Fortsätt till huvudinnehåll

Inlägg

Visar inlägg från maj, 2008

Vissa onda saker har något gott med sig

Som exempelvis mitt helt nya XT-nav som tillverkades av leverpastej. När jag skulle ut på den femte turen med den då ganska nya Tjuniern av märke Singular Swift SS sa det 'pang' och det frihjulade lika bra framåt som bakåt.
Som tur är finns det vänner omkring en och när framgaffeln på min Trance la av kunde jag låna ihop ett bakhjul av delar från Stefan och Johnny.

Då reklamationstiden från bike-components är löjeväckande (köp inte saker som kan gå sönder därifrån) valde jag att lägga ut 300:- på ett till nav. Då Shimano-Nordic ville ha 395:- för en body kändes det som en ganska bra deal.

Igår (en knapp vecka efter beställningen lades) var jag hos Andreas och hämtade navet (och min nya Vaude Bike Alpin Air 25) och idag införskaffades det en 14mm insexnyckel och en 17mm konnyckel.

Efter att ha haft lite problem att få bort bodyn (det löste sig mha en polygrip och några småmärken på navet) mekade jag ihop allt vilket tog ca fem minuter. Pinsamt enkelt alltså.

Så nu sitter mitt hemmab…

Mysdag med trista inslag.

Dagen börjades som vanligt med att 05.19 titta på Råttatouille för den 65433 gången. Vid sjutiden tog Mirja över och jag fick den där timmen som är så härlig. 08.30 satt vi på fiket (en satt och en annan sprang omkring och såg till att Atle inte sprang rakt ut i gatan) och tog en kaffe och macka.

Idag begravdes Angelicas farfar Lorentz. En krutgubbe som gick bort vid 91 års ålder och som kommer saknas av många.
Jag hade således tagit ledigt från jobbet för att kunna visa min respekt för honom.

När sen begravningen var över hämtade vi Atle i parken vid mormor och sen valde jag att göra det Atle gillar mest i hela världen, cykla med honom bakpå.

Atle är helt såld på att sitta bak i sin Hamax Siesta och peka på allt och alla som kommer i närheten samtidigt som han yttrar ordet 'dä' hela tiden.

Då Mirja skulle fixa ett kort till en jobbarpolares systerdotters student valde vi att ta en liten runda och bara softåka.
Redan efter en tre minuter mötte vi Magnus som hade varit ute och gjort …

Oroande tecken

I fredags eftermiddag fick jag andnöd, tryck över bröstet och var tvungen att kräkas. Jag tog ett samtal med chefen och vi beslöt att jag nog ska ta det lite lugnare på jobbet, säga nej till saker och allt sådant som låter bra i teorin men svårt att göra i verkligheten.

Idag skickade jag ett mail till säljaren för ett visst case och förklarade att jag kanske inte skulle hinna bli klar i tid på grund av ovanstående skäl men att vi kunde spela in en annan kille så vi inte tappar farten.

Nu sitter jag med samma känsla i kroppen igen, svårt att andas och illamående, bara efter att ha skickat ett jobbmail.
Det kanske inte är så sunt att jobba mellan 60 och 70 timmar i veckan, varje kväll och helger inser jag nog nu (detta var tänkt att låta ironiskt och sarkastiskt) för vad ska man med pengar till om man ändå ska må så här.

Jag har redan varit sjukskriven för att jag jobbade för mycket för en sju år sedan och hade väl inte tänkt att hamna i den sitsen igen.

På tisdag ska jag nog prata lite mer …

Ett par timmars cykling på bakgården.

Då Mirja skulle på en show igår tog jag och Atle våran vanliga runda upp till Hammarbyhöjden där jag alltid får sentimentala vibbar när jag går på Mariestadsvägen. Det var där min mormor bodde mellan 1942 och 1997 ända till hon flyttade till Hemmet för gamla och levde där till hon tragiskt gick bort nästan 93 år gammal i oktober 2000. En av de sorgligaste dagarna i mitt liv.

Men..................

Det betyder att jag istället kunde ge mig ut idag efter jobbet och cykla.

Jag skulle inte bli ensam, så mycket visste jag då Peter och Bengt?!?! hade sagt att dom skulle komma.

Döm om min förvåning när det rullade in tio pers till Hammarbybacken, samt tre till som anslöt uppe vid kolonilotterna.

Kul med folk och vädret var ju kalas.

Sicklaskiftet (som nu börjar kännas lite halvtrist, men bara lite) avverkades genom en blandning av Champs Elysses, Traktormakt och Fem Svåra.

Dow Jones med sin klättring och sen mest utförslöp är alltid en trevlig liten stig där jag nu för tiden svischar ner för utförsl…

På väg mot Mr Olympia efter fyra års vila.

Så kom då dagen när jag äntligen tog tag i det jag har sagt till mig själv under ett halvårs tid. Efter de dagliga 15km jag har till jobbet körde jag mitt första styrkepass på fyra år.
Grym som jag är blev det tunga vikter.
Marklyft á 50kgBicepscurl á 20kg stångMilitärpress med 10kg's hantlarJag insåg att jag har ett tag kvar till mina forna dagar. Även fast jag inte var jättestark då så har jag i alla fall tagit 192,5kg i marklyft, 155kg i knäböj och 115kg i bänkpress och dit lär jag ju aldrig komma men nu är fokus på att må bra och att bli stabilare i kroppen för cyklingen.

Nästa pass blir det ben, triceps, bröst och mage och så kommer det bli i början till dess jag kommer igång på riktigt för då blir det ett "riktigt" schema även fast målet är att max köra 30 min per gång.
Ska se till att få lite tips av jobbarpolaren som var med i Gladiatorerna. Är lite osäker på om man ska träna antagonisterna under samma pass eller om man ska dela upp dom.

Svettotempo ála wienersemla

Igår var det dags för den för veckan högtidliga tisdagsturen som tar sin början nedanför Hammarbybacken och går genom de skogar vi inom kollektivet väljer att kalla Hellasskogarna.

Dagen till ära hade 19 förväntansfulla pajaser hamnat vid liften samt en ensam tjej som tryckte ensam vid klubbstugan. Hon inväntade sina vänner för en härlig tur på den sträckning SSWC-06 gick på.

Jag som de senaste turerna har självutnämnt mig till kvast hamnade ganska fort bland de sista tappra i klungan och redan efter fem minuter var vi fem förvirrade pojkar kvar i skogen och inte ett spår av de längre fram. Som tur är ringde Viktor och undrade om vi hade problem och berättade var resten av pöbeln fanns.

I det här skedet valde jag att ta täten på den lilla gruppen, vilket kanske var ett felaktigt beslut, för efter att ha inväntat nästa man dundrade jag nerför slänten ner till Ältavägen där vi mötte upp resten av gänget.

Efter en kort sträcka med grusväg bar det så in i skogen igen och jag trampade på men u…

Två personer på en cykel uppför Hagabacken

Eller "Queen of the slakmota" som arrangemanget officiellt hette.

Det kommer säkert att komma upp information/bloggar på flera ställen om detta så jag skriver inte så mycket om det men bilden ovan representerar vad jag kände i kroppen när jag nådde toppen. Värkande ben, blodsmak i munnen samt en gamnacke för att inte få bakåtvikt med de ca 20 extra kg som det innebär att ha en liten kille på där bak.

Att jag inte fick ner kedjan på lillklingan fram var nog bra för då hade det väl gått för sakta upp.

Känslan av att köra om en fem, sex personer på vägen upp var åtminstone hyfsat skön.

Micke S vann före Ville som båda körde upp sex gånger. Själv sprang jag och höll koll på Atle mest hela tiden

Skrattar lika gott varje gång jag står på färjan

Den har ju inget med cykling att göra men placeringen på skylten är ju helt genial.

Premiärtur deluxe

Så var det äntligen dags för en liten premiärtur på citybiken.

På grund av olika anledningar (mest resor) har jag inte cyklat på den mer än nere i källaren.

Men igår hämtade jag upp kvalitetsbromsen av modell Shimano Sora hos Pedalogerna och idag tog jag en sväng förbi ECI och hämtade upp ett 15T drev och vidare till CykelCity för en låsring.

Nu kändes det riktigt bra och nödvändigt med ett dubbelsidigt nav för det gamla 18T drevet fick sitta kvar för eventuella grusvägsrace så som Tour de Retard men för vanlig pendling kändes en utväxling på 2,45 alldeles för lätt. Den nya utväxlingen blev 2,94 och om man jämför med vad jag hade innan får man följande siffror.
Utväxling 2,94 - 2,45
Meter per pedalvarv 6,2 - 5,1
Skid patches 15 - 9Km/h vid 100 i kadens 36,9 - 30,8
Sen finns det lite andra skillnader som jag har lite dålig koll på, exempelvis:
Gain Ratio 5,9 - 4,9
Gear Inches 77,1 - 64,2Jag blev lite förvånad över hur enkelt det var att skidda med de kortare vevarmarna och den tyngre utväxling…

Sista grabbdagen

I morgon kommer Mirja hem från sin kickoff i Turkiet.

Atle och jag har haft fyra härliga och häftiga dagar tillsammans där vi har lattjat, cyklat, tagit promenader och bara hängt med varandra.

Även fast det är hur mysigt som helst förstår man situationen lite bättre för dom som är ensamstående föräldrar, bara efter fyra dagar. Att som i morse vakna 04.40 är rejält uppfostrande men har man en grabb som är glad 99% av tiden känns det ändå ganska ok så tidigt på morgonen.

Så i morgon när lillprutt vaknar är Mamma hemma.

SM-guld

Idag gratulerar Lattefarsan & Semmelgubben Hammarby Handboll som igår tog sitt tredje raka SM-tecken i handboll. Idag är det gott att vara bajare.