Johan Andersson, Unprofessional Cyclist

Nu när jag inte kan hojja tänkte jag ta tillfället i akt att se över den lilla flottan av cyklar och kolla genom skicket på dessa efter vinterns härliga underlag. Jag började i förrgår med att riva framnaven på mina Singularer (plural??), kollade fettet (såg bra ut men duttade i lite mer), justerade lagerspänningen och skruvade ihop dom. Ikväll bestämde jag mig för att få dom klara så det var bara att gå ner i källaren och skrida till verket. Till skillnad från framhjulen såg fettet i baknaven inte lika mysigt ut utan hade en brun ton. Efter lite pillande, torkande, omfettande och itryckande av kulor justerade jag lagerspänningen och vips var det klart. För några månader sen hade jag tyckt att en sådan operation vore läskig men bara man väl tar tag i det och river sakerna och plockar ihop det så fattar man ganska snart hur sakerna sitter ihop. När jag väl var i gång bestämde jag mig för att riva bort vevpartierna, EBB'erna och lagrena och sen tvätta av allt. Satan vad svinigt allt

Ja, inte vet jag men något skit är det. Huden är öm och både muskler och leder värker så inte tusan vågar jag ta ut mig för mycket. Lägg då till det att jag är kille så fattar alla (killar i alla fall) hur jäkla synd det är om mig. Nu när jag hade tänkt att öka cykeldosen för att åtminstone komma förbi Märsta på Springbreakturen. Får väl ta och gå genom mina hjullager på cyklarna istället nu när den årliga genomgången snart skall göras på hela cykelflottan. Den 5:e april ska jag i alla fall cykla Ronde van Södertörn med avslutningen upp till Muur van den Ijdel.

Tog en liten tur idag med Stefan, Birgitta och Martin. Planen var att rulla lite asfalt till torpets fikastuga via Enskede och sen vidare mot Flaten genom någon möjlig väg som kunde skönjas på kartan och vidare genom Älta och sen hem via Hellasgården. En kortistur på ca 20km men alla turer är bättre än inga turer. Nyfikade turturduvor Till torpet via Gullmarsplan, Blåsut, Dalen, förbi Skarpnäck. Typ två timmars fika och sen skulle vi testa innervägen bort mot Flaten. Vi kom väl någon kilometer innan det blev sorbet deluxe och även fast vi gjorde finfina försök (såg helfestligt ut när Birgitta skulle cykla nerför utan frihjul i isslasket, än slank hon hit, en slank hon dit.....) fick vi så glatt traska en bit. Laddade med bullar Men efter att ha släpat ömsom lyckats cykla med hojarna kom vi till slut ut till Flaten. Den där vägen kommer bli finfin om några veckor, vänta bara.... Martin och Stefan, lika glada för det, vem behöver cykla en dag som denna... Sen gick det som smort hela Ält

Idag kom baknavet till mina nya racerhjul. Jag öppnade paketet med spänd förväntan men fick besviket lyssna på en body som inte alls smattrade som jag trodde.

Snackade med Mirjas kusin ikväll och han var eld och lågor över den gamla Peugeot han hade fått av sin kompis och som tydligen är i finfint skick. Efter en snabb intervju kom vi fram till att vi åtminstone måste byta vajrar, höljen, däck/slang och styrlinda på den. Och sen råkade han nämna att han tydligen hade lovat att köra Siljan Runt på självaste nationaldagen med Charles, en galning som gillar träskor. Självklart sa jag att även jag skulle köra med honom så nu ska han han kolla boende och sen är det väl dags att anmäla sig. Blir en finfin tur på 16 mil i posörtempo och en bra start på min landsvägskarriär.

Foto. www.highroadsports.com Att vinna ett cykellopp över 190 km i Italien är det ju uppenbarligen inte. Som de flesta cyklister vet så vann Thomas Lövkvist igår loppet "Den vita Vägen" Montepaschi Strade Bianche - Eroica men det är något som våra svenska sportredaktioner helt lyckats missat, förutom DN som hade en liten notis om det. Nog för att det i Sverige endast finns två sporter (enligt media), fotboll och hockey men ska man anse sig vara någorlunda seriös när det kommer till nyhetsbevakning inom sport borde man väl åtminstone först av allt veta om att en svensk har gjort en sådan fin insats och då kanske även nämna det för de "få" i Sverige som inte bara är intresserade av fotboll eller hockey. Detta gäller ju självklart inte bara cykel, gör en svensk fina insatser i hyfsat stora sporter tycker jag man kan kräva åtminstone någonting från de stora nyhetskanalerna, eller så är jag bara väldigt naiv. Letar jag på sportsidan på expressen på lövkvist hittar jag in

Eftersom jag är involverad i en diskussion på twentynininches.com gällande Singular lovade jag en kille att jag skulle ta lite bilder som visar på det (olyckliga) toe overlap som min Peregrine har och som jag inte hade en aning om när jag beställde ramen. Det enklaste sättet är ju att lägga upp bilderna här tänkte jag och så får det bli. 44T-klinga på mellanplatsen gör att jag inte kan dra bak EBB'n längre. Positionen EBB'n står i, med en mindre klinga kan den naturligtvis komma längre bak. Massivt Toe Overlap med vinterskorna. Men även med sommarpjukken som ni ser. Jag hoppas dock att det försvinner (om än på håret) när jag tar bort skärmen.

Efter vissa diskussioner på ett visst cykelforum gällande grusets farlighet eller ej beslöt jag mig för att ta fixien till mina kundbesök idag för att testa om jag skulle överleva. Självklart hade jag kollat läget så att åtminstone slasket var bort från innerstan. Det har ju gått över ett halvår sedan jag körde frihjulsfritt (någon gång i augusti ) då jag den 2:a september gjorde misstaget att köra med dämpning i skogen och flög över styret och slet av min bicepssena (ruptur kallas det tydligen om man ska göra sig omöjlig att förstå). Redan på stadsgården kände jag hur mysigt det var att bara ligga i sin egen takt utan att stressa på och utväxlingen på 2.94 (44/15) kändes ju löjligt lätt och perfekt för underlaget. -Höhöhö tänkte jag, att jag var så stark i benen trodde jag inte och skrattade lite för mig själv. Kundbesöken flöt på bra men uppför Liljeholmsbron på väg till det sista mötet började jag känna lite i benen. Vad var detta? Kunde det bero på att jag endast hade ätit en bagel

Tempen visade -5 och solen sken som aldrig förr. Christopher och jag hade bestämt att vi skulle ta en tur runt Älta, Trollbäcken, Handen, Trånkan (my old hoods), Sköndal, Enskede och hem. En tur på ca 40km som borde funka då jag fortfarande inte hade cyklat längre än 20km i ett sträck sedan skadan i september. Skogen verkade fortfarande vara överfylld av isgator så stigarna fick vänta ett tag till. Jag började med att öka trycket från 3,5 till 6kg i däcken vilket skulle visa sig vara en höjdaridé Vid 10.30 kom C förbi och just när vi skulle dra iväg kom Thomas förbi efter dagens tur. C körde som vanligt fixie. Till skillnad från i tisdags var cykelbanan hyfsat fräsch men när vi kom till Älta fick det ändå bli lite finkörning på gatorna som verkade helt sopade och lika torra som en dag i juni. Dubbdäck har jag inte använt sen 2005 och idag var det verkligen sommar på vägarna så jag väntar nog ett år till. Vid Statoil Älta blev det en paus då jag var tvungen att pilla lite på växeln. Jag