Johan Andersson, Unprofessional Cyclist

Cyklade med Peter idag. Det var jättejobbigt.  Fick både håll och krampkänningar.  Orkade inte ta några bilder.  Känner mig gammal, klen och grinig.

Igår var det tisdag och tisdagar betyder ofta tisdagsturer i skogen och med mitt nya och mycket mogna synsätt på träning tyckte jag att det kunde passa bra att hoja med jordens största träningsmörkare Patrik. Killen som vinner SM i CX utan att ha tränat en endaste gång (enligt utsago). Och som inte det räckte så hängde Martin med, för att slå ner den sista spiken i förnedringskistan. Jo just det, Magnus hakade på oxå... Redan uppe på Fem Svåra låg pulsen på 96% av maxpuls och sen fortsatte det så förbi Hästskon, Gröna, Gula och upp till hällen där vi fikade lite innan den värsta anstormningen av folk kom (det var ju sexårsjubileum av "tisdagsrajd"). Och sen fortsatte det så. När vi kom till Max var jag slut som artist. Suffer Score 85. http://www.strava.com/activities/76339070 I morse pep klockan 05:20. Yster som jag är hoppade jag upp och halsade en flaska Yalla, drog på mig lycran, kollade in spegeln och gillade det jag såg, drog på mig resten av kläderna och rullad

Då 1x10 (eller 1x11 för de riktigt proffsiga) tydligen är det man ska ha nu för tiden velade jag inte länge (till skillnad från Magnus eller Andreas) innan jag klickade på "buy" knappen hos wolftooth components. En sådär fem dagar senare låg det ett kuvert i brevlådan och 20 min senare var hojen växellös fram. Eftersom skolan har planeringsdag och både Mirja och jag hade tagit ledigt hittade jag ett par timmar att fördriva i den lokala skogen. Körde väl de stora (anlagda) stigarna för att undvika ev bittra hens. Fem Svåra ut, Traktormakt hem, Champs Elysses ut och Den Siste Mohikanen hem. Körde över alla rötter och stenar jag såg och tog lite omvägar för att få lite steniga nerförslöpor. Kedjan satt som klistrad hela tiden. Ett bra köp helt enkelt.

Då det första försöket förra veckan slutade med att jag vaknade vid åtta med ett vagt minne av att jag faktiskt stängde av larmet gjorde jag ett nytt försök idag. Hade ju dyrt och heligt sagt till Mats att jag skulle köra så det var ju bara att pallra sig upp när klockan ringde 05:20. Rullade in till Urban Deli 05:50 och då stod redan Edvard och Magnus där. Snart rullade Nicolas, Daniel, Damien, Mats och lite andra forta gubbar och en tjej in. Startade väl 06:00 sharp och tre minuter senare låg vi typ i 47 blås på Värmdövägen. Kände mig rätt pigg så jag hakade på och sprätte för glatta livet. Sen kom vi till Fisksätra och det hände något med sprättandet i slakmotan. När vi sen svängde in på vägen mot Saltsjö-Duvnäs ville dom inte alls sprätta mer så jag såg klungan försvinna bort mot horisonten. Sen blev det Le Soloride för mig. Kom till Magnus Johanssons Bageri efter ca 1:10 och 33km/h i snittfart, något som måste förbättras såklart. Vilket fantastiskt initiativ av

Alltså det här med intervaller är ju inte bara tråkigt, det är ju asjobbigt med. Hoppas verkligen att jag märker någon skillnad. Igår kväll blev det tio stycken uppför Marinstadsbacken och dess 10%. Fick ett persbästa på 01:33, dvs ungefär 35 sekunder sämre än ok enligt Thomas (allt under minuten är ok) så jag har lite att arbeta med innan jag vågar hoja med några andra. När jag skulle påbörja den nionde intervallen började det dugga. 20 meter senare spöregnade det. Hyfsat skönt att jag investerade i en skotork för ett tag sen. Höjdkurva Det jag iaf insåg var att benen tog slut innan pumpen för jag kom aldrig upp över 90% av maxpuls även fast jag nästan flåsade lungorna ur mig. Skandal!! http://www.strava.com/activities/73955805

Jag har väl lidit av funbeatsjukan ett tag nu, dvs har fokuserat lite väl hårt på målet på 450 timmar motion per år men nu är det slut med det. Efter att ha rådgjort lite med västkustens Dalai Lama har jag kommit fram till att lägga ner det där målet och endast fokusera på kvalitet istället för kvantitet. Jag tror ju med min naiva syn på saken att 260 timmar (fem timmar i veckan) kvalitativ träning ger mer än 450 timmar av lökande på hojen (om allt nu ska vara svart eller vitt). Så all jobbpendling +ANNAT kommer inte loggas utan endast pass där jag faktiskt tränar. Iom detta så lägger jag ner Funbeat helt och kör bara Strava, där jag nu även är Premiummedlem, så pr0!! Min Edge500 fattade tydligen inte exakt var jag befann mig. Och som start på mitt nya träningsliv så körde jag lite flåsettor i Bruses backe via fot istället för cykel. Satan i gatan vad jobbigt det var. Det blev bara fyra stycken pga ovana. Har ju haft löparknä tidigare och det är inget jag vill ha igen. Så

And the cramp won.. Sista veckan på semestern. Atle är på sommarfritids och Mirja ligger och bronzar på någon brygga. Hade en plan att hoja till Ösmo och känna av läget där för returresan. Hade väl en jävla bajsmotvind i 60 km så när jag väl kom fram satt en macka och kaffe som en smäck. Hoppade upp på hojen och benen kändes som två styva stockar (fap fap). Perfekt tänkte jag och svängde mot Väggarö istället för att ta samma väg tillbaks och satan vad det var värt det. Slingrande småvägar countrystyle utan några bilar i närheten. Benen var fortfarande stockiga men jag lallade på i runt 30 blås.  Kom till Rosenhill där jag inmundigade en tvåkulare med melon & bananchoklad. Precis när jag skulle dra vidare hörde jag någon bakom mig. Där stod det en finne med några hemgjorda vindbrusmojänger på hjälmen, verkligen jättefina. Sen följde det en femminuters monolog om hans sketna stålram som hade kostat $$$$, om den obefintliga skyltningen av  cykelvägar och att kolfiber inte alls var lös