Fortsätt till huvudinnehåll

Inlägg

Visar inlägg från januari, 2015

27 sidor

Så kom den då äntligen, min träningsbibel för de närmaste 16 veckorna (börjar om en vecka då jag är i Milano nu och göder mig som en gris).

Tjock som en bättre deckare (nästan i alla fall) med en massa grymma förklaringar till alla de olika pass som finns i Aktivitus flora. Jag som är ett vrak kommer naturligtvis inte att köra alla varianter för då skulle jag antagligen IMPLODERA i förtid men det kanske kommer under nästa 16-veckors period.

Huruvida Aktivitus skickade den i fredags (som någon påstod) eller i lördags spelar mindre roll. De har bett om ursäkt och den ursäkten har jag godtagit, case closed!

Det som inte är closed, eller ens öppnat är ju själva träningen. Den börjar som sagt nästa måndag lite lugnt med en 2x20 min som skall köras under min anaeroba tröskel (260w/<158bpm font="" nbsp="">

Som grädde på moset skall jag avsluta den sista intervallen med tre minuter på ca 416w/100 kadens till utmattning men minst i 90 sek. Kör jag kortare måste jag minska…

Sveket

Sitter väl här på fredagskvällen, spik nykter och känner mig bitter över att jag inte har fått något träningsschema från Aktivitus än.

Läs och beskåda:
"Ditt personliga träningsprogram tar en av våra internt utbildade och erfarna träningscoacher fram till dig och skickar det via e-post senast 10 dagar efter ditt besök."

SENAST 10 DAGAR!

Det har gått tio dagar nu och här sitter jag i min egen bitterhet och vet varken ut eller in.

Nåväl, som tur är så ska jag ju till Milano på söndag och kommer hem sent på fredag så egentligen är det ju ingen brådska, men PRINCIPEN för bövelen.

Jag gör som planerat i Milano och tar med mig lite löparsaker och så tänkte jag dra igång på riktigt nästa helg.

Men jag vill ju ha det där schemat nu, har ju liksom betalat för det.


Den episka CX-Pelotonen

Då jag var alldeles för trött/lat/ANNAT för att gå upp vid 0500 i morse samt att jag inte kände för att blåsa runt på slaskiga vägar med min CX så slaggade jag istället.

Efter att ha varit på banken, jobbat genom allt som skulle göras tänkte jag väl ta en liten lunchrunda i alla fall, nu när min mancold verkade ha försvunnit. Innan lunch såklart.

Sagt och gjort. Jag hoppade i mina cykelkläder som en yster tjädertupp en dag i maj och begav mig bort mot träbron. Det var väl lite moddigt men obotlig optimist som jag är tänkte jag "så kan det väl inte vara överallt?".

Jo det kunde det ju. Inte ens Erstaviksvägen var plogad, den som ALLTID är plogad. Jag kämpade på i mitt tempo, som sen visade sig bli 11.7km/h i snitt. Jag körde säkert 90% på 40/32 och hade nog en 60 i kadens som snitt. 

Men det blev ju ett bra pass i alla fall! Och jag var ju hungrig vid 14:30 när det blev dags att krubba.

Mancold

Igår drabbades jag av det värsta som kan drabba en man/kille/gubbe. Ni läste rätt, jag fick en släng av M-A-N-C-O-L-D! Denna avskyvärda sjukdom som bara killar kan få och som gör att vi knappt kan gå på toa själv utan hjälp.

Mådde väl lite halvskumt igår på morgonen men tänkte att det kanske hade med söndagskvällens cykelrunda att göra, trots att den utfördes i den lågintensiva zonen (jag har ju blivit med pulszoner nu efter besöket hos Aktivitus). Med facit på hand så hade den nog inget med detta att göra.

Valde ändå att hoja mina 12.4km till jobbet och jädrar vad jobbigt det var. Visserligen väger pendlaröket 17.22kg på vintern och dubbdäcken med 2 bar i gör det ju lite trögrullat, men ändå, sådär jobbigt ska det liksom inte vara.

Lyckades i alla fall genomföra ett kundmöte innan jag började må riktigt illa. Beslutet att cykla till jobbet har väl aldrig känts så idiotiskt. Funderade en stund på att ta tvärbanan hem och lämna hojen men hur jobbigt hade inte det blivit sen då? Lämna cyke…

Joråserru

Körde väl lite fyror igår kväll. Närmare bestämt fyra stycken. Så som man ska göra.

Jag hade ju fått reda på att jag antingen skall hålla mig mellan 158 - 177 i puls alternativt mellan 120 - 135 i puls. Allt däremellan är DÅLIGT!

Jag satsade på att hålla mig över 158, något som gick rätt bra. Landade på runt 162 - 163 i puls. Hade benen bara varit lite ystrare hade jag nog kunnat skrämma upp pumpen några slag till.


Det som inte gick bra var watten, ni vet det där man får kudos för. Min vana trogen gick jag ut för hårt vilket resulterade i att jag dog redan efter den första intervallen men jag tog mig i alla fall igenom alla fyra.

Slaktmask på, aka satsning 2015

I ett tafatt försök att bli bättre till höstens cyclocrosscup var jag hos Aktivitus i morse. Startade dygnet med dålig sömn och vaknade med pannknack. Inget som inte ett par Treo kunde fixa. Sen fick det bli en lättare frukost som skulle intas innan 0600 då jag inte fick käka något två timmar innan 0800.

Väl där så hälsades jag välkommen av Martin som skulle agera testare.

Hela testet började med en FETTCHOCK när jag ställde mig på vågen men värre skulle det bli.

Jag skulle tydligen göra tre test då jag hade köpt ett "cykelpaket" och köper man ett sådant är det tre test man skall göra.

Det första testet var ett mjölksyretest där jag skulle hålla en konstant kadens, börja på 80watt för att sen öka med 40watt var tredje minut. Två minuter in i varje intervall fick jag ett stick i fingret så Martin (som var testare) kunde hålla koll på mjölksyrenivån. På 340watt räckte det tydligen för gubben för då hade jag runt 7 av det man nu har av mjölksyra i blodet.

Nertramp i tio min och sen …

Annars då?

Jodå, tackar som frågar! 
Här var livet rätt bra oxå! Går på någon slags svältdiet, snittar tre timmars sömn/natt och har börjat jobbpendla igen. Livet leker!

Men idag åt jag Kyckling Madras och tog ett Nanbröd! LYX!

Och ikväll är det gymmet som gäller. 2015 kommer bli ett bra år.

På tal om bra år, på tisdag skall jag till Aktivitus. Det kommer säkert ett prisbelönt inlägg efter den sejouren.

Första passet i resten av mitt liv

Hojade väl lite MTB igår med ett glatt gäng.

Det började med att jag träffade Magnus uppe vid stenbron för en lite lugnare timme i Sicklaskiftet där vi hojade ett litet potpurri av sjukt crispiga stigar i solskenet.  Jag körde med mina nya Ekoï som funkade toppen i solskenet.

Tillbaks till stenbron för att möta upp Fredrich, Lovisa och Vic för att sen dra ut på Den Siste Mohikanen igen. Nu i ett helt annat tempo. Mötte upp Ragge efter ett tag och sen dog jag någonstans i skogen. Det sista jag kom ihåg var att mina händer skakade galore någonstans på Roswell och sen var det dags att krypköra hem på grusvägar. Strava beskrev det i alla fall som ett "Extreme Sufferscore" så det var nog jobbigt i alla fall.

Tack alla inblandade för slakten.


Irrationella tankar efter för lite sömn gällande 2015

Efter #fatcampUSA så hade jag väl tänkt att komma igång med träningen ASAP. Planen är att hoja lite MTB med Fredrich, Viktor och Magnus ett par timmar redan idag men nu känns allt oklart då jetlagen slog till med full kraft för några timmar sen. 

Somnade 00.30 i natt och vaknade redan 02.00. Gick väl upp vid 06.00 då Atle vaknade och nu ska jag väl äta lite frulle. Frågan är väl om jag är vaken när jag ska vara ute i skogen men det får jag se då.

Och på tal om #fatcampUSA så ställde jag mig på vågen igår. Vad som hände sedan kommer att chocka dig! 90.1kg!!! Ja ni läste rätt, NITTIOKOMMAETTKILO!!! Tio pannor skall bort till sommaren, MARK MY WORDS. Kändes bra att outa vikten här så jag får lite press på mig att bli den läckerbit jag vet att jag kan bli!!

Träningen kommer jag förlita mig på att Aktivitus styr upp. Men det är ju inte träningen utan intaget som är nyckeln till viktnedgången. 

Jag har för första gången i mitt liv avlagt ett nyårslöfte och det är att endast äta godis, fikabröd …

2014, ett cykelbajsår

Såhär i nyårstider när alla demonbloggare ser tillbaka på året som har gått så får väl vi som inte är så demoniga göra samma sak.

För att sammanfatta 2014 i cykelväg så var det kanske inte en katastrof men långt ifrån vad jag hade tänkt mig när året var nytt. Då var jag fortfarande halvt handikappad på grund av muskelbristningen hösten 2013 och trodde väl att jag skulle vara bra till sommaren. 
Johan Rehabbar!
Så blev det ju inte och i augusti tog jag äntligen mitt förnuft till fånga och gick till Access-Rehab för lite riktig rehab, ett knappt år försent vilket gör att rehabiliteringen kommer ta längre än det hade behövt göra.
Trött gubbe efter 40 min race i Lida!
Jag lyckades med att helt strunta i träningen inför Cyclocross Cupen. Trots det lyckades jag faktiskt formtoppa mig, vilket är bra. Det som var lite trist var att jag toppade mig till den första tävlingen i Lida. Den enda tävlingen där jag kände att jag faktiskt orkade ge järnet hela tävlingen och lyckades knipa 29 placeringar fr…