Siljan Runt

Efter att Rickard frågade om vi inte skulle köra Siljan Runt med Challe så har vi tränat hela fyra ggr och ca 80km varje gång så 160km runt Siljan skulle väl bli en plätt? Att ingen av oss hade cyklat mer än 120km i ett svep innan (jag gjorde det för typ 2½ år sedan) var inget vi tänkte på.

På vägen upp stannade vi i Hedemora och skulle köpa oss varsin burgare. Challe började yra om att Anders Eklund hade duschat i gatuköket och började fråga ut servitrisen och Rickard tjatade om att han skulle ha två kokta korvar i sin burgare (som han trodde var en tunnbrödsrulle, snacka om förvirrad). Käket smakade bra i alla fall och resten av resan var Rickard The Dark Knight då han hade sett filmen som köpfilm på den lokala OKQ8 macken. När vi käkade burgarna stod kidzen på torget runt en Volvo740 och hoppade på bakluckan, only on the countryside.

Stressa inte i depåerna

När vi kom upp till Mora åkte vi och föranmälde oss. Bjarne som inte skulle köra överlät sin plats till mig så jag slapp betala starten. Tack för det!!

Efter lite amerikansk wrestling mellan Challe och Rickard iklädda endast cykelbyxor blev klockan plötsligt 23.30 och vi släckte lamporna fort som satan och försökte sova.

Vår lilla klunga redigerad i Photoshop

Väderprognosen som hade förbättrats dag för dag bjöd på strålande sol på morgonen och det vädret höll i sig hela dagen, snacka om flyt.

Vid starten mötte vi upp gänget från Vallentuna CK och även Alf på Happy (Alfsomfan) från Borlänge som skulle köra med oss. Tempot skulle hållas lite halvlågt då de flesta hade denna tur som en uppvärmning för Vättern och vi andra hade ju inte cyklat så långt innan. Efter ett par mil låg väl snittet på ca 31km/h och jag började att känna av ljumskarna ganska rejält men eftersom det inte krampade ihop totalt bet jag ihop och trampade på.

Strålande väder hela dagen

Först körde vi runt Orsasjön förbi byarna Bonäs, Våmhus, förbi första kontrollen i Bäcka där jag låg sist i klungan och missade att de som låg framför mig släppte. Satan vilket slit att komma ifatt de som höll upp farten, kan inte rekommenderas. Kom i alla fall ifatt dom innan Orsa och ner till rondellen i Mora-Noret där jag trodde vi skulle höger men som tur var så låg jag inte först så vi tog rätt väg vilket var vänster.

Sen var det vidare genom Färnäs, Nusnäs och Garsås där vi käkade ett par korvar. Depåerna är verkligen höjdarställen med mat och drycker för oss som inte har så bråttom.
En liten bit innan Rättvik började Rickard att krokna och vi (Rickard, Challe och Alf) valde att ta det lite lugnare så att alla skulle komma runt och i backen efter Rättvik där jag drog låg Rickard med ganska bra men var rejält sliten.

Rickard sliter tappert med sin hjälpryttare bakom

Efter att ha tagit av mot Tällberg tryckte Rickard i sig en gel efter att Challe hade beordrat honom. Sen började den finaste delen av turen, hela vägen fram till Sunnanäng genom Tällberg, Hjortnäs osv bjuder på helt fantastiska vyer, vyer som Rickard inte såg då han frustandes tog sig uppför backen in till Tällberg. Fast han klarade det i alla fall.

Tre minuters vila och sen bar det av mot nästa depå som låg vid Sommarland. Där lämnade vi Alf som hittade en PBP resenär som han snackade lite med. När vi passerade Ejendals Arena ringde Challe till Janne (jobbarpolare) och skrek att han skulle komma ut och när vi hade åkt över bron blev det en treminutare och lite hejhej samtidigt som Alf kom ifatt oss.

Sunnanäng

Resten av turen var ganska trist, för det första började jag att bli trött och sen var vägen inte så rolig. Långa raksträckor och motvind är ju inte det mest förtjusande med racercykling och när vi nådde den sista depån med 14km kvar var mina depåer slut, även fast jag hade tryckt i mig en gel och en bar så jag sköljde ner åtta sockerbitar med två koppar kaffe och fick lite mer kraft i benen för den sista biten och motvinden på bron (Siljansvägen) var inte så farlig. Då hade jag ryckt ifrån Rickard och Challe och tänkte att nu får varje man klara sig själv och när jag såg kyrkan fick jag en oerhörd bra känsla i maggropen.

När jag passerade mållinjen med händerna i vädret (vilket jag har sett att man måste göra) såg jag inte hålet i vägen som fanns en ½ meter efter målet och brakade rakt ner där men räddade situationen i sista sekunden och kunde snart hämta ut min dalahäst som pris.

Som grädde på moset körde Rickard och Challe lite wrestling för alla som ville kolla, idioter. Kvällen blev lugn med middag på Vi på hörnet eller vad stället nu hette och idag innan vi drog hem åkte vi förbi Markus, Helena och Vilma och hälsade på och tog en fika.

Tack till alla för den trevliga turen och glada tillrop runt sjöarna.