Johan Andersson, Unprofessional Cyclist

Efter att ha plockat av vinterdäcken från vår smashade bil tog sig Atle och jag oss in till Cykelspecialisten och till Patrik, den lille killen med den tuffa Busterkepsen, som hade förberett lite saker på hojen innan vi kom. Efter lite justeringar, byte av sadel, en lite fräsigare styrstam och nya inlägg till skorna han lurade på mig så betalade jag för mig och gick hem. Jo just det, gick hem!! Man får ju inte ta hojar på tuben eller på tvärbanan så jag släpade Atle i modden med den ena handen och cykeln i den andra. Hela vägen hem. Tur att man inte bor i Hässelby eller nåt för då hade jag nog fortfarande varit ute och gått. Jag toppade hela upplevelsen med ett sinnessjukt illamående som startade efter lunchen och som fortfarande håller mig i sitt grepp. Trodde jag skulle kräkas när jag skulle pynta. Bara att ställa in mitt deltagande åp kvällens planeringsmöte på Svejk. Har inte vägt den men jag gissar på ca 5,5kg +/- några kilon efter att jag har satt på mina Dura-Ace hjul av

Jag har gått på myten om att en lite tunnare sadelstolpe är mer bekväm än en tjock. Sen att kolfibret bidrar med lyxigheten vet väl alla. Speciellt för oss fattighjon som åker alu. Därför kändes det inte mer än rätt att jag införskaffade en prisvärd stolpe från PRO igår. Bara att invänta shimset som är på väg hem från Irland med resten av grejorna för att göra min cx färdig för våren. I morgon hämtar jag hem aluracern med kolfibergaffeln och dito för stolpen.

Äntligen (höll jag på att säga) är vi på hotellet. Dagen har gått i full fart från start till nu och Atle är ju verkligen toppen att ha med sig. Skönt att ha en unge som tackar för sig, inte springer och skriker och faktiskt kan uppföra sig helt exemplariskt. Man vill ju inte vara den där föräldern alla viskar om....   Dagen började med en lyxfrukost på Fine Food och ja, morsan fick haka på där. Hon betalade ju för kalaset.. Sen tog vi tuben in till Södermalm där vi råkade gå av och vingla in på Kocksgatan... Och döm om min förvåning när det bakom disken låg en sadelstolpe i finaste kolfiber och skrek efter mig. Snäll som jag är kunde jag inte ignorera det utan tog med honom. Atle tyckte att det var toppen för han satt ju och provade skor medan kolfibret slank ner i budväskan. Nu var det ju dags för lillkillen att få något festligt. Vi hade innan sagt att han skulle få två bilar från filmen "Bilar" men på något sätt kom vi därifrån med en bil och en lastbi

Jag skippar cyklingen i helgen, förutom på söndag kväll då och kanske söndag på dagen om det funkar. Atle och jag ska ha en testosteronstinn grabbhelg i den kungliga hufvudstaden. Ställen som Club Privé får vi ta om några år, nu blir det lite annan fokus. Jag har en liten plan som innefattar ställen som Coffee Pause, BR Leksaker i Gallerian, Filmstaden Sergel, Gamla Stan, något museum, TGIF i Kungsan och Sheraton som vi ska bo på. Sen får vi väl se vad som händer. Hotellet och bion är i alla fall bokade. Killen gillar ju att fika ty han är ett urbant och metrosexuellt barn. Här är i alla fall den planerade rutten, även fast inte allt kanske går via fot. Funderar på om man hinner åka någonstans via pendeln med, killen gillar ju sånt. http://kartor.eniro.se/m/IkOQt Uppdateringar kommer naturligtvis att ske både via facebook och twitter.. Annars har det ju som vi alla vet inte hänt.

Det har jag bestämt så jag bytte bild där uppe.

Tryckte just i mig en halv pizza.. Luften gick ur mig i eftermiddags så jag tog beslutet "att skita i allt" resten av dagen och vad passar då bättre än en pizza? Struntade dock i att köpa en semla... Man behöver ju inte överdriva!! Funderar på om jag ska gå in och kräkas nu men det kan ju tolkas som jag har problem. I morgon är det i alla fall cykling till jobbet och på måndag när jag har hämtat racern kan jag fortsätta med trainerpassen. Undrar om jag kan shoppa mig lycklig?

Nytt år och snart en ny vår. Nu när jag har tappat 10kg sen i höstas känns det nödvändigt att uppdatera garderoben lite, i alla fall gällande racerutstyrseln. I skogen kan man ju se ut som en Hellasgorilla och med lite mer rymliga kläder känns 10kg inte så mycket på passformen. På byxfronten kan man ju köpa ett par Assos för typ 8000:- och få ett par genomskinliga byxor med full insyn in i härligheten, alternativt så lägger jag en tusenlapp för ett par Pearl Izumi som, tråkigt nog inte kommer vara genomskinliga. Däremot kan man ju inte få allt här i världen. På tröjfronten är ju minst en Raphatröja given, måste bara odla en fräsch mustasch först. Kanske en Santini som jag gillar mer och mer och som har lite modeller med ylleblandningar i för fjuttiga femhundringen. Tål att tänkas på. Beställde en tröja för några år sedan från Portland Oregon Cyclewear med texten "Atles pappa" på. Funderar på att göra något liknande i år faktiskt. Vintage Velos har som vanligt ett b

Eftersom jag vabbade igår så blev det ingen cykelpendling. Hade planer på att ta en tur igår kväll istället men valde att lägga mig i ett varmt bad istället #fail. Och eftersom det skulle bli VAB även idag satte jag klockan på lite tidigare än normalt, kollade in termometern som visade -10 (helt ok) och drog iväg mot Erstavik. När termometern på min GPS passerade -17 inne på Erstavik kändes det fortfarande ok fast rätt kallt i ärlighetens namn. Det sköna med att hoja tidigt på morgonen där inga bilar i normala fall kör är ju att ett lugn infinner sig som man aldrig kan få på Stadsgårdskajen eller på Munkbron. Riktigt trevligt faktiskt. Ikväll blir det nog typ samma runda, kryper det ner mot -17 kommer jag dock inte vara ute i 2½ timmar tror jag.

Igår tänkte jag bli tävlingsmänniska! Idag insåg jag att jag är en latmask. Jag har inte hojat på tre söndagar. På de sista sex veckorna har jag bara hojat två tisdagsturer. Pendlingen har dock funkat bra, har försökt köra intervaller i de uppförsbackar som finns och det har väl gått bra. Vågen står still på runt dryga 83kg. Tycker inte att kylan är så farlig men den suger ändå rätt hårt tror jag så trainercykling känns relevant nu. Måste dra och hämta min Cannondale så jag kan köra lite inomhuscykling inom kort. Nypan tyckte ju att jag skulle ansöka om medlemskap i KBCK, säkert mest för att kunna håna och totaldissa mig men faktum kvarstår, ska jag bli bättre måste jag rycka tag i mig själv. Bara det att KBCK´s blog är stängd för mig och att jag inte längre kan läsa där visar ju om vilken sopa dom tycker jag är. Det festliga är att jag känner samma sak i februari varje år, trenden håller i sig ett par veckor men sen kommer suget tillbaks... Ikväll blir det definitivt cykling

Satt och funderade lite på om jag inte ska ta och tävla lite i år? Det tillsammans med cyclocross kommer ju vara det som gäller i år. Eftersom jag inte har några påsar blod eller spanskt kött i kylen tänkte jag försöka sprida ut momenten lite så min deffade kropp får återhämta sig lite... Planen ser ut som följer: • 20 mila brevet i mars/april så jag kan börja snacka randonneurslang. • Sömnlös i Rudan i maj låter ju skoj. Körde den 2005 och nästan 2006 (agerade rödvinspimplande tältchef med brutet revben då). • Siljan Runt i juni runt genom de mysiga byarna i Norrland. • Mörksuggejakten i juli, även då genom mysiga byar. • Tour de Retard i september. • Kompiscross på hösten/vintern. Det bästa dessa "tävlingar" är att jag slipper bli medlem i någon klubb och köpa fula klubbkläder och att ingen skulle testa mig om jag fick för mig att dopa mig! Snacka om winwin situation!

Jag hade i alla fall inte min blå Bernhjälm på mig i morse... Alltid nåt!! Den nyinköpta slalomhjälmen dominerade tungt och visade att det räcker med en tunn mössa under för att man ska komma till jobbet varm och god om skallen.

Det tog några veckor att justera in det mentala men nu njuter (läs: lider inte så mycket) jag nästan av att gå omkring lite halvhungrig istället för som förr, stoppa i mig en massa saker för att bli mätt hela tiden. Vad konstig man är.....

Idag är det som många säkert vet lördag. Sen jag efter jul började att ändra mitt intag av föda så har jag sett fram emot lördagen, dagen då alla mentala hinder försvinner och jag kan äta vad jag vill. Problemet är att för varje lördag som kommer så blir jag bara mer och mer illamående efter och även under dekadensen. Utan att vara någon expert tolkar jag det som att min kropp så sakteliga har börjat vänja av sig av socker och fett så när jag som idag trycker i mig vitt bröd till frukost, en halv pizza (fick inte i mig mer) till lunch och en semla till fikat får magen spelet. Illamåendet är alltså inte mentalt utan fysiskt. Funderar starkt på att inte gå in så satans hårt på lördagarna utan göra lite mer som jag känner. Nu har det nästan varit som en tvångstanke att jag måste käka för att jag får käka men det är nog slut med det nu. Fan, jag vill ju kunna käka vad jag vill på lördagarna men det är ju inte värt det om man ska sitta (eller ligga på golvet) och må pyton sen. Ställ

35mm's dubbdäck som rasslar på asfalten istället för på isen eller i modden. Do I need to say more? Våren är på ingång!