Fortsätt till huvudinnehåll

Två gånger fullgung i Hellas.

Magnus och jag tog oss en liten skogstur igår då de senaste helgturerna har gått på asfaltsvägar och jag kände att jag började att sakna skogen lite.

Som vanligt hade jag ingen aning om hur vi skulle hoja men vi bestämde i alla fall att vi inte skulle köra helstelt utan heldämpat. Magnus hade inte vädrat sin Turner på ett år så det var dags nu.
Johan med hängmage och Magnus med nya glasögon.
Jag kände mig lite halvtrött på de vanliga stigarna så jag beslöt att vi skulle åka bort mot Arons stigar, de som ligger lite mer bortåt Bagarmossen till.
Som vanligt tog det inte alls lång tid innan vi var vilse. Och vi hade inte ens lämnat närområdet. Som tur är kan man inte köra vilse där, till höger ligger Bagarmossen, rakt fram ligger Söderbysjön, till vänster ligger en grusväg och bakåt ligger Björkhagen.
Fika på Hellasgården
Det första målet var att irra runt lite i den skogen (gärna lära mig att hitta lite även fast just det gick sisådär) och sen köra Babyheads. Efter att ha hittat ut till grusvägen, ca 300 meter fel (ska jag någonsin lära mig hitta där?) körde vi upp Babyheads, en helmysig stigsnutt som avslutas med en liten nerförsmota på några hundra meter där det bara är att trampa och styra och låta flowet komma.
Efter att ha tagit lite diverse stigar utan att veta vart vi egentligen var kom vi fram till trappan ner till den lilla bron vid Sörmlandsleden. Och eftersom vi inte är några svetton började det att suga i fikatarmen och Brostugan var ju bara en fem, tio min bort så vi satte av ditåt bara för att finna en stängd våffelstuga. Surt sa räven så vi trampade vidare i den fantastiska skogen med de fantastiska färgerna.
Giant 6,7" och Turner 5,5"
Nu började den totala förvirringen. Jag hoppades väl på att jag skulle ha hyfsad koll på var vi var (fast det vete tusan) så vi körde lite stigar hit och dit. Ibland kände jag igen mig några femtiotal meter men oftast var jag bara totalt lost. Till slut kom vi i alla fram till Älta och då kände jag att jag åtminstone hade lite koll på var vi var. Att just den där skogen ska vara så svår? Måste hoja där mycket mer nu.

Över Ältavägen just vid Ältaskylten och sen småstigar till Äventyrsbanan och sen milspåret till Hellasgården för att äntligen klämma i sig en macka med lax och philadelphia och en kaffe med påtår i solskenet. Var alla människor var vet jag fortfarande inte, 11.45 sladdade vi in på serveringen och det var knappt några människor där, weird!!
Efter att ha fikat körde vi Den siste Mohikanen baklänges innan våra vägar skildes och jag tog en sista stigsnutt till Hammarbybacken. Kvällen avslutades på den lokala syltan Mick & Jacks Sportsbar där Thomas slöt upp och vi fick ragg på en tankad singeltjej i sina övre 30. Jävla skit att man inte är singel ;o)

Kommentarer

Anonym sa…
Var det svettlukten eller putmagen som fixade ragget? ;-)
Magnus sa…
Fortsätter denna sommaren så här kommer jag snart få slut på adjektiv.
Smarrigt, episkt, lyriskt, fånglatt, you name it. Snart har vi slitit ut allihopa.

Bara på att åka Hellas?
Att inte jag hittar i Hellas är väl en sak, men du måste ha lokalsinne som en guldfisk Johan. ;P

Populära inlägg i den här bloggen

Ikväll smäller det!

Nu är det slut på snusket, speciellt för Atle som har haft en fantastisk vila i vintras ty ikväll så kommer mjölksyran som ett brev på posten. Alltså när posten fortfarande delade ut brev som kom fram.

Lite flyt till slut kanske

Efter att ha ruttnat ihop på min NRS (även fast jag kunde få en ny baktriangel för en billig penning) drog jag mig till minnes att Bruse hade nämnt att han tydligen hade fått ett par nya hjul på sin drulleförsäkring. Tänkte att det skadar ju inte att ringa, och visst täckte min försäkring detta och eftersom värdet på min cykel för närvarande ligger på 27.000:- tyckte dom att det visst var värt att ersätta mig med en ny ram för det fascila priset av 1200:-. Så om allt går vägen, vilket dom har sagt att det ska göra kommer jag i dagarna få en rekvisition på en ny Tranceram. Pedalogerna har redan tjingat den sista hos Jaguarverken så om jag har riktigt flyt har jag en Trance att fräsa omkring på runt Kinnekulle. Gällande NRS-ramen är det ju inget fel på den. Det är ju baktriangeln som är paj och det är den som inte finns att hitta ny så skaffar jag bara en ny baktriangel kränger jag iväg NRS-ramen och köper en ny gaffel med lite mer slag på, flyttar Maguran till min Inbred och kränger ivä...

Saker som provocerar

Nu när solen skiner och vägarna börjar torka upp blir jag ju inte så lite sugen på att ta fram racern och rulla ut på Värmdölandet i solskenet. Och vad passar då bättre än att göra det som en stilig gubbe. Rapha är ett klädesmärke som väcker känslor. Antingen verkar folk hata det eller älska det. De som hatar Rapha är ofta personer som aldrig har ägt ett plagg från Rapha och är då naturligtvis bäst på att veta hur plaggen känns eller håller. Vi som äger plagg från Rapha verkar oftast vara nöjda. Det är ju klart att vi kan få hem saker som inte håller den standard som Rapha själva lovar. Men tack vare deras generösa reklamationspolicy är det aldrig några problem att skicka tillbaks defekta eller dåliga plagg. Jag har gjort det en gång när en tröja inte alls höll den kvalitet som mina andra tröjor höll. Jag skickade tillbaks tröjan i den bifogade påsen och erhöll en ny ett par dagar senare. Många tycker att Rapha är jättedyrt. Jag själv tycker att saker som inte håller det de lov...