Johan Andersson, Unprofessional Cyclist

De senaste fyra åren har det anordnats en cykeltur av min vän Aron Gooch och som helt baseras på en karta som en vän till hans familj, Onkel Otto, har haft i sin ägo men nu efter många år skänkt till Aron. Jag har kört två gånger men inte kunnat fullfölja av olika anledningar. Förra året hade jag armen i gips så ni kan ju själv räkna ut om jag var med då. I år kom det 14 personer till Hammarbybackens fot för att ta del av denna mytomspunna tur som helt baseras på kartan, varav nio fullföljde och fick ta del av de besvärjelser och reningsritualer som det innebär. Detta är inget som vi pratar om av naturliga skäl och då min GPS endast visade 1.7km efter 8½ timmas cykling är det inget jag kommer älta heller. Under turen besökte vi ca 20 platser som har eller fortfarande är utsatta för besvärjelser eller andra onda ting och för att tala klarspråk känner jag mig nu helt tom. Fast det kan ju bero på att de Hoegaarden jag har dragit i mig färgade mer än vanligt såklart. Jag vet inte riktigt

Tänkte köra en femmilare innan jobbet idag för att komma i lite bättre form inför xxxx xx xxxxx men kroppen är ju helt slut efter löppasset i tisdags så det räckte med att gå upp ur sängen för att jag skulle känna mig tokkränkt. Smart att börja joggingkarriären med en knapp timmes löpning utan någon vila. Nåväl, man lär sig ju alltid något och på lördag blir det fest i Hellas.

Kom hem lite sent, några jobbsamtal och sen få i sig lite krubb. Kollade på uret, 18:15?!?!?!?! Inte en chans att jag skulle hinna cykla någon tisdagstur idag inte. Men att sitta hemma på självaste tisdagskvällen, som är dedikerad för svett, ont i bröstet och ömma ben, var ju inget alternativ så efter att ha smält maten lite så gav jag mig ut i mörkret. Minnet av mina löpturer förra vintern då jag inte kunde hoja på grund av armen, satt fast så jag siktade in mig på att ta en liten tur med ömsom löpning, ömsom promenera. Därför kändes det riktigt bra när jag tog turen förbi Lilla Sickla, genom ett becksvart Sicklaskift, 2.6km's slingan runt Kärrtorp, genom ett becksvart Sicklaskift, förbi Lilla Sickla och till Max. En tur som jag lunkade på 50 minuter blankt och jag gick inte en endaste gång. Får väl se hur benhinnorna mår i morgon.

Efter min avslitna bicepssena började jag att kuta lite tidigt i våras när jag kom till den punkt att jag började tokruttna på att bara ligga hemma med en arm som var tunn som en blyertspenna och som inte höll för stigcykling. Som tur var hade jag redan ett par NIKE dojor jag köpte på löplabbet för några år sen och sprang några gånger. Riktigt skön känsla när pulsen kom rusande och smärtan i bröstet kom som en käftsmäll. Tyvärr la jag löpandet på is så fort jag var fit for fight för cykeln igen. Det var ju lite för jobbigt och jag är ju lat av naturen. Nu när jag känner att det skulle vara kul att få upp flåset och även cyklingen till nästa nivå började jag fundera på vilken plan jag skulle ha. Antingen kan jag cykla mer, vilket är lite halvsvårt då jag inte vill ta mer tid från Atle, att börja prioritera cyklandet framför honom känns ju helpuckat och får jag välja mellan att spendera tid med honom eller sitta på en cykel så..... Eller så kan jag köpa mig en trainer och köra intervalle

Såg just att mitt förra inlägg handlade om min nya Reign X. Festligt att jag bara bloggar när jag köper nya saker men vad ska man göra när cyklingen inte bjuder på några upphetsande äventyr att skriva om? Lite pendling här och lite Hellas där liksom. Och eftersom jag tycker att det var lite länge sedan jag skrev här åkte jag till Pedalogerna, slängde upp kortet på disken och gick därifrån med 9kg tysk CX. Mirja skrattar bara när jag berättar att jag har handlat en ny hoj nu för tiden. Undrar vad hon tänker bakom det stela skrattet??? Faktum är att jag har en plan att minska mitt cykelstall lite och efter att ha haft väldigt specifika cyklar för en massa saker bestämde jag mig för ett par månader sen för att skaffa mig ett fåtal hojar som kan ersätta flera hojar och det började med den Reign X jag skaffade för ca två veckor sen. Den kommer funka lika bra i Hellas när jag vill ha lite fjädring i baken, som i Gesunda när jag ska fega mig nerför Magic Carpet. Och efter att ha krängt av P

Tänkte först inte blogga något om det här men efter att ha läst Patriks lilla inlägg om hans finfina ram, plus det faktum att jag inte har något att göra för tillfället gör att jag lika gärna kan skriva av mig lite. Sista tiden har jag mest blajskrivit lite här men med en ny ram på golvet blir ju framtidsutsikterna roligare. Att konsumera är något alla bör göra för att ta Sverige ur lågkonjukturen och jag hjälper till så gott jag kan. Sanningen är den att min Giant Trance var tristare än Singularen, lite för svampig i Hellas men ändå för lite slag för att åka till Gesunda. Och ska jag ha en cykel som är svampig ska den åtminstone kunna funka bra nerför något berg. Detta resulterade i att den stod i källaren och samlade damm och där gjorde den ju ingen nytta. Med tanke på tidigare erfarenheter med ramar och gafflar visste jag att dessa två komponenter skulle införskaffas lokalt i Sthlm och efter att kollat runt lite på olika märken och modeller blev det även denna gång en Giant ram oc

I morse fick jag lite tid över och valde att köra turen över Ekerö, fast åt andra hållet då jag naturligtvis skulle till jobbet. Redan uppe vid Gullmarsplan tyckte jag att det var färre cyklar ute än normalt, hösten och kylan kanske tar ut sin rätt? Själv tyckte jag nog att vädret var bland de bästa på länge, förutom att kylan piskade mina stackars knän, måste nog försöka hitta några värmeskydd. Det tog knappt en timme att ta sig till Slagstafärjan och en knapp timme från färjeläget till Frösundavik dit jag skulle, vilket betyder ett rullsnitt på dryga 25km/h vilket jag är helt nöjd med, 35mm's däcken rullar ju inte sådär överjäkligt bra. Nästa gång tar jag vägen över Ågestavägen istället, borde ge mig någon mil till tycker jag. Det här är ju kul men jag insåg nog just att jag inte orkar skriva så mycket. Ikväll är det traditionsenlig tisdagstur.

När andra smygtränar inför Witchrajden packar andra ryggsäcken full av bullar och ger sig ut i bushen. Då jag hittar pinsamt dåligt med tanke på hur nära jag bor tog Christer täten och ledde ut oss på lite favvostigar, området väster om Ältavägen nere runt Bagis! Finaste delen av skogen imo! Början uppe i skogen öster om Hammarbybacken var ju en riktig höjdare, tack för den Christer! Men den absoluta höjdpunkten (för mig) var när jag tog mig nerför den lilla brant på Biceps där jag ett år tidigare slet av bicepssenan. Hur jag ens kunde vurpa där fattar man ju inte så här i efterhand, har ju kört ner för bra mycket värre ställen men psykologiskt har jag hållit mig undan från just den där stigsnutten. För att vara på den säkra sidan tog jag den två ggr. Ser ju störtlöjlig ut på bild. Höjdpunkt #2 var den sura gubbe som kom med hund och tog tag i mig och berättade att man inte fick cykla här för att det var ett naturreservat. Mycket artigt förklarade jag för honom att då vi ofta träffar p

Nytt underställ inköpt från Ullmax. Check! Nya ullstrumpor inköpta från Ullmax. Check! Ny vinterjacka inköpt från Cykelcity. Check! Ny hjälmmössa inköpt från Cykelcity. Check! Nya handskar stulna av brorsan. No Check! Hösten är här, mark my words. Snart åker jag till IKEA för att inhandla ett tvåpack Drälla.