Då det var ett tag sedan jag grenslade Pakén tyckte jag att det var rätt val av hoj när jag skulle ut till farsan i Tullinge samt förbi svärmorsan i Västertorp där Atle hade spenderat natten.
I vår kommer jag ju ha en till hoj att cykla asfalt med men fram tills dess blir det oväxlat och fixerat baknav som gäller.
I början trodde jag att 44/15 skulle bli lite tungt men trots mina kassa knän får jag inga som helst känningar och den tillåter mig att hålla en hyfsad snittfart på vägarna.
Turen blev den vanliga (Hammarby - Gullmarsplan - Årstafältet - Huddingevägen - Genom Örby - Hagsätra - Huddingevägen genom Huddinge och förbi Flemingsberg där jag svänger av och tar Alfred Nobels Allé till Tulinge). Måste försöka hitta fler alternativa vägar. Jag har ju Ågestavägen såklart men några fler alternativ ska jag försöka hitta.
Känslan av att ligga i medvinden och bara trampa trampa är något man måste uppleva, det kan inte förklaras. Visst finns det fördelar med växlar och frihjul (i sanningens namn finns det väl egentligen inga fördelar med en fixie) men det är en skön känsla som inte kan förklaras, tyst på något sätt liksom.
Turens höjdpunkt blev exakt norr om Flempan. I den svaga nerförsbacken kom jag upp i en hastighet av 50.2km/h (enligt min GPS) och jag trodde att höftlederna skulle explodera av kadensen. Enligt Rabbit hade jag en kadens av ca 135 vi det tillfället och det kan nog stämma, cyklingen känns liksom lite osäker när man trampar på så satans fort utan att kunna frihjula.
När jag väl kom fram slogs jag av eftersvettningarna som jag snabbt botade genom att slänga mig i poolen och svalka av mig ner till en vettig temperatur.
Dagens pärs kom när vi åkte upp till morsan på Huddinge. Idag var hon vaken och hon blev jätteglad att se oss allihop. Tyvärr säger läkarna att hon blir lika glad att se dom så jag vet inte ens om hon förstod att det var vi som var där. Tänk vad en hjärtinfarkt/hjärnblödning kan förändra livet och vardagen. På något sätt är det inte morsan som ligger där även fast hon var vaken, försökte prata och höll min hand som att hon inte ville att jag skulle gå. Pust och stön.......
Turen till Västertorp gick i lite lugnare tempo via Källbrink, brandgatan, Kungens Kurva, utkanten av Segeltorp och över E4'an. Väl där bjöds det Chili Con Carne och frystorkat kaffe. Smarremums.
Snitthastigheten på hela turen (ca 50km) blev dryga 26km/h, vilket får ses som ok med lite uppförsbackar och trafikljus.
Kommentarer