Johan Andersson, Unprofessional Cyclist

Ja den med Singularen alltså. Som jag skrev tidigare skulle Stefan och jag ta en liten tur i Hellas då han var sugen på att testa min Singular för att eventuellt övertyga sig själv och Birgitta om att han behövde en sådan, vilket vi kom fram till att han inte behövde. Glad i hågen rullade jag ut ur huset och kom ca 200 meter då något knakade till och helt plötsligt frihjulade bodyn framåt. Tur i oturen så hände det i en väldigt flack backe så jag inte råkade ut för samma vurpa som Aron gjorde när hans kedja rappade. Stefan berättade om att han hade varit med om detta när det var kallt ute då fettet frös fast då det var 15 grader varmt ute kändes det som ganska osannolikt. När jag kom tillbaka kändes det som att klackarna tog tag i det dom ska ta tag i men när jag tog tag i pedalen och vevade runt snurrade det runt igen. Ett mail senare till bike-components så ville dom att jag skulle skicka ner bodyn med en lite förklaring till vad som har hänt. Iväg till Pedalogerna där Ola hjälpte mi

Jag har länge suktat på samma cykel som Rikard köpte till Elvira men jag har även insett att Atles ben är alldeles för korta för en sådan cykel så det fick bli en färgsprakande trehjulig fixie istället. Självklart skulle han vara med och meka med den på det där braiga sättet som bara han kan. Titta Pappa, jag har hittat en till del. Vad ska den vara till för? Nästan klar nu!! Provcyklingen gick galant. Och idag efter vår långtur så fick han provköra den på vägen till Konsum med hjälm och allt och det såg ut som att han var lite rakare i ryggen än normalt. Men vem skulle inte vara det när man cyklar på sin första cykel utomhus för första gången.

Idag beslöt Atle och jag oss för att vi skulle cykla ut till Farmor och Farfar i Tullinge. Vi brukar ta en sväng dit på måndagarna men nu när vi har införskaffat en Hamax Siesta och vädret var som det var idag fanns det inga ursäkter för att inte ta cykeln. Jag har inte lyckats hitta någon bättre väg en den jag tar. Det finns säkert kortare varianter men då jag vill undvika bilar har jag hittat en väg som går till 99% på cykelbanor till Tullinge. Först upp till Gullmarsplan där jag märkte att det höll på att byggas och i ett senare skede insåg jag på samma plats att cyklister nog är de mest idiotiska varelser på denna jord. Men mer om det senare. Redan när jag kom till Arlabacken märkte jag att det var bra motvind på vägen till Tullinge. Bra tänkte jag då jag behöver lite träning och vill ha lite bonus på vägen hem. Efter en halvtimma hade vi kommit till våra gamla hoods, nämligen Hagsätra där Mirja och jag bodde i några år innan vi flyttade till Hammarby. Vidare i naturen tre meter fr

Stefan och jag hade bestämt att vi skulle ta en tur med våra tjuniers (klubben för inbördes beundran liksom) då Stefan ville övertyga Birgitta (och sig själv) om att han verkligen behövde en Singular istället för hans On-One. Jag rullade ut ut huset 08.50 typ och 200 meter senare hände något med bodyn då den "frihjulade" lika bra framåt som bakåt, mer om det i ett senare inlägg. När väl Stefan kom finurlade vi lite och kom fram till att det inte skulle bli någon tjunier för mig idag. Väl nere i källaren mätte vi upp cyklarna och Stefan insåg att han inte behövde en Singular då min och hans var typ näst intill identiska när det kommer till geometrin. Väl ute i skogen var det härligt tomt på både människor och blöta partier. Vi tog oss genom Sicklaskiftet ganska omgående via I&V där vi båda testade den nya nerfarten i trä. Stefan med fart på trä. Vidare på några småstigar och sen upp på Dow Jones en bit för att sen sticka ner på lite andra stigar och sen passera golfbanan.

Så kom då sista biten till cykeln. Vevpartiet, ett Sugino RD2 som jag har väntat på och som hedersknyffeln Stefan köpte till mig på sin resa till Japan. Ska bli kul och se om det är någon skillnad att cykla med 165mm's vevar. Så här blev den till slut. Jag är i alla fall nöjd och det är ju det viktigaste

Är ovanstående pizza grandios? Lite liten för det kanske.... Varför gick jag inte till Bodino som ligger lite längre bort och köpte en riktig pizza?

Efter sju sorger och åtta bedrövelser med styrlagret från Bike-Discount som endast innehöll lagerkoppar men inga lager fick jag i morse beskedet att dom inte hade några andra lager i lager (festlig kombo) men att jag kunde få pengarna tillbaks om jag skickade tillbaks det jag fick, vilket jag kommer göra i morgon. Jag ringde då till Pedalogerna och Ola hade varit lite smart och tagit hem ett lager efter vårt senaste samtal där jag flaggade för att det kunde eventuellt bli aktuellt att köpa ett. En timma senare stod jag där och pressade lager och kapade gaffelrör. Jag kunde ta de flesta sakerna (nåväl, en del i alla fall) från min gamla Miyata men en ny Nittostam och ett Nittostyre beställdes från HubJub och ett vevparti med lager än redan köpta av Stefan som nu befinner sig i Japan. Det är nästan lite tråkigt att montera ihop sakerna för det går ju åt helsefyr för snabbt. Det tog säkert lika lång tid att linda styret som att sätta ihop alla andra saker. Nåväl, nu ser man ju i alla fall

Johnny ville testa Transan idag och en tur var utannonserad så 09.45 stod vi nere i källaren och bytte pedaler, sänkte sadeln och pumpade dämpare/gaffel. Dagens tur gick via filosofens grav och upp på Fem Svåra som ut mot Hellas mest bjuder på uppförsbackar och inte alls lika många nerförsbackar när man ska hem. Som vanligt funkade Singularen (jag har ju inga namn på mina hojar) hur bra som helst. Kombon mer pendling á 30km/dag, ett helt utdött intag av semlor och en riktigt bra ram med rätt utväxling har tydligen gett resultat. Att jag sen har tappat ca fem kg på kuppen har väl inte gjort mig långsammare i skogen. Än en gång förvånas jag över hur man som novis på att köra helstelt flyter över rötterna så pass bra som jag gör, eller så gör de större hjulen så pass mycket mer än man först kan tro. Att jag är snabbare än jag var på min Inbred är det ingen tvekan om, men att jag nog är snabbare än jag är på min Giant Trance trodde jag nog inte. På tal om den cykeln så var det ju Johnny so

Frasses och Angelicas lillkille Theodor som föddes idag. Theodor! Samt Micke och Malins lille kille som också valde att titta ut denna dag. Micke och Malins lillkille utan namn! Familjen Andersson önskar all lycka och välgång!

När fredagseftermiddagen bjöd på ett sådant fint kändes det nästan kriminellt att inte inviga Atles nya stol med en kortare tur upp på Fjällgatan för en glass. Mammas cykel ser snabb ut! Resan i sig tog väl en tio minuter och lillkillen gillade det skarpt. De enda gångerna han sa något som inte lät positivt var när mamma kom ur sikte. Hela familjen ska ju vara samlad. Intryckt hus från långt tillbaks Väl uppe på Fjällgatan blev det till att titta på utsikten, vara alldeles för nära staketet för pappas hjärta och beundra Stockholm. Hur man kan vilja bo någon annanstans är för mig en gåta, men vi är ju alla olika som tur är. Med Stockholm i bakgrunden! Atle hade blivit lovad glass och glass blev det. En hel kula med äpple/kanel som enkelt åkte ner i den lilla magen. Fjällgatan på våren! Även de stora grabbarna hade tagit fram sina cyklar som synes.

Tja, jag hoppas ju på det. Inte att jag skall cykla 1000 mil, inte att jag skall studsa nerför AHAB på framhjulet med kontroll, inte att jag skall cykla mer i skog, inte mer blablabla..... 2008 är året då jag ska få göra cykelutflykter med min familj och speciellt med Atle. Lillkillen är än så länge lite liten för en egen cykel men att hänga på bak är han ju som klippt och skuren för. Självklart ka han sitta bra och även ha en hjälm på sig. Valet föll på en Hamax Siesta som kan tiltas lite mer än de andra modellerna om lillkillen blir pömsig efter några timmars bollkickande med farsan. På huvudet blir det en Giro ME2 med stilfulla ankor som motiv. Hittade en med blå flames men ankor kändes mer rätt. Jag ser framför mig en solig dag men lite picknick ut på Djurgården eller Södertörn eller egentligen var som helst med Atle bakpå och brieosten i packningen. Vinet får väl Mirja eller någon annan dricka då jag vill vara klar i knoppen med dyrbar last. Underbara tid är här.

Tja, inte vet jag men jag har helt plötsligt fått en mättnadskänsla i kroppen när det gäller cykelbyggandet. Trist men så kan det nog gå. Nåväl, vänta ett tag bara så tillfrisknar jag nog. Åter till ämnet. Bakgrunden är att jag köpte en Miyata 110 av en jobbarpolare förra våren och gjorde sen om den till enväxlad och sen utan frihjul. Det var helt funkis men ramen som är 60cm c-c var i största laget. Hur Per har kunnat haft den som är ca 10cm kortare än jag övergår mitt förstånd. Så jag beställde en Pakéram från Trackbikeshop i strl 57cm istället och den fick jag hem igår. Det som kommer återanvändas från den gamla cykeln är hjulen som iofs är helt nya. Tänkte försöka få ihop den så mycket som möjligt så att när Stefan kommer hem ska det bara vara att slänga på vevlagret/partiet och hoja iväg. Snälla som dom är på Pedalogerna kunde dom tänka sig att pressa i styrlagret som jag fick från bike-discount igår utan kostnad. Fint tänkte jag och åkte dit med ram och lager. När Ola sen frågade