Johan Andersson, Unprofessional Cyclist

Med tanke på hur det gick igår vid Stora Skuggan är jag glad att jag tackade ja till Patrik och Mårtens inbjudan om en liten höstresa. Vi ska hit.... Och hit... Definitivt hit... Och förhoppningsvis köpa öl av dessa..

Då alla som var något i CX Sverige befann sig i någon håla kallad Branäs fick kleti och pleti hålla till godo med Bangs egendesignade bana i Gubbängen, något som visade sig bli en toppenbana. Han hade planerat två heat, ett för de som ville köra som vanligt och ett för de som ville ta det lite softare. Banan! Jag drog mig lite för länge, åt frukost lite för länge, jagade spindel samt glömde mössan hemma vilket resulterade i att jag kom fram 09.32, två minuter efter att starten skulle ha gått. Som tur var så var arrangemanget lite försenat så jag hann med de sista 50 metrarna av banvisningen, något som kändes skönt då man vill ha koll på banan innan start. På grund av förra veckans fadäs tänkte jag ta det lite lugnare och känna av ryggen lite så jag startade näst sist av de 15 som kom till start. Efter ett varv kände jag att ryggen var rätt ok och ökade takten. Efter att ha spurtat helt solo (såg Caldenius framhjul när vi rundade den sista stolpen) kom jag till sist in på

Vaknade och kände mig oerhört fresh and crisp efter gårdagens kräftskiva. Hivade i mig ett par koppar kaffe, några knäckemackor, ett ägg och lite yoghurt och rullade bort till SCS där Fredrich med sin nya skrytcross och Stisse väntade.   Crisp kille!! Stisse skulle inte hoja men lurade på mig hans kamera som jag filmade dagens race med. Rätt smutt anordning faktiskt. Hade den inte kostat mer än en femhundring hade jag nog skaffat en jag med.                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                     Foto: Magnus Alexandersson Fredrich och jag rullade genom ett morgontrött Stockholm där bilarna lös med sin frånvaro, förutom en felparkerad

Eftersom Mirja var borta i fredags och tog bilen med sig hade jag en grabbkväll med Atle istället för att grisa ner mig på den anrika CycloCross Arena i Sköndal. Så när lördagen bjöd på samma väder beslöt jag mig för att göra det jag inte gjorde dagen innan och eftersom det var ruskväder hade jag fulvädershjulen på med alufälgar och Tufo Flexus Cubus för det där Formel-1 greppet som man vill ha när det är lera. Rullade bort till banan, kollade lufttrycket med min nya lufttrycksmätare, 1,5 bar fram och 1,8 bar bak skulle nog bli bra. Ringde i gonggongen och stack iväg på det första varvet och insåg rätt snart att det här med att cykla i lera inte alls var som att cykla på torrt underlag. Det var bara till att lägga på en minut per varv och leka Bambi på hal is. Dock lika roligt som innan..... I alla fall i 5½ varv, sen kände jag något i pedalerna som jag inte borde känna. Kollade ner och såg jordens bula på bakdäcket. Kollade lite noggrannare och såg att ventilen satt snet