Fortsätt till huvudinnehåll

Livet på en (alu)pinne


Då Atle lyckades med att ha feber igår fick han vara hemma idag. Och medan han kollade på Hotell Transylvanien uppe i sitt rum loggade jag in på Youtube från Blu-Rayspelaren, letade fram den sista tävlingen från MiddelKerke och började trampa. Ett varv på cx-banan är dryga 7 minuter och jag hade 2x30 plus för, mellan och eftertramp framför mig så jag planerade att komma i mål några minuter efter Klaas Vantornout. Har aldrig tidigare kört så här länge på trainern, men hur svårt kunde det vara liksom?

Lyckades rätt snart komma upp på den puls jag kan ligga på när jag ska köra lite längre, runt 83% av maxpuls och de första 30 gick rätt bra. Sen hände något...... Hur jag än gjorde så stannade pulsen på runt 77%. I ett försök att få upp den ökade jag belastningen och visst kom den upp i HELA 79%. I alla fall ända tills benen tog slut och jag inte orkade trampa längre och var tvungen att sänka belastningen till det jag körde på i första intervallen. Allt var lika jobbigt som det var 20 minuter innan men pulsen tokvägrade att komma upp. Funderade på att skita i allt men satt ändå tiden ut.

Jag fattar ingenting.. Förutom att jag antagligen är mer värdelös än de flesta på jorden.

Kommentarer

Anonym sa…
Jag slår dig i värdelöshet.
Anonym sa…
Ja Bruse är sämst, sen kommer Du och jag Johan!

Jag upplever samma sak ibland (rätt ofta) att jag har svårt att hålla pulsen uppe och benen blir sura som en gammal passat-diesel.

Vi får väl fråga någon pr0 i klubben om råd.

Populära inlägg i den här bloggen

Ikväll smäller det!

Nu är det slut på snusket, speciellt för Atle som har haft en fantastisk vila i vintras ty ikväll så kommer mjölksyran som ett brev på posten. Alltså när posten fortfarande delade ut brev som kom fram.

Rotmos med inslag av lera i solig vårskrud

Lördagen bjöd på ett härligt solsken, Erik hade uppmärksammat detta och bjöd in da gorillaz till en tur söderöver som skulle bjuda på både rötter i överflöd, kaffe inkl fika, solsken, lervälling och många glada miner. Posörhojen fick stå hemma, jag körde naturligtvis helstelt. Nästa gång blir det kanske något annat. Vi körde den klassiska Hellas - Handen (Sörmlandsleden 1 - 5 eller något liknande) och förväntningarna var stora på den sju man stora klungan och jag tror inte att någon blev besviken på varesig väder eller underlag, även fast sommarvärmen höll oss på halster. Till skillnad från de inoljade landsvägsrävarna som kör samma typ av hojar så långt ögat kan nå bjuder stigcyklingen på en mer varierad utrustningsflora. Vårt lilla gäng innehöll en blandning av DH (Sunn Radical), AM (Santa Cruz Blur LT), Hellasvolvo (Commencal Meta 5.5), FS-SS (Salsa Dos Niner) samt helstela 29er's (Singular Swift/Kona Unit/Retrotec Boe Edition) och alla passade stigarna lika bra. Fram till Uddby...

Summering och planering

Nu när året börjar lida mot sitt slut måste ju även jag bladdra lite om 2009 och även om 2010. Som så många andra har jag cyklat mer 2009 än jag gjorde 2008. Jag för ingen statistik men km mätaren samt bensinutgifterna på min bil skvallrar om att jag kommer köra 6 månader längre innan jag behöver serva den jämfört med förra servicen och det borde ju ge ett resultat på ca 50% mer cykelpendlande 2009 jämfört med 2008. Eftersom jag är en snål jäkel kommer jag att försöka minska bilpendlandet lika mycket 2010 såklart. Under 2010 kommer jag att fortsätta med att inte föra statistik på mitt cyklande (förutom på funbeat då lite grafer och pajbitar är kul att titta på samt att jag vill hålla Tobbe bakom mig), jag kommer fortsätta med att inte åka till Göteborg för att mäta pulsnivåer, jag kommer förhoppningsvis att öka mitt racercyklande då jag tycker att det är både skoj och socialt samt åka några gånger till Gesunda och kanske bryta något. Men det enda löfte jag verkligen ska försöka att hål...