pedalen pajade. Lite senare knäckte han bakväxelörat och lyckan var total.
Kan man verkligen ha sådant oflyt på de två första turerna med sin nya fincykel? Fast någon punka blev det ju inte.

Kommentarer

Thomas sa…
Han lyckades iaf cykla i mer än 10 minuter... Däremot måste det kännas väldigt tråkigt att hinna pajja så mycket på en ny cykel på så kort tid :-/
Jag vet... Tänkte faktiskt skriva något om vad du råkade ut för men kom inte på något fyndigt. Hans otur kan man ju åtminstone skratta lite åt
lundatok sa…
Fifan! Inget integrerat öra på hojjen hoppas jag?

När det kommer till växelöron får man nog nästan köpa två i taget... :P Det gör jag iaf!

Populära inlägg i den här bloggen

Ikväll smäller det!

Nu är det slut på snusket, speciellt för Atle som har haft en fantastisk vila i vintras ty ikväll så kommer mjölksyran som ett brev på posten. Alltså när posten fortfarande delade ut brev som kom fram.

Årets snackis

Var väl ute på en snacktemporunda med Mange, Ivar och Björn idag. Vi fick även finbesök av Niclas och Daniel som hakade på fram till Brandbergen.
Då det var första rundan sen Velothon Stockholm som jag hojade mer än 45km så blev benen efter ett par timmar lite sega och härliga, snacktempot till trots. Men att ha lite sega ben är inget som stör mig, det som verkligen sög åsnepung var min axel. 
Den första timmen kändes den ok, den andra rätt trött och under den tredje timmen så gjorde axeln så sjukt ont att det strålade ner till handen. Ironin i att jag pyntade 2300:- till Agilokliniken för att faktiskt bli sämre är ju inte att leka med. 

Men som tur är så har Tobias på Access Rehab en plan för den, nu när ultraljudet visade att det inte alls var någon skada i axeln, vilket gjorde att stötvågsbehandlingen bara irriterade muskelfästena och gjorde allt värre. Men det som är gjort är gjort, nu är det bara att se framåt men jag börjar bli lite trött på att ha ont någonstans efter tre år. Men …

Snabbrecension av fulcrossen.

Ikväll hjälpte jag Stefan och Birgitta med den stadsorientering för cyklister som dom hade anordnat. Då min Peregrine blev helt (ja, nästan i alla fall) klar först idag valde jag att ta den de få kilometer det är bort till Tantogatan där vi skulle träffas och hålla till.

Innan dagens lilla tur hade jag bara suttit lite på den, känt hur den funkade nere i källaren men inte mer, så ikväll var det dags att testa den i det element som den skall användas i, om så än bara i ca 30 minuter totalt.

Redan på Hammarby Allé tyckte jag att styrstammen var i längsta laget. En 120mm stam på en 560mm lång ram "skulle" vara bra för min längd men jag tyckte att den nog kunde kortas lite. Ska dock ge den ett par turer till innan jag gör något impulsköp. Att sadeln var för hög skulle lätt fixas när jag kom fram. Tänk att jag valde mellan denna storlek och en storlek större, hade jag valt den större modellen hade jag i detta skede antagligen varit vansinnig. Min Paké är bara 10mm kortare i overall…