Fortsätt till huvudinnehåll

Inlägg

Visar inlägg från februari, 2013

Livet på en (alu)pinne

Då Atle lyckades med att ha feber igår fick han vara hemma idag. Och medan han kollade på Hotell Transylvanien uppe i sitt rum loggade jag in på Youtube från Blu-Rayspelaren, letade fram den sista tävlingen från MiddelKerke och började trampa. Ett varv på cx-banan är dryga 7 minuter och jag hade 2x30 plus för, mellan och eftertramp framför mig så jag planerade att komma i mål några minuter efter Klaas Vantornout. Har aldrig tidigare kört så här länge på trainern, men hur svårt kunde det vara liksom?

Lyckades rätt snart komma upp på den puls jag kan ligga på när jag ska köra lite längre, runt 83% av maxpuls och de första 30 gick rätt bra. Sen hände något...... Hur jag än gjorde så stannade pulsen på runt 77%. I ett försök att få upp den ökade jag belastningen och visst kom den upp i HELA 79%. I alla fall ända tills benen tog slut och jag inte orkade trampa längre och var tvungen att sänka belastningen till det jag körde på i första intervallen. Allt var lika jobbigt som det var 20 min…

Skyltspurternas mästare

Då Atle tyckte att det var jordens idé att vara vaken mellan 0430 och 0600 med lite DÖDShosta grusades mina planer rätt hårt att gå upp vid 0730 och hoja lite.

Åtråvärd skylt!
Så efter att ha gått upp vid 0930, sett en sliten Atle raggla nerför trappan vid 1000, slappa, lira lite XBOX, slöa, leta upp något ätbart i kylen, slappa lite mer så kom Mirja hem efter sin brunch och jag hoppade ner i källare och upp på fixin i ett ystert försök att åstadkomma något bra utomhus.

Tog Ältaskylten utan några problem, väntade in Ivar nere i någon korsning men han dök ju aldrig upp, DÅLIGT, och fortsatte sen att i övertygande stil sno Norrbyskylten oxå.

Någonstans vid Telia dog jag lite och den sista milen gnällde jag mest för mig själv innan jag gled in på 7/11 för en fulsemla SOM DOM INTE HADE!

Ovanlig vinterrunda!
Som tur är så är min klädkammare full av lite belgiska pärlor så jag inte behöver komma ihåg något av det som visas på TV nu.

Vabbande latmask

Har inte suttit på en cykel på två dagar nu då jag har blivit drabbad av någon latmask. #imponerarinte

Hade jordens plan att åtminstone hoja till/från jobbet idag men när Atle vaknade och skrek som en stucken gris med feber vid 05.30 ändrade jag mina planer till att istället vara hemma och chilla lite med grabben.

Något man blir galen av efter ett tag så när han softade i soffan till Captain Jack Sparrow passade jag på att hoppa upp på crossen och dra av en timme. Smart som jag var glömde jag fläkten i källaren.


Då jag kör med monsterutväxlingen 42/11 som tyngsta valde jag 14 stycken tvåminutare med en minuts vila, pallar inte med mer än en timme på hojen psykologiskt. Inte jättetungt men det börjar kännas rätt bra i benen efter några intervaller och förhoppningsvis är det effektivare än att ligga i soffan i alla fall. Pulsen får jag aldrig upp på de här lågkadensövningarna.

En karamell på kvällskvisten

Cykelfenomenet Rundström ville hoja lite och efter att ha tvekat lite inför nattens DÖDSmodd slank jag in till SCS för en espresso och lite tjitt-tjatt innan Björn dök upp.

Vi valde helt fel vägar idag eftersom det knappt gick att hoja. Dock så hittade vi ett fik i Tyresö Strand för en snutfika och en semla.

60km efter espresson, med en snitthastighet av 16km/h och en medelkadens på 40 var jag och mina ben iaf klara för idag. Kände mig värd en liten karamell ikväll.



Tillbaks till verkligheten

Efter en veckas slappande i London med öl, konstiga pajer samt gråa kycklingdelar tog jag mig i morse i kragen, stärkt av nypans inlägg igår och trampade iväg i snöfallet.

Jag hade nog förväntat mig ett kaoZ utan dess like med tanke på gårdagens och nattens snöande samt halvtaskiga erfarenheter av snöröjningen i vinter. Men redan när jag hoppade upp på cykelbanan i sjöstan insåg jag att kommunen/staden eller vem det nu var hade gått upp i ottan och plogat det nästan rent.

Apskönt ända till stadsgården som av någon anledning inte var plogad alls, något som kändes logiskt då INGA cyklister eller fotgängare någonsin passerar där. Från slussen var det helt ok fram till stadshuset där det blev som en autostrada för oss cyklister. En fyra meter bred nyplogad cykelbana öppnade sig och höll i sig ända till Lindhagenplan där någon bakom plogen tydligen hade försovit sig. Bröt säkert mot en massa lagar när jag hojade på kanten av den breda trottoaren. Sen var det ok igen ända tills jag kom in i…