Johan Andersson, Unprofessional Cyclist

Jag har ganska länge irriterat mig på att jag har varit tvungen att ha en ganska stor väska med mig när jag cyklar, även de gånger jag bara skall in till stan och egentligen bara vill ha med mig en slang, en lagningssats, en kolsyrepatron och en blocknyckel. Jag har sedan ca två år haft en budväska från Bagaboo . Ett i mitt tycke väldigt duktigt före detta cykelbud som ansåg att dåtidens väskor inte håll måttet, så han, Tamas heter han förresten, startade bagaboo och syr nu väskor. Att han har mycket att stå i märks på leveranstiderna men resultatet blir alltid tipptopp. Att valet föll på en liten midjeväska, vilket bara det är retro så det skriker om det, från just bagaboo kändes därför ganska naturligt, och att färgen skulle vara grön och texten vit ännu mer självklart. Texten, "LCF Stockholm" var mest en rolig grej då Andreas och jag numera alltid cyklar för LCF, Lattefarsa CykelFörening på de tävlingar vi ställer upp i. Hade jag struntat i egen text hade jag fått en sny

Idag var så tiden kommen då jag skulle stifta bekantskap med Duvel, en öl från Belgien som jag fram tills idag inte hade träffat. Det första jag gjorde var att få en plats i skamvrån och komma ihåg att jag alltid ska läsa etiketten på en öl första gången jag skall avnjuta den. Som synes på bilden hällde jag upp den alldeles för fort. På baksidan av flaskan står det tydligt att denna öl skall hällas upp långsamt, och det förstår man ganska fort. Skummet bildar ett ogenomträngligt tak för kolsyran att smita ut genom, vilket är ett av huvudsyftena med ölskum. Jag gillar att hälla upp hela ölen (utan att vinkla glaset) i glaset så gott det går, detta blev omöjligt i detta fallet, skäms Johan. Nåväl, när jag väl hade arbetat mig genom skummet med näsan full av bubblor fick jag då känna smaken. Det som slog mig direkt var att Duvel har en stor beska när man dricker det och en rejäl efterbeska, och skummet, skummet är som skrivet innan ogenomträngligt men ändå ganska tunt i konsistensen, t

Belgiska öl är roliga och idag införskaffade jag lite fler och valde två, för mig nya bekantskaper, nämligen Hoegaarden Witbier och deras Grand Cru. Först ut var veteölen som med sina, i jämförelse med Trappistölen, blyga 4,9% var en väldigt lättdrucken öl. Jag är helt allvarlig om jag säger att den funkar som en bra törstsläckare en sommardag eller som ett komplement till läsken framför en skål med chips. Efter det kom turen till Grand Cru, som till färgen och konsistensen liknar en veteöl men där en mer markerad beska framkom, utan för att den delen vara lika fyllig som exempelvis en vit Chimay. 8,5% håller den vilket är väldigt mycket i exempelvis lagersammanhang. En lager med 8,5% skulle antagligen i min mun smaka ren skit då en distinkt spritsmak ofta framträder, men inte Hoegaardens Grand Cru. Att den inte är lika fyllig som en vit Chimay kan säkert tolkas som negativt men det ska det inte göra. Jag ser mer att dom kan ha lite olika användningsområden men båda kan samtidigt a

Fick min nya mobiltelefon igår. En Sony Ericsson P1i med alldeles för många och avancerade funktioner men en sak var åtminstone lite rolig. Man fick med en ettårs-licens på en GPS-programvara som heter Wayfinder tillsammans med en GPS-puck. I morse tog jag bilen till jobbet, halsen är helt uppf*ckad pga sjukdom och sen ville jag ju testa om det var så enkelt som det skulle vara, vilket det var. Jag fick reda på exakt var jag var hela tiden (förutom i Södra länken). Till och med kyrkan som ligger vid Gröndal vid Essingeleden fick jag namnet på, även fast jag har glömt det nu. Prylar är kul, oavsett om det har med cykling eller inte, "synd" bara att jag nästan aldrig tar bilen till jobbet nu för tiden.

..är att man slipper klämma fingrarna. Skulle tvätta hela cykeln igår efter Tour de Retard och tänkte ge kedjan lite ömhet i form av rengöringsspray, lite omvårdnad med handduken och sen lite härligt uppfriskande olja. Som tack fick jag en nästan kluven tumme, men klarade iaf fingret. Det finns ju folk som uppenbarligen har kapat hela fingret när dom har varit lite för klåfingriga med bakdrevet på sina fixerade cyklar. Tack och lov så blev det bara ett djupare jack.

”Moder Prag har klor” skrev Franz Kafka för snart hundra år sedan. Och det är lika sant idag. Den som en gång har vandrat på kullerstensgatorna i de gotiska gränderna och sett månen hänga bakom tinnarna och tornen i Europas vackraste huvudstad kommer tillbaka. Ja, så börjar många texter om Prag när man söker på internet. Mirja och jag var i Prag nu i veckan, Atle fick vara hemma med mormor, farmor och farfar. Det som slog en var hur vacker staden är och hur oerhört billigt det är att äta ute. En trerätters för två personer på en riktigt juste restaurang inkl vin och kaffedrink gick på ca 350:- och då var det en rejäl (i svenska mått mätt) dricks inkluderad. En gulaschmiddag med öl går lös på ca 150:- för två pers, fantastiskt. Men inte bara maten är billig i Prag, även priset på kläder ligger långt under de priser man möter hemma så garderoberna uppgraderades för oss båda, självklart köptes det mest åt lillprutten som väntade hemma. Låt gå att jag är partisk men Prag slår inte Stockho

Måndagar är världens bästaste dag! Måndagar är söndagar! Måndagar är dagen då jag och Atle är tillsammans hela dagen och bara leker och trixar. Idag var vi inne i stan och köpte en Briovagn, en Toddler Wobbler som dom kallar det. Atle tjöt av förtjusning när han såg den ända tills han stöp i backen då han halkade på något. Jag gillar måndagar..