Johan Andersson, Unprofessional Cyclist

Cyklade (som vanligt) till jobbet i morse och som vanligt låg vinden på från Saltsjön när jag passerade Stadsgårdskajen. Det är festligt hur vinden alltid upplevs att ligga mot mig oavsett om jag cyklar till eller från jobbet. En inte lika festlig känsla är bristen på känsel i mina fingrar när hösten kommer. Jag har ända sen barnsben haft dålig blodcirkulation i både händer och fötter. Fötterna fixar jag med neoprenöverdrag och värmesulor men händerna har varit ett aber ända sen jag började cykla. Jag har varje morgon efter en längre tur på vintern varit tvungen att bada händerna i riktigt varmt vatten för att ens kunna röra fingrarna, lite läskigt faktiskt. Jag har testat lite olika handskar men antingen är dom för tunna eller för klumpiga. Nu har jag dock sett flera modeller med hummerdesign, det vill säga att pek/långfinger i en del, ring/lillfinger i en del. Dom ser smidigare ut än de tumvantar jag tidigare har använt och varmare än de fingervantar jag har testat. Återstår att se d

Efter åtta dagar hemifrån är jag nu på väg hem igen. Jag har varit i San Francisco sex gånger och det har alltid bara varit kul. Den här gången har det dock varit med blandade känslor. San Francisco som stad ligger på topp tio på min lista över städer i världen, men att vara borta från Atle, om så bara för åtta dagar gjorde att resan inte riktigt blev lika rolig som den brukar, men jag antar att det är ett hälsotecken! Däremot så var dessa åtta dagar bra mycket mer hanterbara än de fyra jag hade i Amsterdam i början av oktober. Nu är det dags för mörker, regn, blöta rötter i ett halvår, och jag älskar det (än så länge).

Kom tillbaka till San Francisco idag efter tre dagar i San Jose. Det var riktigt skönt att komma tillbaka då jag nu kan börja räkna ner till hemresan. Satan vad jag saknar Mirja och Atle nu, och även fina höstdagar hemma... Med Mirja och Atle då. Två dygn i San Francisco, sen elva timmar på en Boeing 747, då är jag i Amsterdam. Vänta tre timmar, flyg två timmar, tull och taxi en timma och sen är jag hemma, antagligen trött som en bergsget, men ändå, hemma hos Mirja och Atle.

Idag åkte min kollega och jag till Santa Cruz för att käka lunch. Han har aldrig varit i USA så jag tyckte att vi skulle åka Highway-1. Även fast Santa Cruz bara är någon timma bort är det en trevlig väg att ta i jämförelse med US-101, I-85 osv. Väl inne i S.C upptäckte jag först att om man tycker att S.F är fixietokigt är det inget mot S.C. Jag såg säkert fem, sex fixies inom loppet av några minuter på en enda gata, självklart hann jag inte få upp kameran då jag inte hade förväntat mig den invasionen av fixies. Det verkar som att den svenska fixiekulturen har nått ända hit. Riktigt trevligt! Det andra vi såg var "hur många som helst" som såg ut att ha rökt lite annorlunda substanser mer än en gång, ett riktigt hippiesamhälle alltså. Dock såg dom ut att ha det ganska bra, men vem har inte det med det vädret! Lunchen då? Jag käkade crab cake sandwich och min kollega grilled salmon, supersmaskigt!! Sen när vi kom in i Palo Alto såg vi en kille med ryggsäck, jeans, skjorta och l

Jag gick in i Niketown idag för att kolla runt lite, som man gör när man har lite tid att döda. Åkte upp till våning fyra och där stod dom, visserligen i en annan färg men samma sko som jag hade 1984 och gick i Larsbodaskolan (som nu har blivit bostäder). Självklart var jag tvungen att testa dom och dom satt som stulna. Var jag tvungen att köpa dom? Det kan ni ge er attan på!! Vad kostade dom? Dryga 300:-, kostar 900:- på Sneakers'n Stuff på Åsögatan, tack för det Televerket! Igår köpte jag två par jeans och två vita t-tröjor för dryga 800:-, det är ju nästan löjligt vad bra dollarn ligger nu för oss som vill shoppa lite i USA! P.S Drack en Miller Lite till lunchen och det var ju inte lika roligt, fast lite törstsläckande runt 25 grader var den ju i alla fall.

Sitter på hotellrummet i San Francisco, trött som satan efter att ha varit uppe i 23,5 timmar, samt med en viss hemlängtan hem till lillprutt. Gick och la mig ganska sent igår (svensk tid) så jag sov nog bara en fyra timmar med vilket nog gör sitt. 13 timmar på fly gplan gör en ganska mör, för att inte prata om tiden vid passkontrollen i S.F, suck och stön. Jag gjorde en liten festlig iakttagelse, och det var att i den första korsningen inne i stan, när US-101 slutar och blir en vanlig gata i stan, såg jag dagens första fixie och jag har nog sett en fem, sex stycken än så länge. Fixie is da shit in S.F as it seems. Sen gjorde jag misstaget att beställa Kantonesisk kyckling. Det är en kyckling som man slänger i kokande olja som den är, smarremums.... NOT! En bagel och en ganska bra cappuccino på Starbucks fixade biffen dock. Att man inte lär sig att inte testa nya saker någon gång!! Kom även lagom för att ropa och tjoa på ett brudpar som just kom ut ur kyrkan när jag gick förbi, som s

Idag skulle Booleden utforskas. Bruse har dragit sin axel ur led och ville ta en tur på en någorlunda snäll stig Fine by me, alla nya stigar är roliga, även fast dom inte är så stökiga. Gick och la mig igår kväll, glad i hågen efter ett par belgiska öl och vaknade vid 11 idag med jordens halsont och helhängig. Vad hände??? Att Atle är förkyld, samt låg och tryckte sin snoriga näsa mot mig halva natten kan ju ha med saken att göra, eller bara att han faktiskt inte är frisk. Tror inte att man hinner bli smittad så fort. Att skaffa barn har ju även baksidor.... Synd på en sådan fin dag, men efter farsans hjärtmuskelinflammation sportar jag inte om jag inte är frisk. Tur att man kan ta en liten promenad i stadsdelen.

Atle har just somnat, Mirja är på sin dans och jag tog en tur förbi systembolaget idag för att se om jag kunde hitta någon ny trevlig bekantskap på min resa genom de belgiska ölen. Enligt systembolagets webb fanns både Westmalle Dubbel och Kwak på Sicklabutiken, fast någon Kwak hittade jag inte. Stressad som jag alltid är struntade jag i att fråga efter Kwak, men såg det inte som negativt att jag inte fann den, för då har jag ju en ny bekantskap att stifta någon helg framöver. Åter till dagens lilla recension (fan vågar kalla det för test utan staplar och diagram). Westmalle Dubbel är en rejält mörk Trappist, i klass med Chimay Blå men med en lite mjukare framtoning, även fast den känns ganska kraftig. Detta beror säkert på en massa saker men att alkoholhalten är två procent lägre än Chimay's Blå gör nog sitt. Detta gör den mer passande till mat jämfört med en Chimay Blå skulle jag tro, även fast maten man intar till en Westmalle Dubbel måste vara ganska smakrik. Jag tror att den k

Kom just hem från Globen, där jag har avnjutit två timmar med min andra stora kärlek. Lyckoruset som infinner sig i min kropp för tillfället går knappt att beskriva. Att se tjejen springa ut i publiken, upp på sittplatserna under "Cool" var bland de häftigaste jag har varit med om på en konsert, och då har jag ändå varit på säkert en 50 konserter. Mirja är halvt i extas hon med, nästan lika kär som jag.

Hösten 2005 köpte jag mig en begagnad Inbredram då jag ville testa att köra oväxlat i skogen. Planen var att bygga den så billigt som möjligt så den ekiperades med delar från Tyskland och Ebay. Våren och sommaren kom och den funkade helfint, kanske lite taskig bromsverkan med fälgbromsarna men inget som störde mig nämnvärt. Utväxlingen kanske var i det lättaste laget men en större framklinga rådde bot på det. Hösten och vintern kom och Aron utlyste en tur som skulle gå i dödens tecken, och det var det första tecknet på att man kan dö på en cykel. För första gången märkte jag verkligen att skivbroms fram är bra att ha när det är runt nollan och vattnet fryser till is på fälgsidan. Höll på att nästan slå ihjäl mig ute i skogen. En billig Deorebroms från Tyskland, samt ett nytt framhjul med skivbromsnav från Pedalogerna införskaffades och vilken skillnad det innebar. Sen kom vår/sommar/höst igen och vi var ute i Hellas i regn och blöta hällar och rötter. Blöta hällar och rötter s

Nu sitter jag i Amsterdam igen, med en enorm hemlängtan. Efter Atle kom har mitt resande gått ner och när jag väl är ute och reser vill jag mest hem. Amsterdam är förvisso en trevlig stad, lite pittoresk med mycket vatten och fylld med bohemer som man kan misstänka röker lite för mycket intressanta substanser, men hemma är bäst. Igår var vi ute och åt mexikansk mat. Det var riktigt bra käk på restaurangen och den mexikanska ölen smakade bra till den lite heta maten. På vägen tillbaka till hotellet gick vi genom det röda distriktet och det kändes som en scen från filmen From Hell med Johnny Depp och Heather Graham. Mycket folk överallt, neonljus, prostituerade unga tjejer i fönstren som visar upp vad man kan få om man bara vill betala för det. Surrealistiskt är nog ordet som passar bäst och jag tycker att det känns lika overkligt varje gång jag är här. Själv tycker jag synd om dom, men man vet ju inte om dom faktiskt gör det frivilligt. Prostitutionen är ju som de flesta vet laglig hä