De få soltimmarna November hade

Leriga stigar ska avnjutas i goda vänners sällskap så därför var vi några grabbar boendes på söder och Hammarby som gav oss ut för att se vad Hellas hade att erbjuda.

Danne hade en havande kvinna hemma så av naturliga skäl var han inte intresserad av en tur bort till Solsidan. Det kan ju bli svårt att förklara för sin käresta att hon får pallra sig in i taxin själv och åka till SöS samtidigt som man själv ska rulla på signalberget och mysa.Bear kom dagen av respekt för mig på sin oväxlade hoj och inte på sin SC Blur LT, en Hellascadillac i sin rätta bemärkelse. Jag börjar få en viss längtan tills min Reign X är klar, även fast ett lerigt Hellas naturligtvis bäst upplevs på en helstel 29er utan växlar som kan klegga igen.
Då alla stigar var mer eller mindre vattensjuka efter de senaste veckorna väder försökte vi att välja stigar lite högre upp i atmosfären men även där visade sig hösten, även fast hela Hellas tar hand om vätan på ett bra sätt.

Efter att ha tagit lite fina mer eller mindre kända avstickare i Sicklaskiftet rullade vi över Ältavägen med sikte på det underbara området ovanför Källtorpssjön med fokus på gula ut och lite smygandes på Russian BBQ hem. Turen flöt på bra, jag hade en OTB när jag skulle rulla genom en vattenpöl som visade sig djupare än förväntat och ännu mindre väntat, en rot av större modell som gjorde att det praktiskt taget tog tvärnit. En blöt sko/fot blev resultatet vilket kändes ok då luften bjöd på tio plusgrader.

Efter det lilla röset på gröna tyckte Danne att det var dags för dagens action och gjorde en SPD-vurpa på spången rakt ner i kärret. Rullandes - stillaståendes - sakta fall till vänster och plask.

Efter en lunch på Hellasgården, där Lisa väntade, sex dagar över tiden, bestående av skaldjursgryta, äppeljuice samt kaffe med kaka lämnade jag över Bear till Maria och Petter och körde en liten variant av Champs Elysses och Indianer & Vita hem.