Dryga två veckor har gått sedan jag blev av med gipset och knappa två sen jag började med sjukgymnastiken.Ärret verkar läka bra till mitt förtret, hade ju hoppats på ett ärr dubbelt så långt och bra mycket häftigare, något man kunde visa för brudarna liksom. Nu verkar det som att det nästan kommer försvinna bara jag sköter om det, men det kan jag ju alltid fixa med hjälp av lite onödigt solande på ärret.
När jag inte är nystretchad kan jag sträcka ut armen så mycket som man ser på bilden, när jag väl kör stretchövningarna är armen nästan helt utsträckt men sen drar den ihop sig igen. Jag antar att det är normalt men det lär jag få veta på tisdag när jag ska tillbaka till sjukgymnasten.
Det jobbigaste är att jag inte har någon som helst kraft att vrida handen utåt. Tydligen är det just den rörelsen som bicepssenan används för och den övningen som är jobbigast/gör mest ont att göra.Jag räknar med att jag åtminstone ska kunna börja trampa runt lite på hybriden inom en åtta veckor cirka. Då kan jag ju i alla fall få lite 40km's turer i benen genom att cykla till brorsan i Tullinge. Sen hoppas jag kunna börja trampa runt lite på Trancen i februari/mars. Singularen vete tusan när jag kan cykla runt på? Kanske får bli en dämpad gaffel till den i vårpresent till mig själv. Har ju redan beställt en N-Gear Jumpstop så jag ska kunna använda den med växlar (1x9). Då återstår bara kassett samt reglage/nokon/växel och det borde man kunna hitta billigt i Tyskland.
Det är ingen idé att hänga läpp, så här nära att vara tillbaks i sadeln har jag ju inte varit sen den 2:a september.
Catchow som Blixten McQueen skulle ha sagt.
Kommentarer
Gneta på med rehaben och tänk på hur sweet det blir att komma ut i skogen igen.
Rehaben kommer jag inte att stressa med. Jag ser redan ett våraktigt Hellas framför mig. Som sagt, det är ingen idé att hänga läpp. När man sitter på sjukhuset inser man att ens egna skador är ganska löjliga jämfört med andra