Fortsätt till huvudinnehåll

I fought the cramp

And the cramp won..

Sista veckan på semestern. Atle är på sommarfritids och Mirja ligger och bronzar på någon brygga.

Hade en plan att hoja till Ösmo och känna av läget där för returresan. Hade väl en jävla bajsmotvind i 60 km så när jag väl kom fram satt en macka och kaffe som en smäck.

Hoppade upp på hojen och benen kändes som två styva stockar (fap fap). Perfekt tänkte jag och svängde mot Väggarö istället för att ta samma väg tillbaks och satan vad det var värt det. Slingrande småvägar countrystyle utan några bilar i närheten.
Benen var fortfarande stockiga men jag lallade på i runt 30 blås. 

Kom till Rosenhill där jag inmundigade en tvåkulare med melon & bananchoklad.
Precis när jag skulle dra vidare hörde jag någon bakom mig. Där stod det en finne med några hemgjorda vindbrusmojänger på hjälmen, verkligen jättefina. Sen följde det en femminuters monolog om hans sketna stålram som hade kostat $$$$, om den obefintliga skyltningen av  cykelvägar och att kolfiber inte alls var lösningen för alla cyklar. Tydligen misstog han mig för någon som gave a shit. När han sa att det var helt omöjligt att hitta till Nacka Forum från Slöstan på cykel fick jag nog och drog vidare.

Tog vägen via Pålamalm där grusbilarna tydligen tävlar i vem som kan gasa mest, Tullinge och sen Huddinge där jag fick kramp i BÅDA BENEN! 
Det tillsammans med hämtningen av Atle gjorde verkligen underverk med snitthastigheten.

Nåväl, jag lyckades iaf koka mig själv i solen, alltid nåt.

Kommentarer

Nypan sa…
Kan inte du börja jobba idag som ALLA VANLIGA GUBBAR!!??
Själv fick jag kram i ryggen av att sitta i kontorsstol hela dagen. Hade hellre krampat i all tre benen.
Puss och kram.

Populära inlägg i den här bloggen

Ikväll smäller det!

Nu är det slut på snusket, speciellt för Atle som har haft en fantastisk vila i vintras ty ikväll så kommer mjölksyran som ett brev på posten. Alltså när posten fortfarande delade ut brev som kom fram.

Lite flyt till slut kanske

Efter att ha ruttnat ihop på min NRS (även fast jag kunde få en ny baktriangel för en billig penning) drog jag mig till minnes att Bruse hade nämnt att han tydligen hade fått ett par nya hjul på sin drulleförsäkring. Tänkte att det skadar ju inte att ringa, och visst täckte min försäkring detta och eftersom värdet på min cykel för närvarande ligger på 27.000:- tyckte dom att det visst var värt att ersätta mig med en ny ram för det fascila priset av 1200:-. Så om allt går vägen, vilket dom har sagt att det ska göra kommer jag i dagarna få en rekvisition på en ny Tranceram. Pedalogerna har redan tjingat den sista hos Jaguarverken så om jag har riktigt flyt har jag en Trance att fräsa omkring på runt Kinnekulle. Gällande NRS-ramen är det ju inget fel på den. Det är ju baktriangeln som är paj och det är den som inte finns att hitta ny så skaffar jag bara en ny baktriangel kränger jag iväg NRS-ramen och köper en ny gaffel med lite mer slag på, flyttar Maguran till min Inbred och kränger ivä...

Saker som provocerar

Nu när solen skiner och vägarna börjar torka upp blir jag ju inte så lite sugen på att ta fram racern och rulla ut på Värmdölandet i solskenet. Och vad passar då bättre än att göra det som en stilig gubbe. Rapha är ett klädesmärke som väcker känslor. Antingen verkar folk hata det eller älska det. De som hatar Rapha är ofta personer som aldrig har ägt ett plagg från Rapha och är då naturligtvis bäst på att veta hur plaggen känns eller håller. Vi som äger plagg från Rapha verkar oftast vara nöjda. Det är ju klart att vi kan få hem saker som inte håller den standard som Rapha själva lovar. Men tack vare deras generösa reklamationspolicy är det aldrig några problem att skicka tillbaks defekta eller dåliga plagg. Jag har gjort det en gång när en tröja inte alls höll den kvalitet som mina andra tröjor höll. Jag skickade tillbaks tröjan i den bifogade påsen och erhöll en ny ett par dagar senare. Många tycker att Rapha är jättedyrt. Jag själv tycker att saker som inte håller det de lov...