Mysdag med trista inslag.

Dagen börjades som vanligt med att 05.19 titta på Råttatouille för den 65433 gången. Vid sjutiden tog Mirja över och jag fick den där timmen som är så härlig. 08.30 satt vi på fiket (en satt och en annan sprang omkring och såg till att Atle inte sprang rakt ut i gatan) och tog en kaffe och macka.

Idag begravdes Angelicas farfar Lorentz. En krutgubbe som gick bort vid 91 års ålder och som kommer saknas av många.
Jag hade således tagit ledigt från jobbet för att kunna visa min respekt för honom.

När sen begravningen var över hämtade vi Atle i parken vid mormor och sen valde jag att göra det Atle gillar mest i hela världen, cykla med honom bakpå.

Atle är helt såld på att sitta bak i sin Hamax Siesta och peka på allt och alla som kommer i närheten samtidigt som han yttrar ordet 'dä' hela tiden.

Då Mirja skulle fixa ett kort till en jobbarpolares systerdotters student valde vi att ta en liten runda och bara softåka.
Redan efter en tre minuter mötte vi Magnus som hade varit ute och gjort Hellas osäkert och var på väg hem. Efter lite tjit-tjat med honom åkte vi så vidare.

Dagens tur gick:

• Förbi Lilla Sickla, drottning Kristinas jaktslott en gång i tiden.
  
• Förbi Marcuskyrkan i Björkhagen där mina föräldrar gifte sig en gång för länge sedan.
• In vid Källbrinks IP med skogen bakom där jag friade till Mirja genom en två sidor lång dikt jag skrev.
• Runt Bagarmossen på cykelvägar jag aldrig tidigare har kört.
• Genom Kärrtorp där Mirja växte upp.
• Förbi Hemmet för gamla där min mormor bodde sina sista år.
• Genom Hammarbyhöjden där min mormor bodde mellan 1942 och 1998 och där min mor har växt upp.
• Ner till Hammarby Sjöstad där vi nu bor.

Turen i sig är inte så lång men den hade blivit längre om inte Atle hade bitit sig själv i läppen i ett litet gupp. Efter det var det inte lika kul att sitta bak längre. Däremot så log han sitt finurliga leende när vi väl kom tillbaks så det var nog inte så farligt.

Dagar som dessa är det ju nästan brottsligt att sitta inne så lilla familjen valde att ta en picknick ut i det gröna (mellan lite hus hemmavid på en gräsmatta alltså). Atle tog fixien såklart.
Och när vi packade upp maten kom Birgitta och cyklade förbi men snabb som jag är kom jag inte ens på tanken att ropa på henne, och strax därefter kom Johnny och lika tyst förblev jag.

Maten intogs med bra aptit och sen var det dags att utforska de roliga trapporna nere vid kanalen ett tag innan det var dags att gå hem och göra kväll.

Förutom begravningen blev detta en helt superfin dag med bra väder och mycket tid med Atle. Att i sakta mak cykla genom Hammarbys omnejd är bland det bästa man kan göra. Inte lika utmanande som en skogstur men sådär övermysig.