Nu sitter jag i Amsterdam igen, med en enorm hemlängtan. Efter Atle kom har mitt resande gått ner och när jag väl är ute och reser vill jag mest hem. Amsterdam är förvisso en trevlig stad, lite pittoresk med mycket vatten och fylld med bohemer som man kan misstänka röker lite för mycket intressanta substanser, men hemma är bäst.Igår var vi ute och åt mexikansk mat. Det var riktigt bra käk på restaurangen och den mexikanska ölen smakade bra till den lite heta maten. På vägen tillbaka till hotellet gick vi genom det röda distriktet och det kändes som en scen från filmen From Hell med Johnny Depp och Heather Graham. Mycket folk överallt, neonljus, prostituerade unga tjejer i fönstren som visar upp vad man kan få om man bara vill betala för det. Surrealistiskt är nog ordet som passar bäst och jag tycker att det känns lika overkligt varje gång jag är här. Själv tycker jag synd om dom, men man vet ju inte om dom faktiskt gör det frivilligt. Prostitutionen är ju som de flesta vet laglig här, tjejerna betalar inkomstskatt som vilken arbetare som helst. Dock tycker jag att det är tragiskt, men det kanske är för att man inte vet bättre.
Om 4½ timme flyger jag tillbaka till Mirja och min lille Sprattle, jag kan knappt vänta. Undrar hur jag ska klara av nästan nio dagar i San Francisco/San Jose om två veckor?
Kommentarer
Vad fick du pröjsa för tjejerna?
/J
Vet din fru om det där Skogling?