Johan Andersson, Unprofessional Cyclist

På onsdag flyger vi ner och kör lite uppvärmningsrundor med Johan Museew innan vi tar oss an kullerstenarna runt Oudenaarde på lördag!

Glömde ju i mitt förra inlägg att gnälla på mitt vänsterknä som jag har haft ont i typ ett halvår nu. Men inte när jag sitter på cykeln!! KATCHING!! Åhhh så skönt grönt är! Kanske skulle kolla på en helrenovering av knän, hälsenor och hamstringsmuskulaturen? Undrar om EPO hjälper? En bild på #SVENNESS kanske hjälper? Skulle även vilja rekommendera Magnus grymma blog! Grym läsning för alla som vill få tips på hur man går från Hellasfetto till Lycrasvetto!!

Gjorde ju en bejublad succé 2012 när jag körde det anrika l'enfer du Nord, Paris - Roubaix (egentligen Compiègne - Roubaix men det är ju detaljer) eller vad man nu vill kalla det. Gissa skogen?? Det inte alla vet är att jag där och då drog på mig en hälseneinflammation som jag lyckades få bort med excentriska tålyft under en längre tid. Gissa vad som har kommit och hälsat på nu igen?? Gissa vem som står i trappan och återigen gör dessa tålyft? Gissa velodromen? Det är ju ingen ände på mina krämpor. Ska det verkligen vara så här? #offerkofta Gissa muren? Bjussar ändå på lite bilder från den våren!

I morse kändes sweetspoten långt borta. De första 300 metrarna på CX-pelotonen kändes bra. Det vill säga innan den första uppförsbacken kom. Väl där dog jag som vanligt medan Nisse, Jonas och EXTREMMANGE försvann i fjärran och lämnade Marika och mig kämpandes på efterkälken. Mycket rött blir det! Annars kändes det som vanligt på en Pelotonrunda, jag låg som vanligt i de två jobbigaste pulszonerna typ 90% av tiden (80% enligt bilden ovan). Men det är väl det som Pelotonen går ut på antar jag? Bara farten i benen som fattas då. Marika och jag kämpade på men vid ridhuset tappade jag henne. Kanske inte så konstigt då hon körde MTB och jag CX. Coolaste killen med sin Monsterkeps. Okänd skäggig farbror i förgrunden. Kom väl "i mål" på 1:08:45 eller 1:09:05 beroende på vilket segment man väljer. Varför det finns två segment på rundan hajar jag inte. Överviktig farbror med blå strumpor!  Okänd skäggig farbror i förgrunden. Nog om det! Ikväll 21:00 är det Svett &a

Vad gör man när man befinner sig i en situation som är ohållbar? Man konsulterar med sina vänner såklart! Så här nöjd blir man efter lite experthjälp. Igår hade jag verkligen inte tid att hoja tre timmar lugn distans. Jag var tvungen att få sova lite, vi skulle få besök av våra underbara vänner som numera bor i Västerås och att köra tre timmar på kvällen efter middagen gick fetbort. Paniken närmade sig, jag såg hur hela min karriär skulle försvinna bortom horisonten, men det var då han sa det. Killen som har gått ner 30kg samtidigt som han har ökat sin tröskeleffekt från 150w till sjuka 480w sa de magiska orden, "men kör ett pass i sweetspot i 40 minuter, det ska tydligen funka bra", åtminstone enligt träningsoraklet Micke F. Sweetspot!! Killen? Det är ju naturligtvis EXTREMMANGE, den enda som är i närheten av att kunna matcha EXTREMIVAR när det kommer till WATTAGE!! Och allt han har gjort är tydligen att köra sweetspotpass. Sagt och gjort. Jag gjorde det och

Tja, så kan väl dagens pass bäst beskrivas. Men jag gjorde det. Nästan. Åtta stycken fyraminutare på mellan 55 och 60 i kadens stod på schemat. Jag var för trött att gå upp tidigt i morse och sen så försvann ju dagen MED JOBB, vilken skandal det blev då? Men när Atle hade kommit hem med sin polare William och de hade fått sina burgare smet jag väl ändå ner i källaren. Sex stycken i alla fall. Uppvärmningen kändes rätt bra. Så pass bra att jag kaxade till mig och körde den första intervallen på nionde klingan, något jag ångrade redan efter tre minuter och vilket resulterade i att jag fick lägga mig där jag brukar ligga, det vill säga på den åttonde och skämmas.  Första intervallen slutade på 312w och där och då insåg jag hur långt jag har till Ivar den förskräcklige som väger tio pannor mindre än jag samtidigt som han snittar en 334w på sina lågkadens-FEMMOR! Vilken kille!! Nåväl, jag gjorde i alla fall nästan det jag skulle då jag slutade på sex intervaller. Atle ringde

I morse ringde väl i alla fall telefonen. 34 pers var det tydligen utanför Urban Deli. Kvicksilvret stod väl på -1° och jag var ensam om att ha lobstervantar, oversocks OCH neoprenöverdrag. Många cyklister blev det. Hann komma upp i tröskelpuls INNAN Nacka Forum och i knappa 34 minuter låg jag på rött. Åkte av i Fiskis som vanligt men hakade mig fast när klungan väl kom. Var uppe i 174 slag vid infarten till Skogskyrkogården. Joråserru. Eftersom jag skulle till Sollentuna och hålla ett föredrag skippade jag LeMond till förmån för kaffe, kvarg och ett kokt ägg.

Tack vare min sunkiga iPhone 5c som ibland får för sig att stänga av sig under nätterna fick jag sovmorgon igår och slapp således veckans tristaste pass, dvs det mögiga 2x20 passet. Jag hade ju kunnat köra det igår kväll men valde att käka middag med Mirja på lokal istället. Således blev det nästa pass på agendan, det episka TC30/60 passet som inte bara innehåller 20st 30 sekundare med 60 sekunders vila mellan, utan även startar med 20 min på tröskelpuls, bara för att få fram ett riktvärde på vilken effekt jag ska försöka köra de 20 kortintervallerna. Såhär kan det se ut. Sagt och gjort. Jag trampade upp till mina 158 slag jag har i tröskel och körde på det i 20 min. Resultatet blev 254w. Så under de fem minuterna vila drog jag väl fram min gamla Casio FX82 och fick fram att jag skulle ligga på 431w under intervallerna (254 + 70%). Efter tio intervaller var jag nästan redo att ramla av hojen, efter 15 intervaller grät jag och efter 20 intervaller kände jag inte längre benen.

Snodde bilden från Magnus. UTAN ATT FRÅGA!! Le Peloton som vanligt i morse. Har ingen kassett på mina klassikerhjul så det fick bli min CruX istället.  Började ljusna redan när jag lämnade porten. Körde loop2 med de som hade CX och ett par med racer.  Snittade 31.4km/h vilket får anses vara helt ok. Åtminstone för mig på CX och det faktum att vi väntade in de som släppte i alla uppförsbackar.  Snabbgruppen snittade 4km/h mer, vilket rent procentuellt är rätt mycket.  Nästa vecka ska jag åtminstone försöka hänga med snabbgruppen. Förhoppningsvis ända till Saltsjö Duvnäs Station. Bra frukost som vanligt i NOFO. Over and out.

Av en ren slump så blev det så att mitt första distanspass (om man nu kan räkna två timmar som distans) skulle ske idag, på årets varmaste dag. Tack till Milano och mitt halsvirus för det!! Fick lite känsla av Ekoïeffekten idag! 800 bagare för ett par glajjor med tre glas varav ett fotokromatiska känns ok! Det jag hade order om att göra var att köra ett G1 pass, dvs "Grundläggande distansträning med jämn intensitet" som Aktivitus kallar det. På svenska betyder det två timmar under 135 i puls för herr Andersson inkl ett stycke styrkeintervall på åtta minuter på låg kadens någon gång under den sista timmen. Rundan! Ryktet sa att det skulle vara hyfsat sopat ute på Värmdö så jag satte kurs mot Gustavsberg och vände där det blev men efter ca 50 min. Solen sken och jag tog det lugnt. Det var faktiskt rätt skönt att bara lalla omkring på cykelbanan och inte bry sig om någon var snabbare eller inte. När jag tog vänster på Hasseluddsvägen visste jag att jag hade up

Kände mig SJUKT crisp i morse efter att redan ha gått upp lite efter 0500 flera dagar i veckan. Det tillsammans med att jag kom hem vid 2200 igår gjorde att dagens lämning (Atle går själv till plugget men behöver någon med en högaffel som får fart på honom) kändes som en lättnad. Inte en botoxspruta så långt ögat kan nå! Medan han glodde på Gumball så drack jag kaffe och läste lite Bicycling och drömde mig tre veckor bort när jag ligger på en kullerstensbelagd traktorväg i Flandern med bruten lårbenshals. Passade väl på att få lite vårklassikerkänslor genom att byta framhjulet. MEN SEN så gick jag ner i källaren och riktigt BRÄNDE av ett SCI pass, dvs 4 minuter på 55 i kadens där jag tar i så mycket jag kan utan att överkroppen börjar gunga och vilar två minuter. Och så gör jag det sju ggr. Dagens kurva! Det var jobbigt men rätt najs ändå. Jag slapp ju vädret utomhus och det var riktigt skönt att trampa ur mina träningsvärkiga gubben (gubb-ben menade jag men så kan man v

Ett av mina viktigaste nyårslöften till i år var att inte köpa en ny hoj. Idag så bröt jag det löftet. 24 växlar, fler än jag haft på länge. Till slut blev min 17,22kg On-One Pompetamine med ett 1,6kg baknav lite FÖR TRÅKIG att hoja på när det kommer till vinterträningen. Som pendlarhoj funkade den toppen, även på vintern men som "vinterträningshoj" var den helt urusel. Hoppas att min 12,44kg Nishiki kommer bli lite roligare. Jag slipper i alla fall Nexusnavets yxiga utväxling. I morgon 06.01 kommer jag få veta. Jag kommer antagligen vara lika värdelös men då har jag i alla fall fått shoppa lite.

Där andra mest kör fyror hela tiden så verkar jag vara fast i KI KV (tre fyror med två min vila mellan, vila tio min och sen samma sak igen) träsket.  Cockpit nu för tiden under mina #insideisfree pass. Snart åker klassikerframhjulet på. Körde alltså samma sak idag igen som jag gjorde i fredags och idag orkade jag leverera mer WATTAGE men nu några timmar senare är jag fortfarande lite skakis. Maxade ut på 175 bpm i puls och då min uppmätta maxpuls är 177 bpm så kan ju en hjärnlös apa räkna ut att det var hyfsat jobbigt. Tycker ändå att det faktiskt kändes bra. Jag orkade ju trycka mer kraft i pedalerna samtidigt som jag numera är på väg ner i vikt. Tycker ändå att det känns ok att köra alla pass utan att ha ätit innan. Train low, race high ni vet! Sådär kan lite kurvor se ut. Facit blev i alla fall 314/313/314/298/302/307w. Som vanligt hade jag enorma problem att komma upp i effekt efter de där tio minuter som jag ska trampa på 100w, men sen skärpte jag till mig lite i all