Fortsätt till huvudinnehåll

Le Peleton försök två

Då det första försöket förra veckan slutade med att jag vaknade vid åtta med ett vagt minne av att jag faktiskt stängde av larmet gjorde jag ett nytt försök idag. Hade ju dyrt och heligt sagt till Mats att jag skulle köra så det var ju bara att pallra sig upp när klockan ringde 05:20.

Rullade in till Urban Deli 05:50 och då stod redan Edvard och Magnus där. Snart rullade Nicolas, Daniel, Damien, Mats och lite andra forta gubbar och en tjej in.

Startade väl 06:00 sharp och tre minuter senare låg vi typ i 47 blås på Värmdövägen. Kände mig rätt pigg så jag hakade på och sprätte för glatta livet. Sen kom vi till Fisksätra och det hände något med sprättandet i slakmotan. När vi sen svängde in på vägen mot Saltsjö-Duvnäs ville dom inte alls sprätta mer så jag såg klungan försvinna bort mot horisonten.

Sen blev det Le Soloride för mig. Kom till Magnus Johanssons Bageri efter ca 1:10 och 33km/h i snittfart, något som måste förbättras såklart.

Vilket fantastiskt initiativ av Nicolas &co. Nästa vecka kör vi väl igen??

http://www.strava.com/activities/74574487


Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Ikväll smäller det!

Nu är det slut på snusket, speciellt för Atle som har haft en fantastisk vila i vintras ty ikväll så kommer mjölksyran som ett brev på posten. Alltså när posten fortfarande delade ut brev som kom fram.

Summering av BMX-cuperna

Hej!

Jag har hojat BMX i både Swecup, Utmanarcup, Upplandscup och Svealandscup med Atle. Snart är det dags för CX-Cupen.

Återkommer med fullständig rapport från den med.


Årets snackis

Var väl ute på en snacktemporunda med Mange, Ivar och Björn idag. Vi fick även finbesök av Niclas och Daniel som hakade på fram till Brandbergen.
Då det var första rundan sen Velothon Stockholm som jag hojade mer än 45km så blev benen efter ett par timmar lite sega och härliga, snacktempot till trots. Men att ha lite sega ben är inget som stör mig, det som verkligen sög åsnepung var min axel. 
Den första timmen kändes den ok, den andra rätt trött och under den tredje timmen så gjorde axeln så sjukt ont att det strålade ner till handen. Ironin i att jag pyntade 2300:- till Agilokliniken för att faktiskt bli sämre är ju inte att leka med. 

Men som tur är så har Tobias på Access Rehab en plan för den, nu när ultraljudet visade att det inte alls var någon skada i axeln, vilket gjorde att stötvågsbehandlingen bara irriterade muskelfästena och gjorde allt värre. Men det som är gjort är gjort, nu är det bara att se framåt men jag börjar bli lite trött på att ha ont någonstans efter tre år. Men …