Johan Andersson, Unprofessional Cyclist

Efter att ha slappat hela helgen kände jag mig tvungen att ge mig ut i snöstormen och röra lite på benen. Underlaget varierade mellan hyfsat plogat till 10cm modd som gjorde att fötterna flaxade fritt i mörkret. Löpningen gick bra, det märks att man faktiskt har rört på sig de senaste åren så vägen tillbaks kanske inte blir så lång som jag först hade trott. När jag nästan var hemma såg jag något på vägen som vinglade i snömodden. Det var Mange som hade tröttnat på dagens innesittande föräldraledighet och gett sig ut på vinteräventyr med slutdestination Sickla. Vi gjorde sällskap i ett par minuter innan vi båda började känna att kylan började bita i kinderna. Han vinglade vidare på sin Motobecane och jag lufsade vidare i mina allt för tunna och öppna joggingskor, tur att snön är hyfsat torr. Efter att ha avnjutit ett avsnitt av en av de mest orealistiska kriminalserier gick jag så ner i källaren för att meka på de nya vevarna som kom idag. Det är ju pinsamt enkelt att göra detta, specie...

Vilken skillnad.... Jag var ute ikväll och lunkade lite runt Sicklaskiftet i totalt beckmörker. Tur att jag införskaffade den högkvalitativa Vartalampan från Clas Ohlsson i helgen. Efter att ha fått lite tips valde jag att köra "gå en minut", "lunka två minuter" tempot och det gick faktiskt mycket bättre än för två dagar sedan. 20 minuter är ganska lagom till en början men jag vill ju inte köra ihjäl mig från start, mycket bättre att slowstarta lite så kanske det inte blir lika trist. Även fast det inte blev så lång sträcka (antar jag) kändes det bra. Jag har fått för mig att det är viktigare med x antal minuter än x antal km när man är ute. I övermorgon är det dags igen.... Däremot måste jag erkänna att det var lite spöklik stämning, speciellt när jag gick i en minut. Det blåa skenet från diodlampan på skallen tillsammans med röken från munnen gjorde det lite sådär lagom ruskigt. Sen att jag såg en lykta ute på ängen vid Drottning Kristinas lusthus gjorde det lite ...

I morse när jag vaknade hade jag samma känsla jag har haft ganska länge nu. En känsla av att det bara är jobbigt att ens tänka tanken att ge sig ut och motionera. En känsla jag ofta får när jag inte har rört mig på länge. Å andra sidan blir det tvärtom när jag väl är igång. Idag gjorde jag dock helt om och drog på mig min ullmaxtröja, spårvägsjackan, några better bodiesbyxor jag en gång gymmade i och mina löpardojor jag köpte på löplabbet för en fem år sedan. Hammarbybacken i ett varmare väder under SSWC-06 Känslan av illamående, tryck i bröstet och sprängande vader kom redan innan jag kom till hammarbybacken och jag lovar, jag bor inte långt bort från backen. Planen var att varva löpning med lite sträckor av promenerande, något annat hade inte funkat heller. Jag tog mig nästan bort till Ältavägen (dit är det 2,5km hemifrån) innan jag vände så det blev väl kanske en 3.5km idag. En pinsamt låg siffra men någonstans ska man ju börja. Om alternativet var att ligga på soffan så var det änd...