Johan Andersson, Unprofessional Cyclist

Idag var nog den värsta dagen på länge (förutom min födelsedag då, eller så var denna värre eftersom man har gått och väntat i vakuum ett tag nu). Viking, eller i alla fall hans skal begravdes idag i Ornö kyrka, samma kyrka som Mirja och jag gifte oss i 19:e juni 2004 och det var en bra mycket roligare dag. Viking är i Nangijala och har det mycket bättre än han hade det här nere. Man blir ju fundersam på det här med vissa saker. Dagen började med skitväder. Sen vid 12.00 tiden, 1½ timma innan begravningen så sprack det upp och blev jättefint. Väl inne i kyrkan började det regna, då grät änglarna och lagom till att allt var över så hade det slutat regna. Känns som mer än bara en slump (även fast jag inte vill kalla mig religiös). Oavsett så var det jättefint, ca 80 personer kom och ville visa sitt deltagande. Vänner och familj är viktiga i sådana stunder. Vi alla har gråtit så man nästan är tvungen att dricka för att inte torka ut. Just nu känns det ganska tungt. Atle har somnat tidigar

Jag gillar, som de flesta personer öl men har tröttnat rejält på alla trista Lager's som finns så de senaste åren har mina ölinköp sträckts sig till några Caffreys då och då. Budgeten har väl legat på en 300:- i halvåret, dvs knappt något alls. Men sen började jag läsa och lyssna på Nypan och om hans upplevelser om alla belgiska finöl. Lättlurad som jag är åkte jag till bolaget och beslutade mig för att testa några. Och satan i gatan vad rätt han hade, det är ju så här öl ska smaka och efter några samtal fick jag även reda på hur dom ska avnjutas. Till grillat, till mörk choklad, till en stark ost och så vidare. Nu sitter jag och allvarligt funderar på att åka ner till det där klostret (som jag inte har en aning om vad det heter men där man tydligen använder sitt reg.nr som bokningsnummer) och boka upp mig på en låda och avnjuta den långsamt. Som jag ser det så är Nypan skyldig mig pengar (ca 600:- i månaden) eftersom han lurade in mig på denna bana.

Att jag inte kan hejda mig. Gång på gång på gång säger jag till mig själv att -Nu räcker det. Jag har en superschysst MTB (när min nya impulsinköpta gaffel kommer), en helt ok LVG (som t.o.m i mina ögon är alldeles för lite använd för att jag ska köpa en ny i kolfiber, det har jag sagt till Mirja att jag gör till mig själv när jag fyller 40), en SS-MTB som man nästan skrattar ihjäl sig på när man är i skogen och en SS-LVG byggd på en gammal fin Miyata från 1986. Vintercykeln e ny men tråkig så den pratar vi inte om. Men även riktigt schyssta cykelkläder, gärna i ull som jag anser vara det mest ultimata material som man kan ha på överkroppen när man är ute och cyklar. I slutet av förra veckan så satt jag och slösurfade och kom på att jag inte har varit inne på http://www.vintagevelos.com på länge, där var den och jag kände (än en gång) att hela min framtida lycka baseras på att jag köper just den mulliga ulltröjan. Tusenlapparna bara flyger och far omkring mig känns det som. Alla dess

Jag har hela tiden förespråkat att man skall stödja sin lokala cykelhandlare även fast priserna ofta ligger högre. Saker som bra service och trevligt bemötande anser jag vara värt att betala för. Visst, småsaker som däck, någon växel och en och en annan slang har jag väl köpt från Tyskland, men saker som är lite mer avancerade, så som hjul (avancerade för mig att fixa till i alla fall) och gafflar har jag alltid köpt lokalt. Därför kan man ju fråga sig varför jag la det där, i mina ögon, skambudet på den där helt nya Rock Shox Revelation 426 Air U-Turn Poploc Gaffeln från 2007? Kanske för att även jag vill kunna köpa saker till ett lågt pris? Kanske lite för spänningen? Jag vet inte men nog tusan vann jag auktionen alltid. För samma pris som den enklaste modellen av en Revelation hemma i Sverige fick jag den absolut toppmodellen. Så nu sitter jag hemma och väntar på att paketet från Tyskland ska komma. Hur ska jag kunna ta in den cykeln till min lokala cykelhandlare utan att skämmas ög

Idag fyller jag år. Helt plötsligt är jag närmare 40 än 30 men det har jag inget emot. Att bli äldre hör livet till och jag känner mig i fin form. Atles bästa kompis Viking fyllde åtta veckor idag. Viking är Mirjas kusins lille kille men är som en kusin till Atle då Mirja och sina kusiner är som syskon. Viking föddes för åtta veckor sedan, på fredagen den 13:e april. Han hade så kallade smultronmärken (som är en slags kärlnybildning) på sin lever och under de senaste sju veckorna har vi alla i hans närhet pendlat mellan hopp och tragedier då hans lever har växt och har vägt ca ett kg, på en liten kille som ska väga fyra kg. Som en ren öppning i himlen erbjöd sig en kompis till Mirjas kusin att donera en bit av sin lever för att Viking skulle kunna bli frisk. Hennes lever matchade allt till perfektion och igår började transplantationen. I natt ringde Mirjas kusin och berättade att Viking inte klarade av transplantationen. När dom började operera hittade man flera smultronmärken på insid

Igår var jag och min lilla familj på ettårskalas. Mirjas kompis Linas lille kille Theo fyllde ett år och det var kalas med med presanger och tårta. Lina kommer från en väldigt kulturell familj så det var både skådespelare, melodifestivalfolk, konstnärer, TV-reklamfolk, producenter och regissörer där. Och så vi.... Den lilla familjen som går till jobbet mellan 8 - 17. På något sätt hade jag trott att kulturmänniskor skulle vara lite svåra och inåtvända men här var det helt tvärtom. Linas mamma pratade och stojade och var lika trevlig som vem som helst ( konstigt va? Hon är ju skådespelerska och ska vara inåtvänd.) När Linas pappa kom (i mina ögen en av de absolut största vi har inom film och teater) blev jag blyg, hälsade artigt som en liten pojke i sjömanskostym och vågade knappt titta på honom, han är ju en av mina största idoler. Men han var exakt så trevlig som man vill att en idol ska vara, trist att bli besviken menar jag. Han låg på golvet och spexade med Theo som en morfar ska

Igår fick jag ett av mina panikartade infall. Efter att ha tagit ut min ryggsäck ur tvättmaskinen så insåg jag att den gjorde sig bäst på de sälla jaktmarkerna och inte på min rygg längre. Torsdag kväll, en fullspäckad dag idag (hur hinner jag då skriva här?) och iväg till Kinnekulle tidigt som tusan i morgon. Ut med en tråd på HappyMTB och efter några svar drog jag som en raket (en långsam sådan) till CykelCity då det är den affär som både ligger närmast (jag glömde naturligtvis helt bort CycleCorner som ligger ca 300 meterfrån där jag bor) och där jag fick ett positivt svar på att dom hade en Camelbak M.U.L.E hemma (och som för övrigt inte betyder packåsna utan Medium to Ultra Long Endevord). Svettig och fuktig av det lilla regnet som kom igår kom jag så hem med min nya M.U.L.E (trodde jag), klippte bort alla plastskydd och testade den. Den satt ju bra och satan i gatan vad smidig den var. Men vad står det där? MTB100?!?!?! Skulle den inte heta M.U.L.E?? Kollade på kvittot och där st