Fortsätt till huvudinnehåll

Inlägg

Visar inlägg från augusti, 2012

The hurting butt

Eftersom jag i mitt förra inlägg bevisade för världen att den enda sanna cyklingen finns i källaren har jag börjat jogga lite i skogen där jag bor för att få lite varierande träning.

Testade ju lite MTB i tisdags och gjorde två OTB's så jag kanske ska sälja den hojen..

Tänkte vara lite smart och alternera gång med löpning så den första rundan gick jag fem minuter för att sen jogga en minut etc...

Igår kväll var det dags igen och eftersom jag redan hade kört den där 5/1 minutersgrejen tänkte jag öka dosen jogging lite så jag joggade några minuter och gick några. Insåg rätt snart att "det här var ju inte så jobbigt" så jag körde lite på känsla, en känsla som idag sitter i rumpan i form av en helt galen träningsvärk.

Det som var kul är att veta att jag åtminstone kan springa knappa milen utan att bli direkt andfådd i alla fall. Varför det är kul vet jag inte men något ska man väl få glädjas åt i denna eländiga värld.


Sanningen om den bästa cyklingen

Varför är cyclocross så mycket roligare än landsvägs eller stigcykling? Detta är en fråga jag har ställt mig under en viss tid nu. Visst är det så att själva momentet cyclocross med pulschocken, igångdraget, känslan av fart när man dundrar fram på en 50cm's bred bana (och bränner sig på brännässlorna som lutar sig över en), variationen med att både cykla och springa uppför trappor är festligt. Det händer alltid något och man hinner (oftast) inte ledsna på momentet då man kör under timmen.
Se så roligt det ser ut att vara!!
Björn skrattar i leran!! Men jag har även insett att jag hellre tar ut min cx och rullar iväg mot någon grusväg istället för att ta min racer och ge mig iväg mot någon asfalterad väg, att jag alltså använder min cx som en grusracer.

Rolig cykling!
Roligt underlag! Frågan är ju om jag börjar bli folkskygg? Att slippa allt folk som befinner sig i vårt asfalterade samhälle för att istället susa fram i ensamt majestät med lite åkrar runt omkring mig och heja lite på ett…

Blod, svett och kanske tårar

I morse fick jag (efter mycket om och men) på däcken på mina nybyggda cx-hjul Det kostade en blodutgjutning samt en vattenblåsa på några fingrar men nu MÅSTE däcken bara sitta fast.

Hemmabyggda hjul med sex lager lim mellan däck och fälg. Hjulen byggde jag för några dagar sen, mitt fjärde hjulpar och det första utan ekertensiometer. Just avsaknaden av ekertensiometer gjorde att hjulen gick ca två timmar snabbare att bygga. Om dom håller kommer jag inte att använda en sån igen utan förlita mig på att känna på ekrarna på ett färdigt hjul och jämföra.

Just det här med påkrängningen av däcken var ju ett helt löjligt kapitel i mitt cykelliv, däcken nöp på direkten i limmet på fälgen och hamnade snett. Det slutade med att jag var tvungen att kränga (läs slita och skrika) av däcket en bit, kleta på mer lim på fälgen och sen arbeta tills svetten sprutade. Sitter dom inte fast nu ska jag inte göra detta mer utan leja bort denna lilla process.

I morgon är det dags för ännu en CX träning i Skönda…

Fyrorna som gud glömde

Jag har just avslutat historiens sämsta pass med fyror (ev exkl alla som någonsin har avbrutit ett pass).

Det var så dåligt att jag valde att köra den största delen i totalt mörker så att ingen, inkl mig själv skulle behöva se eländet.

Överskattade nog mina ben efter gårdagens SommarCup i CycloCross.

Ikväll ska jag dränka mina sorger i Belgisk Abbeyöl.

Vafan kallar man detta?

Körde styrka igår för första gången på ca fem år.
Vaknade med lite halvstela ben, fick ett mess från Tille gällande cykling, svarade lagom kaxigt, annonserade en söndagsrunda på twitter.

Sen kom träningsvärken på riktigt.

Fick be Tille om ursäkt, rullade iväg själv utan några andra ögon på mig, orkade nästan hålla 22km/h på 30km cykling, kom hem, grät lite och hoppade i badet.
Livet på en svajig pinne!