Johan Andersson, Unprofessional Cyclist

Leriga stigar ska avnjutas i goda vänners sällskap så därför var vi några grabbar boendes på söder och Hammarby som gav oss ut för att se vad Hellas hade att erbjuda. Danne hade en havande kvinna hemma så av naturliga skäl var han inte intresserad av en tur bort till Solsidan. Det kan ju bli svårt att förklara för sin käresta att hon får pallra sig in i taxin själv och åka till SöS samtidigt som man själv ska rulla på signalberget och mysa. Bear kom dagen av respekt för mig på sin oväxlade hoj och inte på sin SC Blur LT, en Hellascadillac i sin rätta bemärkelse. Jag börjar få en viss längtan tills min Reign X är klar, även fast ett lerigt Hellas naturligtvis bäst upplevs på en helstel 29er utan växlar som kan klegga igen. Då alla stigar var mer eller mindre vattensjuka efter de senaste veckorna väder försökte vi att välja stigar lite högre upp i atmosfären men även där visade sig hösten, även fast hela Hellas tar hand om vätan på ett bra sätt. Efter att ha tagit lite fina mer eller m

Var på Pink igår på globen. Innan konserten var jag lite sådär halvljummen men efter nästan två timmar av jordens ös gick jag därifrån med en helt annan syn på livet. Tjejen rockar hårt och är snygg som satan. Första numret som var en cover på Highway to Hell fick igång publiken som det bör och sen ökade hon. Fem semlor av fem möjliga. Bilden snodde jag av aftonbladet men det är väl ingen där som kollar här. Bilden är i alla fall tagen av Lina Boström Einarsson.

Nu börjar man se att det liknar något. Har fortfarande en utmaning kvar med de saker jag har monterat: Kedjestyraren var jag tvungen att ta ut lite från ramen mha lite brickor som följde med. Funderar på om det betyder att den kommer för långt ut, dvs längre ut än de två distansringar man sätter på drivsidan när man monterar vevlagret. Vinkelslipen kanske blir min vän? En sak som är bra är att den ramlade över Singularen och fick ett litet skrapmärke på styrröret. Skönt att man inte behöver oroa sig mer över den första repan.

Tog med mig Mirja ut i Sicklaskiftet idag. Hon var sugen på att göra stigcyklingspremiär efter fyra års vila men efter lite detektivarbete insåg hon att man får ofrivillig intervallträning i skogen så off we went. Mycket gegga så man tappade fart vilket resulterade i en del pushbike idag. Snurrade omkring lite väster om Hammarbybacken innan vi gav oss på 'Den Siste Mohikanen'. Det gick finfint förutom för undertecknad som kanske ska ha lite mer respekt för blöta spänger/broar. På den sista spängen, den som låg på Indianer och Vita förut sa det tjong och sen låg jag där som en vit val och undrade vad som hände. Med lånad utrustning i några storlekar fel. Förutom den lilla fadäsen bjöd stigarna som vanligt på lyxig terräng. Det var nästan så att vi undrade om inte Skogsmulle skulle hoppa fram bakom en buske. Fantastiska förhållanden. Tog det i samma tempo på vägen tillbaka som bjöd på Champs Elysses och som Mirja gillade skarpt. Antingen är den lite snällare eller så vågade hon

Tog en liten tur via Ekerö på väg hem idag, en tur som blir som ett drygt maratonlopp, knappa 43km. Den turen har jag bara kört fyra gånger då jag uppenbarligen inte kommer igång med LVG-körningen som jag har planerat. Nåväl, varje gång jag sätter mig och trampar lite längre är väl positivt i alla fall antar jag. Det mest positiva var i alla fall att jag blev helt slut i motvinden, bra träning alltså! Det negativa var att jag frös som en hund om fötterna och då stod ändå kvicksilvret på fyra plus, hur det blir i vinter vågar jag inte ens tänka på. Har satt värmesulorna på laddning, får se om det hjälper, annars ska jag tydligen inte cykla så länge när det är kallt. Surt sa räven.

Stack hemifrån i lördags morse på en liten cykeltur och när jag kom hem ca nio timmar senare satt den här på väggen. Bör upplevas IRL, kamerabilden gör den allt annat än rättvisa.