Johan Andersson, Unprofessional Cyclist

Nu är den klar. Typ i alla fall. Sadeln är inte bekväm men jag vete tusan om en Brooks är så mycket skönare heller. Dom ser ju stenhårda ut. Kanske blir en Specialized Alias någon gång. Ramen är en Miyata OneTen från 1986 och det är väl den, gaffeln och vevpartiet som är original (tillsammans med lite småsaker som styrlager).Frambromsen sitter kvar som en nödbroms. Sen jag skaffade ett racerdäck bak har det inte varit några pr oblem att stanna genom att låsa bakhjulet men den är som sagt en trevlig försäkring om något oförväntat skulle hända. Framhjulet: Byggt av Phils fru Nav: Paul. Fälg: Mavic OpenPro 32H Ekrar: DT Ekring: Solo/radial Bakhjulet: Byggt av mig själv Nav: On-One fixed/fixed. Fälg: Mavic OpenSport 32H Ekrar: DT Ekring: Tvåkors Drev: Miche 18T cog. Utväxlingen är på 2,333333333333333333333 och funkar perfekt för en fixie-nybörjare. När jag väl vill köra lite tyngre köper jag nog ett nytt vevparti/lager och slänger på en lite större klinga fram. Ska eventuellt till S.F

Igår så döptes Atle och Mirja fyllde år. Vi hade redan från början bestämt att vi inte skulle ha något kyrkodop då ingen av oss är särskilt religiös (fast vi tror på änglar båda två) utan vi ville ha det nära hemma med familjen. Valet föll på takterassen på huset där vi bor och någon däruppe hörde säkert oss för vädret kunde inte ha varit bättre. När det gällde val av präst ville vi inte ha en präst av samma dignitet som vi hade på vårt bröllop, en som spänner ögonen i mig och säger -Bröllopet är något heligt och skall ICKE tas lätt på, syftandes på hindersprövningspappret där det stod att jag tidigare var gift. Som tur är Linneas mamma präst, och en som är väldigt "laid back" och soft som kidzen skulle ha sagt. Linnea jobbar på vårt favvofik kan tilläggas. Sagt och gjort så fick vi en superbra präst, strålande väder, en Atle som var på ett härligt humör. Ett stenkast från Dr Spoke var det även utförsäljning på något som heter http://www.nellyochnoel.com/?&Site=1 och som

Igår kväll var jag hemma hos Stefan på en fika och sen drog vi ut tillsammans med Birgitta och Tindra för att lära oss (inte Tindra) att skidda. Skidda gör man när man på sin fixed gear -cykel snabbt vill kunna låsa bakhjulet för att bli som en åttaåring igen som sladdar i gruset. Det tog ca 20 meter och sen var jag inne i det så att säga, dock efter att ha fått skruva fast klingbultarna en gång, låsringen en gång och hjulet två gånger. Muttern bak kan inte vara 15mm, måste vara 9/16", Stefan tyckte att det glappade lite väl mycket han med. Sen berättade Stefan för mig att det kan vara bra att räkna ut hur många skid patches som min utväxling ger (det e avancerat det här med fixed gear må jag säga). Och snabbt räknat så får jag det till nio skid patches, vilket i och för sig låter väldigt mycket, men enligt Sheldon Brown är 42/18 samma sak som 21/9 och det skulle ge nio skid patches, om man nu inte räknar halvtal men det tror jag inte. Måste nog kolla upp det här. Oavsett så känn

De första 30km avverkade. Lite läskigt i början... Ingen vila alls, lite ovanligt men en skön känsla att benen trampar hela tiden. Ösa på uppför, hålla mot nerför. Nödbromsen var bra att ha innanför tullarna, många bilar som inte ser en. Kanske ska kapa styret lite... Mmmmm, jäkligt skoj det här, varför väntade jag så länge?

När jag fyllde 30 år fick jag en av mina impulser. Samtidigt som jag väntade på Mirja utanför S.A.T.S på Regeringsgatan insåg jag att jag var värd en ny klocka och jag förstod att jag skulle få köpa den själv för även om man fyller 30 så har man liksom slutat att ge presenter, i alla fall lite dyrare sådana. Sagt och gjort, in och parkera bilen i Galleriagaraget och ner till Krons Ur för att titta lite. Mirja skickade jag in på någon närliggande klädaffär men något i typ med -Köp dig något om du hittar något du vill ha. Det är ett bra sätt att få bort fokusen på den eventuella klockaffär som väntade. Krons Ur har många fina klockor och märken men jag hade redan sneglat på en Chronolink från Sjöö Sandström då jag tyckte att en Portugese från IWC Schaffhausen för 90.000:- var lite över min budget och att både Omega och Breitling (speciellt Breitling) är alldeles för blingiga. Jag jobbar med IT och producerar inte musik åt 50 cent eller Eminem. Nä, en klocka som inte drar uppmärksamhet

Igår färdigställde jag det hjul som är början på min nya karriär som fixieåkare. Ett stort tack till Viktor Karlin och Rikard Gothäll som hjälpte mig att bygga hjulet. Inget tack till ekerkalylatorn på DT Swiss hemsida som sa fel på 10mm även fast Phil på Dr Spoke kontrollmätte två gånger. Det slutade med att hjulet blev byggt som tvåkors istället för trekors, vilket för mig är strunt samma. Hjulet tog mig ca 2,5 timma att bygga och mycket av tiden gick åt att släppa ekrarna genom att trycka navet mot en vägg samt kontrollmäta alla ekrar med hjälp av en tensiometer , men den tiden tror jag är värt besväret. Att som nybörjare veta att alla ekrar har ungefär samma dragkraft (eller vad man nu kan kalla det) känns tryggt när man inte bara kan spela på ekrarna för att höra spänningen (typ som Phil som bygger ett perfekt hjul på under timmen). Suget att bygga ett framhjul är stort nu, ska antagligen börja leta efter ett Dura-Ace tracknav (eller något annat roligt nav) så jag kan bygga ett

Ända sen jag byggde min Inbred har jag haft Fat Albert som däck på den. Anledningen till detta var att många som cyklar i samma skogar som jag cyklar i kör på dessa däck. Min andra cykel som jag hade vid den tidpunkten, en Giant NRS hade däremot snabba XC-däck i form av Maxxis Larsen TT och senare Crossmark. NRS'en har gått i graven och ersatts av en Giant Trance istället men däcken fick hänga med då dom ju satt på de Crossmax Endurohjul som jag en gång köpte till min NRS. Hellas och dess skogar anses lite som en referenspunkt på MTB i Stockholm, vilket är helt förståeligt då jag nog vågar påstå att det ingen annanstans i Stockholmsområdet (och kanske i hela Sverige) finns ett sådant potpurri av stigar. Även när det gäller diskussioner gällande däckval används Hellas som referenspunkt. Så hittar man ett däck som funkar i Hellas så har man hittat ett däck som funkar på rötter, på hällar och på steniga partier. Förra veckan så körde jag med mina Maxxisdäck och på en häll så slant bak

Åtminstone den ena halvan. Andreas ska inte ha någon fixie (vad jag vet) än så länge. Fixie och fixie förresten, jag fuskade lite och köpte mig ett On-One flip/flopnav så jag kan köra singlespeed om jag märker att jag inte är tuff nog för att hantera en cykel utan frihjul. Valet av komponenter baserade jag på lite input från olika människor, pris samt lite väl valda komponenter av Phil på Dr Spoke. Till min glada förvåning hade Phil alla saker inne som krävdes för att färdigställa hjulet. Flera snälla människor har erbjudit sig att hjälpa till att bygga hjulet och ikväll kommer Viktor att hjälpa mig att få ihop allt. Vi bor ca 500 meter från varandra så det känns lite enklare än att åka till Solna för att få hjälp av Rikard (som även är på Gotland nu). När hjulet väl är byggt så funderar jag på att ta bort mina gamla pedaler och ersätta dom med ett par Shimano 520 eller någon annan billig variant på clipless. Jag har fått för mig att det är svårare att få in fötterna i ett par pedalko