Johan Andersson, Unprofessional Cyclist

Hade just varit förbi Cykelcity och köpt mig ett par cykeldatorer, lite strumpor och lite krafs till Mirja när jag svängde av ner mot Slöstaden och fick se en kvinna runt 50 år liggandes på gatan i någon konstig position, vriden på något sätt. Det stod några personer runt henne men hon reagerade inte alls på tilltal. Jag hoppade av hojen och frågade vad som hade hänt och tydligen så hade hon kört på gatstenen som separerar vägen från trottoaren och flugit rakt ner i backen med huvudet före. Det låg blod på gatan och jag började att klappa lite på henne (varför vet jag inte men det kändes lugnande) och sen när hon började att reagera även att prata lite med henne, mest för att hon skulle veta att det fanns folk här, att ambulansen var på väg och för att hon (förhoppningsvis) skulle bli just lite lugnare. Hon var av naturliga skäl väldigt rädd och kom inte ihåg någonting alls av olyckan så vi förklarade för henne vad som hade hänt. Ambulansen kom, likaså Polisen och dom fick upp henne på

Igår var det midsommardagen. Jag hade tänkt att köra en liten landsvägstur när Sverige var bakfullt men ett stort och mörkt moln fick mig på andra tankar ty solskenscyklist är jag. Med nyrakade ben och något som nästan kan kallas för skäggstubb kände jag mig som Sean Eadie när jag lämnade Hammarby Sjöstad och satte fart mot Hellasgården och dagens lilla tur som jag inte hade en aning om hur lång den skulle bli. Vill ju verkligen komma över de för mig magiska 100km, något som visade vara lättare sagt än gjort. Gammal gubbe med taskig skäggväxt. Atle hade lånat min cykeldator så nu är den borta för all framtid. Frågan är ju om jag behöver en cykeldator eller om min Garmin eTrex Legend duger? Skulle vilja ha något som visar aktuell hastighet, varför vet jag inte men det känns oerhört viktigt för mig. Satt och glodde lite på en Edge 705 igår men den kostar ju mer än jag vill lägga på en cykeldator. Mina gamla polare från Trånkan kanske har en som är lite varmare än lagligt? Att ha en GPS u

I vintras fick jag för mig att jag vid den 1:a Juni skulle väga 85kg. Eftersom vi inte äger någon våg så vägde jag mig hos Angelica & Frasse och såg att den visade 93kg. Lite pondus ska väl en karl ha? Jag började i alla fall att dra ner på fikabröd och dylikt i veckorna, tänka lite mer på vad jag åt och satte ett mål på 1 timmas cykling/löpning/gång per dag. Vägde mig i våras då jag hade kommit ner till 87kg men sen tog det stopp, det gick bara inte att komma ner mer trodde jag och eftersom jag är lat och gillar käk nöjde jag mig med det. Men jag fortsatte med käket och cyklingen och tydligen så hjälper det att öka dosen cykling för igår när vi var ute på Gudö tänkte jag väga mig för skojs skull och fick en mindre chock. Nu har jag börjat snegla på sub 80 men det kan ju bli svårt, fika på lördagarna kommer jag inte att sluta med men om jag skärper mig lite mer i veckorna så kanske det kan gå, vem vet? Förhoppningsvis kan jag hålla vikten, det borde ju löna sig i vår när jag ska ti

Eftersom Rikard inte kunde köra i tisdags ville han ut och leka idag istället. Sagt och gjort så var vi sju pers som dök upp vid Hammarbybacken och satte av in mot skogen. Jag körde min fullgungare dagen till ära, något som visade sig vara väldigt kul nerför.Vi valde att dra iväg mot de södra delarna av skogen, de nära Bagis och där jag är hyfsat vilse. Bra med lite mer okända stigar plus att det är alltid kul att lära sig hitta i närområdet. Rikard flåsar på Efter att ha irrat omkring lite i Sicklaskiftet brakade vi uppför sten/rotbacken på Babyheads. Det är ju löjligt fuskigt att ha 170mm slag ibland, bara trampa och styra. Vidare bort mot Våffelstugan där vi vände och körde John Bauer, en klar favorit, tillbaka mot Hammarby. Eftersom vi alltid väljer stig framför grusväg blev det lite våta fötter (där jag satte spången) tillbaks och på slutet när det går nerför är det ju rena rama skrattfesten med 170mm, även fast kedjestyraren inte verkar göra sitt jobb (ska kolla upp om man kan gö

Magnus och jag tog oss en liten skogstur igår då de senaste helgturerna har gått på asfaltsvägar och jag kände att jag började att sakna skogen lite. Som vanligt hade jag ingen aning om hur vi skulle hoja men vi bestämde i alla fall att vi inte skulle köra helstelt utan heldämpat. Magnus hade inte vädrat sin Turner på ett år så det var dags nu. Johan med hängmage och Magnus med nya glasögon. Jag kände mig lite halvtrött på de vanliga stigarna så jag beslöt att vi skulle åka bort mot Arons stigar, de som ligger lite mer bortåt Bagarmossen till. Som vanligt tog det inte alls lång tid innan vi var vilse. Och vi hade inte ens lämnat närområdet. Som tur är kan man inte köra vilse där, till höger ligger Bagarmossen, rakt fram ligger Söderbysjön, till vänster ligger en grusväg och bakåt ligger Björkhagen. Fika på Hellasgården Det första målet var att irra runt lite i den skogen (gärna lära mig att hitta lite även fast just det gick sisådär) och sen köra Babyheads. Efter att ha hittat ut till

Med ett suveränt väder på morgonen och efter att ha jobbat till 23.00 kvällen innan beslöt jag mig för att ta en lite morgontur. Mitt ute på landet och ändå så nära storstan, majsigt. Svängen blev densamma jag alltid (de få ggr jag har hojat racer) tar på ganska exakt 80km. Även grussträckor är mysiga på racer. På något sätt känns det ganska uppfostrande att hoja själv, i alla fall för en annan som mer är av karaktären socialcyklist till skillnad från dom som ser fram emot att hoja 600km själv, och det blir faktiskt roligare för varje gång och eftersom man tar vind hela tiden intalar jag mig att det även är bra träning. 0km/h och ringklocka är standard när jag cyklar, det blir lugnare så. Rapsfälten har blommat ut och man inser varför man har cykelkeps under hjälmen när man kör in i getingar stora som B52'or, sommaren är här nu och det är gott att hoja.