Två gånger fullgung i Hellas.

Magnus och jag tog oss en liten skogstur igår då de senaste helgturerna har gått på asfaltsvägar och jag kände att jag började att sakna skogen lite.

Som vanligt hade jag ingen aning om hur vi skulle hoja men vi bestämde i alla fall att vi inte skulle köra helstelt utan heldämpat. Magnus hade inte vädrat sin Turner på ett år så det var dags nu.

Johan med hängmage och Magnus med nya glasögon.

Jag kände mig lite halvtrött på de vanliga stigarna så jag beslöt att vi skulle åka bort mot Arons stigar, de som ligger lite mer bortåt Bagarmossen till.
Som vanligt tog det inte alls lång tid innan vi var vilse. Och vi hade inte ens lämnat närområdet. Som tur är kan man inte köra vilse där, till höger ligger Bagarmossen, rakt fram ligger Söderbysjön, till vänster ligger en grusväg och bakåt ligger Björkhagen.

Fika på Hellasgården

Det första målet var att irra runt lite i den skogen (gärna lära mig att hitta lite även fast just det gick sisådär) och sen köra Babyheads. Efter att ha hittat ut till grusvägen, ca 300 meter fel (ska jag någonsin lära mig hitta där?) körde vi upp Babyheads, en helmysig stigsnutt som avslutas med en liten nerförsmota på några hundra meter där det bara är att trampa och styra och låta flowet komma.
Efter att ha tagit lite diverse stigar utan att veta vart vi egentligen var kom vi fram till trappan ner till den lilla bron vid Sörmlandsleden. Och eftersom vi inte är några svetton började det att suga i fikatarmen och Brostugan var ju bara en fem, tio min bort så vi satte av ditåt bara för att finna en stängd våffelstuga. Surt sa räven så vi trampade vidare i den fantastiska skogen med de fantastiska färgerna.

Giant 6,7" och Turner 5,5"

Nu började den totala förvirringen. Jag hoppades väl på att jag skulle ha hyfsad koll på var vi var (fast det vete tusan) så vi körde lite stigar hit och dit. Ibland kände jag igen mig några femtiotal meter men oftast var jag bara totalt lost. Till slut kom vi i alla fram till Älta och då kände jag att jag åtminstone hade lite koll på var vi var. Att just den där skogen ska vara så svår? Måste hoja där mycket mer nu.

Över Ältavägen just vid Ältaskylten och sen småstigar till Äventyrsbanan och sen milspåret till Hellasgården för att äntligen klämma i sig en macka med lax och philadelphia och en kaffe med påtår i solskenet. Var alla människor var vet jag fortfarande inte, 11.45 sladdade vi in på serveringen och det var knappt några människor där, weird!!
Efter att ha fikat körde vi Den siste Mohikanen baklänges innan våra vägar skildes och jag tog en sista stigsnutt till Hammarbybacken. Kvällen avslutades på den lokala syltan Mick & Jacks Sportsbar där Thomas slöt upp och vi fick ragg på en tankad singeltjej i sina övre 30. Jävla skit att man inte är singel ;o)