Bättre sent än aldrig

Med två veckor kvar till Siljan Runt kände både Rickard och jag att det var dags att hoja lite, träningsfanatiker som vi är.
Rickard har inte hojat mer än 40km i ett sträck och jag har bara hojat en racerrunda på två år, en 11-milare på Ekerö för några veckor sedan.

När jag stod och drog på mig brallorna ringde Johnny och ville haka på en lugn tur och 20 minuter senare slog vi följe på vägen mot Trollbäcken för att hämta upp Rickard.

Som vanligt hade Johnny lite idéer om vägval för att undvika de mest trafikerade vägarna så vägen till Rickard blev ganska bilfri.

Johnnys ryggtavla

Efter att ha spänt lite ekrar på Rickards originalpeschå från runt 1980 så rullade vi iväg. Målet med dagen var bara att få lite mil i benen och ha en trevligt tur. Nere vid Svartbäckens by blev det lite grusväg för att undvika hela Brandbergsghettot och vips var vi ute på Dalarövägen och turen kunde äntligen börja på riktigt, helt omöjligt att hålla ett jämnt tempo närmare stan med alla rödlysen.Efter att ha spenderat en fem minuter på väg mot Dalarö svängde vi av mot Årsta Slott och Haninge GK där golfarna njöt av vinden lika mycket som vi gjorde. Vid Årsta Havsbad lös semesterfirarna med sin frånvaro, riktigt skönt att kunna hoja på och inte bry sig om 4000 bilar som står parkerade på vägen och alla glassätande turister som kutar över vägen.

Vid Fors GK blåste det satan och Rickard hade lite problem att hålla tätt i klungan men han kämpade på med ett leende och vi släppte lite på farten och hämtade in honom i värmen.

I Tungelsta vände vi och tog där en fika/glass/kexchoklad och snackade lite skit i solen. Vi var överens om att en kall bira inte skulle ha varit helt fel där vi satt i lä.

Alltid med ett leende

Vidare hem via Västerhaninge och Jordbro industriområde där motvinden än en gång slog sina klor i Rickard men vi kom snart fram till att motvind ger den bästa träningen så under en stund önskade vi att det skulle blås upp rejält.

På Haningeleden tog jag täten och lyckades anpassa tempot så att vi låg tight i vår lilla klunga och Lissmavägens sidovind kändes löjlig när vi väl svängde av.

När vi kom till Trångsund vinkade jag naturligtvis till morsan som vilar på kyrkogården och Johnny tyckte vi skulle åka genom samhället istället och det blev ju en liten flashback från när man var grabb, satan vad stället har förändrats.

Efter Sköndal tackade Rickard för sig, han hade redan cyklat längre än han hade gjort tidigare, och hojade hem via Flaten. Johnny och jag fortsatte genom Enskede, Dalen, Hammarbyhöjden och sen hem.

Södertörn

En trevlig tur på dryga 8 mil och med en pulstopp på ca 130, mycket lugn alltså med sina 27km/h i snitt, vilket ändå någonstans ligger runt vad jag pallar med tror jag. Skulle jag lägga mig på 29km/h skulle jag nog få kämpa satan men det får tiden utvisa. Jag har i alla fall en dyr hjälm.