Johan Andersson, Unprofessional Cyclist

Nu är ju jag inte den som brukar yra om en massa nya balla saker. Jag har ju i ärlighetens namn ingen koll men nu har jag äntligen hittat ersättaren till min Singular om jag skulle råka krascha den. Kromade infästningar till bakhjulet! PACE 129 heter den och kommer från företaget som har gett oss lätta och läckra kolfibergafflar men som nu har gett sig in på den nu så icke längre hajpade 29er marknaden. Den är naturligtvis tillverkad av Reynolds 853 stål, är naturligtvis handgjord för att pressa priset lite ;o) och har lite läckra detaljer i krom utplacerade på de rätta ställena. Kolla in det kromade kedjestaget. Läckert är bara förnamnet! Vågar man hoppas på EBB? Ser inte riktigt men på något sätt spänns ju kedjan. Källa: http://www.twentynineinches.com

Premiärcykling med kortärmat igår. Till skillnad från den där kvällen i Januari när vi var fyra tappra (korkade) själar på parkeringen och kvicksilvret visade -16° var det säkert en 30 personer som stod och hängde vid parkeringen när jag anslöt. Tisdagsturerna har verkligen blivit ett signum för stigcyklingen söder om stan/i Hellas, bra jobbat Aron! Christopher kämpar med en läckande bakdämpare som just kom tillbaks från service. Usch och fy" P" för den undermåliga servicen. Med så många människor går det bara inte att cykla i en gemensam klunga i skogen så vi delade upp oss i tre grupper, snabba, snabbare och snabbast där jag tog hand om den snabba, Johnny den snabbare och Aron den snabbaste. Fler heldämpade, och så Magnus som i ensamt majestät körde helstelt och oväxlat. Min plan var att hinna ut till Area 51 då jag inte har hojat den sedan någon gång i höstas men ganska snart insåg jag att det tempo jag höll inte skulle kunna hålla ihop gruppen. Det tillsammans med lite m

Lördagen bjöd på ett härligt solsken, Erik hade uppmärksammat detta och bjöd in da gorillaz till en tur söderöver som skulle bjuda på både rötter i överflöd, kaffe inkl fika, solsken, lervälling och många glada miner. Posörhojen fick stå hemma, jag körde naturligtvis helstelt. Nästa gång blir det kanske något annat. Vi körde den klassiska Hellas - Handen (Sörmlandsleden 1 - 5 eller något liknande) och förväntningarna var stora på den sju man stora klungan och jag tror inte att någon blev besviken på varesig väder eller underlag, även fast sommarvärmen höll oss på halster. Till skillnad från de inoljade landsvägsrävarna som kör samma typ av hojar så långt ögat kan nå bjuder stigcyklingen på en mer varierad utrustningsflora. Vårt lilla gäng innehöll en blandning av DH (Sunn Radical), AM (Santa Cruz Blur LT), Hellasvolvo (Commencal Meta 5.5), FS-SS (Salsa Dos Niner) samt helstela 29er's (Singular Swift/Kona Unit/Retrotec Boe Edition) och alla passade stigarna lika bra. Fram till Uddby

Igår fick min Reign X äntligen smaka på lite Hellasstigar. Jag hade haft funderingar på att ta ut den några veckor innan men ville helst inte halka omkring, vurpa och knäcka ramen på den första turen. Igår var det fantastiskt torrt ute i skogarna så risken för att göra någon fjantig halkvurpa kändes minimal. Uppslutningen igår var fantastisk, inte alls som den var i vintras när vi snittade ca 5.5 personer per tur och med temperaturer som värst på hela -16°. Vintercykling är förvisso trevligt men när våren kommer känner man sig som en kossa som blir utsläppt på grönbete för första gången på våren, det liksom spritter i benen, man råmar högt och spenarna svänger i vinden... Typ! Jilster var tillbaks i stan efter sin sejour i Åre, Robban som pendlar mellan just Åre och Sthlm var med, Johnny med ny ryggsäck, Aron med lerinpackad hoj, Rickard med en härlig Kona Hei Hei i pure titanium samt jag med min Caprice Classic. Och solen sken!! Aron hedrade mig genom att leda oss till stigen med namn

Magnus, Andreas och jag hojade upp till I1 för att ta en snabb koll på de galningar som skulle köra söndagens kränkarrunda. Det räckte med 90km i modest fart med mestadels motvind för att jag skulle kränka mig själv. Vi möttes upp vid 08.00 i Hornstull i ett sovande Stockholm och tog oss i LCF fart över Västerbron, Tranebergsbron, förbi Solvalla, Spånga och till Jakobsberg där vi naturligtvis irrade fel. Man är ju inte så hemma i dessa hoods och så ska det förbli men vi hittade någon gångtunnel under pendeln och vips så var vi på rätt spår igen. Knarkartunnel i Jakan. När man cyklar med LCF är åtminstone en fika obligatorisk och på Shell i Jakobsberg intogs således en kaffe med varsin toscabulle. De sista milen gick på bra även fast jag var lite förvirrad i Stäket vid något vägbygge. När vi närmade oss I1 kom Markus på sin helt nya Trek Madone 6.9 som antagligen väger runt 4kg, skitsnygg var den i alla fall och någon jag inte vet vem det var (hade dock en läcker Cervélo mellan benen) o

Nu när fjollvädret äntligen försvann skulle Magnus och jag ut och cykla. Målet var att köra ca 80km oavsett väder och med detta underbara väder kunde det ju bara bli en succé. Temperaturen låg runt nollan och med denna blötsnö tog jag regnjackan jag köpte till Siljan Runt förra året och som hade hängt oanvänd sen jag köpte den samt mina nya favvobyxor från Pearl Izumi och som är gjorda just för sånt här väder. Riktigt najs att se snön bli till vattendroppar för att sen bara rinna av. Riktiga regnkläder är verkligen guld värda när man väl behöver dom. Benen kändes för en gångs skulle riktigt fräscha så jag bestämde mig för att köra något intervalliknande i varje uppförsbacke, dvs köra för fullt och sen vänta in Magnus, både sittandes och ståendes. Till skillnad från vår förra tur var det hans tur att vara rejält seg i kroppen så när vi kom fram till rondellen där vi antingen skulle svänga vänster (och ner mot Årsta Slott) eller höger mot Vegabaren fick han välja. Två sekunder senare had

Cykelpendlingen är ju inte så kul att blogga om. Visserligen kapar jag tiden varje tur nu men det händer ju inte så mycket. Hammarby Sjöstad - Ringvägen - Lundagatan - Västerbron - Lindhagensgatan - Pampas Marina - Huvudsta Strand - Sumpan och sen tillbaka samma väg. Missförstå mig inte, jag vill inte att det ska ske några händelser på väg till eller från jobbet heller. Händelser i trafiken betyder oftast olyckor och det kan vi alla klara oss utan. Idag kutade jag 10km för första gången någonsin och gjorde det på 52 minuter. Inte sådär jättesnabbt men ändå helt ok. Det börjar faktiskt bli riktigt roligt, weird... Däremot så var jag ute med Atle ikväll och hojade, eller rättare sagt så hojade han och jag filmade lite med den nya kameran. Är verkligen supernöjd med den, bra köp!! Har ju en kameraexpert i ett taskigt byggt radhus väster om stan jag brukar rådfråga. Tyvärr så är vår dator seg som jagvetintevad så när jag ska göra filmer i Pinnacle Studio tar det en evighet. Så kan det gå n

Fick äntligen tummen ur och åkte förbi Norvelo idag och inhandlade den sista komponenten för att hela cykelparken skulle bli klar. Originalpedalerna är ju så trista på min Langster att klockorna stannar, så därför kändes detta både nödvändigt och prisvärt. Funderade (på allvar) om det är något jag kan köpa till hojarna nu och kom fram till att jag naturligtvis kan köpa vad som helst, typ en ny ram till racern osv men ska jag vara krass är det endast ett par däck till Langstern som kan vara aktuellt och det är bara om originaldäcken suger åsneb*lle. Konstig/lustig känsla... Ikväll ska jag kuta en mil, i morgon kanske det blir lite stigcykling, söndag löpning med Mirja och på måndag ska jag försöka mig på en 80km på crossen. Resten av tiden ska jag bara slappa och äta godis.