Idag fyller jag år. Helt plötsligt är jag närmare 40 än 30 men det har jag inget emot. Att bli äldre hör livet till och jag känner mig i fin form. Atles bästa kompis Viking fyllde åtta veckor idag. Viking är Mirjas kusins lille kille men är som en kusin till Atle då Mirja och sina kusiner är som syskon. Viking föddes för åtta veckor sedan, på fredagen den 13:e april. Han hade så kallade smultronmärken (som är en slags kärlnybildning) på sin lever och under de senaste sju veckorna har vi alla i hans närhet pendlat mellan hopp och tragedier då hans lever har växt och har vägt ca ett kg, på en liten kille som ska väga fyra kg. Som en ren öppning i himlen erbjöd sig en kompis till Mirjas kusin att donera en bit av sin lever för att Viking skulle kunna bli frisk. Hennes lever matchade allt till perfektion och igår började transplantationen. I natt ringde Mirjas kusin och berättade att Viking inte klarade av transplantationen. När dom började operera hittade man flera smultronmärken på insidan av buken som började blöda och dessa blödningar kunde inte stoppas. Han for till Nangijala 00.48 på grund av judet dessa blödningar. Själva transplantationen gick bra och det känns helt overkligt att han slets ifrån oss på grund av andra komplikationer. Åtta veckor gammal och en riktig kämpe så har han satt djupa spår inom mig. Jag har säkert gråtit tio gånger idag och kommer nog att gråta tio gånger till. Men gråten befriar så det känns lite bättre efter varje gång. Chocken har lagt sig nu känns det som, men livet känns ganska fattigt just nu. Föräldrar ska inte behöva begrava sina egna barn. Jag kommer alltid att bli påmind om denna helvetesdag varje gång jag fyller år fr.o.m nu. Jag ska sluta fylla år har jag bestämt.Det kanske är en annorlunda sak att skriva om då jag mest har blajjat om cykelsaker men jag kände att jag var tvungen att skriva av mig detta. I helgen är det Lida Loop och jag åker nog dit mest för att skingra tankarna men det blir ingen cykling.
Kommentarer
Som förälder är det jättejobbigt att höra om barn som råkar illa ut. Är man sen en nära bekant så blir det ju naturligtvis ännu värre.
Man ska inte ta någonting för givet, det är helt klart. Man ska ta sig tid att njuta av det liv man har, tillsammans med dem man älskar.
Jag lider med verkligen med Mirjas kusin med familj och dig & Mirja.
Nangijala är fint säger mina barn, Viking kommer att få det bra där.
svårt att skriva nåt, eftersom man på din blogg oftast lägger nån lättsam kommentar om cykel.
Det är ofattbart tungt att till och med tänka sig smärtan och sorgen som anhöriga får bära när barn dör. Varje gång jag hör om såna tragedier, tackar jag livet för att alla mina 5 barn lever och mår bra. Jag känner ju knappt dig, men lider ändå med dig och Vikings anhöriga.
Jag finner ej ord för det inträffade. Kan bara beklaga sorgen och och tänka på hur lyckligt lottad jag är som har två friska barn. Krama Atle och Mirja från mig. Och kom ihåg att vi ses ju alla i Nangijala.
Vi hörs !
//Skogling
Man ska nog inte ta saker för givet här i livet. Ibland tar det slut alldeles för snabbt.
Vi ses.
/Johan