Fortsätt till huvudinnehåll

Inlägg

Visar inlägg från november, 2008

88 days later

Idag var det dags för den efterlängtade comebacken i sadeln. Då armen är långt ifrån läkt valde jag att ta min citybike (Kone Dew) och bara köra lite cykelvägar.
Redan i backen upp förbi infarten till det som en gång var Indianer & Vita började känslan komma, känslan alla otränade får, att bröstet börjar värka, blodsmaken kommer krypande in i munnen och benen värker. Detta efter ca 800 meters cykling vilket kändes väldigt obra men ändå inte helt ologiskt med tanke på att jag inte har motionerat något alls på så många dagar.



Efter ca tio minuters cykling kommer jag fram till en ny infart till Sicklaskiftet, en grusinfart som ser helt absurd ut. Det finns elljusspår på den andra sidan grusvägen jag just har cyklat på och även vägen passar bra för både gångare och cyklister som inte gillar att cykla skog men ändå så har kommunen valt att skövla skogen för att dra en grusväg genom den. Och så säger folk att cyklister förstör terrängen. Jag kommer ju i alla fall att kunna bemöta de männi…

En bra kväll

Efter att ha slappat hela helgen kände jag mig tvungen att ge mig ut i snöstormen och röra lite på benen.
Underlaget varierade mellan hyfsat plogat till 10cm modd som gjorde att fötterna flaxade fritt i mörkret. Löpningen gick bra, det märks att man faktiskt har rört på sig de senaste åren så vägen tillbaks kanske inte blir så lång som jag först hade trott.
När jag nästan var hemma såg jag något på vägen som vinglade i snömodden. Det var Mange som hade tröttnat på dagens innesittande föräldraledighet och gett sig ut på vinteräventyr med slutdestination Sickla. Vi gjorde sällskap i ett par minuter innan vi båda började känna att kylan började bita i kinderna. Han vinglade vidare på sin Motobecane och jag lufsade vidare i mina allt för tunna och öppna joggingskor, tur att snön är hyfsat torr.

Efter att ha avnjutit ett avsnitt av en av de mest orealistiska kriminalserier gick jag så ner i källaren för att meka på de nya vevarna som kom idag. Det är ju pinsamt enkelt att göra detta, speciell…

Blairwitch run

Vilken skillnad.... Jag var ute ikväll och lunkade lite runt Sicklaskiftet i totalt beckmörker. Tur att jag införskaffade den högkvalitativa Vartalampan från Clas Ohlsson i helgen.
Efter att ha fått lite tips valde jag att köra "gå en minut", "lunka två minuter" tempot och det gick faktiskt mycket bättre än för två dagar sedan. 20 minuter är ganska lagom till en början men jag vill ju inte köra ihjäl mig från start, mycket bättre att slowstarta lite så kanske det inte blir lika trist.

Även fast det inte blev så lång sträcka (antar jag) kändes det bra. Jag har fått för mig att det är viktigare med x antal minuter än x antal km när man är ute.

I övermorgon är det dags igen....

Däremot måste jag erkänna att det var lite spöklik stämning, speciellt när jag gick i en minut. Det blåa skenet från diodlampan på skallen tillsammans med röken från munnen gjorde det lite sådär lagom ruskigt. Sen att jag såg en lykta ute på ängen vid Drottning Kristinas lusthus gjorde det lite mer…

Jag behöver hjälp

Efter att jag insåg att jag inte kunde använda mig av de Truvativ Rouleur vevar jag hade tänkt mig har jag inte riktigt vetat vad jag ska ha på min Peregrine.
Att det måste vara ett vevparti för tredelat råder det ingen tvekan om då kedjestagen är för breda för ett tvådelat.

Jag vill ju inte att vevarna ska vara för dyra heller så jag tänkte nog försöka hitta ett parti med 48/36/26 klingor då det kostar en del att byta klingorna.

Tråkigt nog vill jag nog inte ha någon av de kandidater jag har räknat upp men då jag inte kan få på ett smutt kompaktparti får man bita i äpplet och försöka hitta det bästa man kan få inom ramen för vad man kan få.

Så vad säger ni? Mina tankar har jag skrivit nedan.

Här kommer kandidaterna:

Shimano Deore: Det silvriga parti jag nog tycker är snyggast.
Shimano LX: Snyggare än det nya.
Shimano LX-09: Fult som stryk, i alla fall med det där vedervärdiga skyddet för kedjan.
Shimano SLX: Snyggare än LX men inte än Deore.
Shimano XT: Lite tunnare vevar, vilket jag gillar me…

Lungont och sprängande vader i ett slaskigt Sicklaskift

I morse när jag vaknade hade jag samma känsla jag har haft ganska länge nu. En känsla av att det bara är jobbigt att ens tänka tanken att ge sig ut och motionera. En känsla jag ofta får när jag inte har rört mig på länge. Å andra sidan blir det tvärtom när jag väl är igång.

Idag gjorde jag dock helt om och drog på mig min ullmaxtröja, spårvägsjackan, några better bodiesbyxor jag en gång gymmade i och mina löpardojor jag köpte på löplabbet för en fem år sedan.

Hammarbybacken i ett varmare väder under SSWC-06

Känslan av illamående, tryck i bröstet och sprängande vader kom redan innan jag kom till hammarbybacken och jag lovar, jag bor inte långt bort från backen.

Planen var att varva löpning med lite sträckor av promenerande, något annat hade inte funkat heller.

Jag tog mig nästan bort till Ältavägen (dit är det 2,5km hemifrån) innan jag vände så det blev väl kanske en 3.5km idag. En pinsamt låg siffra men någonstans ska man ju börja. Om alternativet var att ligga på soffan så var det ändå he…

72 days and counting but the light is near.

Jag vet inte om jag har skrivit ett enda gnällinlägg här. Det kanske jag har men dom är inte många. Gnälla är trist och ointressant men nu börjar jag lite halvruttna på att inte kunna cykla. 72 dagar har det gått sedan vurpan.

Sådär, nu var det färdiggnällt.

Nu till de mer roliga sakerna. Det känns (och ser ut) som om jag faktiskt är rörlig till över 90%. Senast jag var hos sjukgymnasten hade jag blivit 10 grader mer rörlig när jag sträcker armen rak och 5 grader mer rörlig när jag curlar armen.

Jämför jag den dagen med idag är jag bra mycket mer rörlig så jag räknar med att någon gång i början/mitten av december kunna börja hoja lite försiktigt på min grumma Kona Dew.

Slänger med en bild från en en härlig höstdag i Hellas 041002 då det är så trist att inte ha med någon bild plus att jag längtar tills jag kan mysa omkring lite sådär härligt sakta som det gärna blir efter ca 100 dagar med praliner.

Jag, en teknikidiot

I förrgår fick jag min nya mobil, en Sony Ericsson X1 som har mer funktioner och finesser än jag behöver. Dock har den något jag verkligen använder, ett utdragbart tangentbord så därför föll valet på just den.
Iphone må se ball ut men utan ett riktigt tangentbord suger den åsneballe i min värld, åtminstone som arbetstelefon. Skulle kunna tänka mig en privat men då jag får använda jobbmobilen hur mycket som helst känns det inte intressant.

En av funktionerna jag bara var tvungen att testa var ju den inbyggda Live Messengerklienten. Allt funkade finfint, föga anade jag att mitt nästa drag skulle vara förödande.....
Det är ju så att telefonen automatiskt kopierar ner alla MSN-kontakter till den normala kontaktlistan, that's fine with me men jag måste erkänna att när jag tog bort kontakterna, inte i Live Messengerklienten utan i den vanliga kontaktlistan hade jag ingen aning om att jag automatiskt tog bort alla mina MSN-kontakter från mitt konto som ligger på någon server någonstans.
Döm …

Uppdatering projekt Peregrine

Äntligen har det börjat trilla in lite saker till hojen.
Idag fick jag paketet från Parker-International innehållandes fram och bakväxel, kassett samt Campagnoloreglagen.
Och när jag hade varit på Pressbyrån och hämtat paketet låg det en Shiftmate #3 i postfacket.
Bromsarna (Avid BB7 Road) är beställda från Pedalogerna och vevpartiet (med största sannolikhet ett Shimano LX 48/36/26 utan lillklingan) beställer jag vid nästa lön.
Sadeln skall ersättas med en Specialized Avatar 143mm och sen är det lite vajrar kvar. Ska bli spännande att se om Shiftmatesaken gör sitt jobb eller inte. Kommer bli väldigt irriterad annars.

Måleri på två fronter

I brist på cykeldelar (även fast jag var hos Viktor idag och hämtade min jumpstop) så tog jag idag tillfället i akt att kasta mig över min Peregrine för att äntligen ta tag i den ena dropouten som var lite trång. Med två filar, 30 minuter och lite bättringsfärg senare åkte så baknavet in i dropouten enligt mina önskemål. Känns inte helt optimalt att behöva bända isär baktriangeln varje gång man ska ta bort bakhjulet så det var skönt att få det gjort.



Kvällen tillbringades i konstens tecken då Atle fick för sig att måla lite, både på papper och på parketten. Då detta var hans första målning hemma bestämde vi oss för att föreviga den både på video och på bilder. Festligt hur man ska fota allt när det kommer till den första ungen. Jag som är minstingen finns kanske på 20 bilder (grov överdrift) från min barndom.








Resultatet blev strålande, även fast både Mamma och Pappa inte kunde hålla fingrarna borta. Det här med vattenfärg är ju bra mycket roligare än jag kom ihåg.

I morgon hoppas jag kun…

Det går fort i pingis

Fick idag reda på att det vevparti jag skulle få istället för det Rouleur som var för smalt inte fanns kvar hos Pedalogerna. Det kanske kommer fram någon gång men Miche drog iväg en beställning på ett par Avid BB7 Road istället. Blir det pengar över finns det alltid saker att lägga dessa på.

Sen blev det inget av med den beställning jag trodde gjordes igår, vilket var bra för jag hittade typ samma saker på ett annat ställe på det fantastiska nätet till lite bättre priser plus att jag kunde lägga till ett par Campagnoloreglage för niodelat.

Så nu har jag fått kassett, framväxel, bakväxel och växel/bromsreglage för 150:- mer än jag skulle ha fått betala för den American Classickassett det var meningen jag skulle använda på den tiden när jag trodde att jag skulle kunna köra tiodelat på cykeln. Visserligen håller alla saker lägre kvalitet/högre vikt än det jag från början hade tänkt men med tanke på hur min Altusväxel som sitter på min Kona Dew funkar efter tre vintrar är jag inte orolig. T…

Peregrineprylar beställda

Kände att jag inte orkar hålla på och vela fram och tillbaka med vilka växlar, antal och så vidare så nu är följande beställt till Peregrinen:
1st bakväxel ála Shimano Ultegra för niodelat med kort cage.1st kassett 13-25 Shimano Tiagra för niodelat.1st Shiftmate från Jtek Engineering för att kunna köra Campagnoloreglage.Sen kommer mitt Truvativ Rouleur vevparti att bytas mot ett Truvativ Firex Trekking 3.3 48/36/26 där jag tar bort den lilla klingan. Tror att 48/36 kommer bli funkis på Peregrinen ty då kan jag köra 36/25 som lättast i skogen vilket ger en utväxling på 1.44 som nog får ses som lätt nog. Skönt att man har en LBS som inte tjafsar när man har fått med sig fel saker hem. Pengarna som blir över lägger jag nog på en sadel så är den frågan löst på direkten.

Växelreglagen kommer då antagligen att bli Campagnolo Mirage 9S (eller något annat niodelat Campagnolo) som man kan hitta nya till bra priser i UK, om inte Pedalogerna kan fixa ett hyggligt pris det vill säga.

För första gång…

Det blir aldrig som man har tänkt sig del 578534

Var hos Miche och Ola igår och tänkte kolla in den nya lokalen, som för övrigt blir jäkligt snygg med ett showroom i svart kakel med lite läckra spotlights för att få till den rätta köpkänslan i magen.

Av någon anledning började Ola och jag prata om mitt vevparti och varför den tidigare köparen inte fick det att funka.
Problemet var att han ville använda vevarna på en MTB-ram och då kedjestagen på en MTB är ganska breda så tog vevarna i ramen.

Eftersom min ram är av CX-modell trodde dock inte Ola att det skulle vara några problem men när jag berättade att ramen kan ta upp till 29x2.0 däck bak tyckte han jag skulle ta och testa. Vilket jag gjorde igår efter att ha varit på bio och kollat på James Bond och märkte ganska snart att storklingan tog i kedjestaget. Öken!!! Flyttade då den ena vevlagerdistansen till drivsidan och då funkade det med klingan. Döm om min lycka.... I cirka tre sekunder innan veven tog i kedjestaget det vill säga.

Summa summarum kan jag alltså inte använda mig av tvåd…

På rätt väg

Dryga två veckor har gått sedan jag blev av med gipset och knappa två sen jag började med sjukgymnastiken.
Ärret verkar läka bra till mitt förtret, hade ju hoppats på ett ärr dubbelt så långt och bra mycket häftigare, något man kunde visa för brudarna liksom. Nu verkar det som att det nästan kommer försvinna bara jag sköter om det, men det kan jag ju alltid fixa med hjälp av lite onödigt solande på ärret.

När jag inte är nystretchad kan jag sträcka ut armen så mycket som man ser på bilden, när jag väl kör stretchövningarna är armen nästan helt utsträckt men sen drar den ihop sig igen. Jag antar att det är normalt men det lär jag få veta på tisdag när jag ska tillbaka till sjukgymnasten.




Det jobbigaste är att jag inte har någon som helst kraft att vrida handen utåt. Tydligen är det just den rörelsen som bicepssenan används för och den övningen som är jobbigast/gör mest ont att göra.

Jag räknar med att jag åtminstone ska kunna börja trampa runt lite på hybriden inom en åtta veckor cirka. Då…