Idag var nog den värsta dagen på länge (förutom min födelsedag då, eller så var denna värre eftersom man har gått och väntat i vakuum ett tag nu). Viking, eller i alla fall hans skal begravdes idag i Ornö kyrka, samma kyrka som Mirja och jag gifte oss i 19:e juni 2004 och det var en bra mycket roligare dag. Viking är i Nangijala och har det mycket bättre än han hade det här nere. Man blir ju fundersam på det här med vissa saker. Dagen började med skitväder. Sen vid 12.00 tiden, 1½ timma innan begravningen så sprack det upp och blev jättefint. Väl inne i kyrkan började det regna, då grät änglarna och lagom till att allt var över så hade det slutat regna. Känns som mer än bara en slump (även fast jag inte vill kalla mig religiös). Oavsett så var det jättefint, ca 80 personer kom och ville visa sitt deltagande. Vänner och familj är viktiga i sådana stunder. Vi alla har gråtit så man nästan är tvungen att dricka för att inte torka ut. Just nu känns det ganska tungt. Atle har somnat tidigare än någonsin, Mirja åkte för att kolla på lite Linedance för att komma på andra tankar, vilket nog är bra med tanke på hur hårt hon har tagit detta. Själv har jag just tänt ljuset vi har bredvid porträttet på Viking och det känns ganska ensamt nu. Faan vad man klagar, man kan ju inte ens föreställa sig hur Frans och Angelica känner men man hinner tänka mer när man sitter ensam framför teven. I morgon ska jag ut och ställa in min nya Revelationgaffel i Sicklaskiftet. Då blir det i alla fall lite cykling och mysig fininställning av lyxgaffeln och då kommer man ju att få lite andra tankar i skallen, vilket känns viktigare än cyklingen och inställningen.
Kommentarer
//Skogling