Oinspirerat

Tja, så kan väl dagens pass bäst beskrivas.

Men jag gjorde det. Nästan.

Åtta stycken fyraminutare på mellan 55 och 60 i kadens stod på schemat. Jag var för trött att gå upp tidigt i morse och sen så försvann ju dagen MED JOBB, vilken skandal det blev då?

Men när Atle hade kommit hem med sin polare William och de hade fått sina burgare smet jag väl ändå ner i källaren.

Sex stycken i alla fall.

Uppvärmningen kändes rätt bra. Så pass bra att jag kaxade till mig och körde den första intervallen på nionde klingan, något jag ångrade redan efter tre minuter och vilket resulterade i att jag fick lägga mig där jag brukar ligga, det vill säga på den åttonde och skämmas. 

Första intervallen slutade på 312w och där och då insåg jag hur långt jag har till Ivar den förskräcklige som väger tio pannor mindre än jag samtidigt som han snittar en 334w på sina lågkadens-FEMMOR! Vilken kille!!

Nåväl, jag gjorde i alla fall nästan det jag skulle då jag slutade på sex intervaller. Atle ringde ner och räddade mig från den totala förnedringen och såg till att snittwatten slutade på 289w.

I morgon blir det vila.