Johan Andersson, Unprofessional Cyclist

Idag begravdes min mamma. Ända sen hon gick bort den 7:e augusti har det liksom inte känts verkligt. En känsla som försvann redan i natt då jag vaknade med en huvudvärk samt Atle som stod vid sängen och ville ligga lite bredvid sin pappa och sparka honom i huvudet sin vana trogen. När jag väl kom in i kyrkan (vi blev lite sena på grund av stressmage och ett behov av att fylla tanken med bensin) så kändes det........ Ja, jag vet inte vad det kändes som? Att det var min mamma som låg i kistan? Jag vet inte..... Ceremonin var enkel, exakt som mamma skulle ha velat ha den men ändå jättefin. Som tur är var Atle med och ungar har en förmåga att ta saker för vad dom är så han kom fram till mig och ville sitta i mitt knä, han gick och tittade på ljusen som stod bredvid kistan och när vi hade sjungit färdigt "Härlig är jorden" applåderade han och då skrattade till och med pappa. Verkligheten kom ikapp mig när det var dags att ta ett sista adjö framme vid kistan. Magen knöt sig och jag...

Mamma 400111 - 080807 I morse vaknade jag 05.45 av att telefonen ringde och jag visste exakt vad det gällde. Min mamma har ju varit sjuk sen den 14:e juni då hon fick en massiv hjärtinfarkt och har sedan dess genomgått två hjärtstillestånd, en hjärnblödning samt två mindre hjärtinfarkter. Trots detta levde hon flera veckor längre än vad läkarna trodde men så var hon tjurskallig med. På något sätt känns det som en lättnad för alla inblandade, pappa, brorsan, mig själv men även för mamma som nu slipper bli det vårdkolli hon absolut inte ville bli. Bilden är den första jag tog på henne tillsammans med Atle, hennes ögonsten sedan den dagen och som hon hade väldigt roligt med under 1½ år. Så sov gott nu mamma så ses vi någon gång i framtiden. Jag kommer älska dig för all framtid! /Johan P.S Det kan kännas konstigt att jag skriver om något sådant men det är skönt att få skriva av sig lite. Exakt som jag gjorde när Viking gick bort på min födelsedag förra året.

Då det var ett tag sedan jag grenslade Pakén tyckte jag att det var rätt val av hoj när jag skulle ut till farsan i Tullinge samt förbi svärmorsan i Västertorp där Atle hade spenderat natten. I vår kommer jag ju ha en till hoj att cykla asfalt med men fram tills dess blir det oväxlat och fixerat baknav som gäller. I början trodde jag att 44/15 skulle bli lite tungt men trots mina kassa knän får jag inga som helst känningar och den tillåter mig att hålla en hyfsad snittfart på vägarna. Turen blev den vanliga ( Hammarby - Gullmarsplan - Årstafältet - Huddingevägen - Genom Örby - Hagsätra - Huddingevägen genom Huddinge och förbi Flemingsberg där jag svänger av och tar Alfred Nobels Allé till Tulinge ). Måste försöka hitta fler alternativa vägar. Jag har ju Ågestavägen såklart men några fler alternativ ska jag försöka hitta. Känslan av att ligga i medvinden och bara trampa trampa är något man måste uppleva, det kan inte förklaras. Visst finns det fördelar med växlar och frihjul (i sanninge...

Min mamma fick en massiv hjärtinfarkt förra lördagen. Beskedet fick jag på Nybrokajen efter en utflykt med ett par RIB-båtar under Frasses svensexa. Det blev ett litet antiklimax resten av dagen kan man väl säga. Så här skriver wikipedia om hjärtinfarkt: Hjärtinfarkt (även känt som hjärtattack ) innebär förlust av hjärtmuskelceller orsakad av långvarig syrebrist ( ischemi ) . Hjärtinfarkt kan beskrivas antingen i termer av vilken anatomisk del av hjärtat som drabbas, till exempel en bakväggs- eller framväggsinfarkt, i termer av hur stor del av hjärtmuskelväggen som dör, transmural eller subendokardiell infarkt, eller i termer av vad EKG visar; ST-höjningsinfarkt, icke ST-höjningsinfarkt och Q-vågsinfarkt. Den dominerande orsaken till hjärtinfarkt är att ett aterosklerotiskt plack , en inlagring av fett i kärlväggen, går sönder. När blodet kommer i kontakt med dess innehåll, levrar det sig inne i kärlet och förhindrar blodflödet. Efter att ha fått både bra och riktigt mörka besked u...

Idag firar vi blomsterbröllop. Presenten jag köpte till Mirja kunde jag ju inte hålla mig från att ge till henne redan förra veckan men idag ska det väl bli lite käk i Gamla Stan och kanske någon liten shoppingtur inne i stan. Ganska soft alltså. Har inte riktigt den där firarkänslan i kroppen då min mamma ligger på Thorax-kliniken i Solna efter en massiv hjärtinfarkt, men att bara sitta hemma och grubbla mår ingen bättre av så även fast jag tänker på min mamma hela tiden tänkte jag ändå försöka ha det lite trevligt ikväll.