Fortsätt till huvudinnehåll

Bättre sent än aldrig

Med två veckor kvar till Siljan Runt kände både Rickard och jag att det var dags att hoja lite, träningsfanatiker som vi är.
Rickard har inte hojat mer än 40km i ett sträck och jag har bara hojat en racerrunda på två år, en 11-milare på Ekerö för några veckor sedan.

När jag stod och drog på mig brallorna ringde Johnny och ville haka på en lugn tur och 20 minuter senare slog vi följe på vägen mot Trollbäcken för att hämta upp Rickard.

Som vanligt hade Johnny lite idéer om vägval för att undvika de mest trafikerade vägarna så vägen till Rickard blev ganska bilfri.
Johnnys ryggtavla
Efter att ha spänt lite ekrar på Rickards originalpeschå från runt 1980 så rullade vi iväg. Målet med dagen var bara att få lite mil i benen och ha en trevligt tur. Nere vid Svartbäckens by blev det lite grusväg för att undvika hela Brandbergsghettot och vips var vi ute på Dalarövägen och turen kunde äntligen börja på riktigt, helt omöjligt att hålla ett jämnt tempo närmare stan med alla rödlysen.Efter att ha spenderat en fem minuter på väg mot Dalarö svängde vi av mot Årsta Slott och Haninge GK där golfarna njöt av vinden lika mycket som vi gjorde. Vid Årsta Havsbad lös semesterfirarna med sin frånvaro, riktigt skönt att kunna hoja på och inte bry sig om 4000 bilar som står parkerade på vägen och alla glassätande turister som kutar över vägen.

Vid Fors GK blåste det satan och Rickard hade lite problem att hålla tätt i klungan men han kämpade på med ett leende och vi släppte lite på farten och hämtade in honom i värmen.

I Tungelsta vände vi och tog där en fika/glass/kexchoklad och snackade lite skit i solen. Vi var överens om att en kall bira inte skulle ha varit helt fel där vi satt i lä.

Alltid med ett leende
Vidare hem via Västerhaninge och Jordbro industriområde där motvinden än en gång slog sina klor i Rickard men vi kom snart fram till att motvind ger den bästa träningen så under en stund önskade vi att det skulle blås upp rejält.

På Haningeleden tog jag täten och lyckades anpassa tempot så att vi låg tight i vår lilla klunga och Lissmavägens sidovind kändes löjlig när vi väl svängde av.

När vi kom till Trångsund vinkade jag naturligtvis till morsan som vilar på kyrkogården och Johnny tyckte vi skulle åka genom samhället istället och det blev ju en liten flashback från när man var grabb, satan vad stället har förändrats.

Efter Sköndal tackade Rickard för sig, han hade redan cyklat längre än han hade gjort tidigare, och hojade hem via Flaten. Johnny och jag fortsatte genom Enskede, Dalen, Hammarbyhöjden och sen hem.

Södertörn
En trevlig tur på dryga 8 mil och med en pulstopp på ca 130, mycket lugn alltså med sina 27km/h i snitt, vilket ändå någonstans ligger runt vad jag pallar med tror jag. Skulle jag lägga mig på 29km/h skulle jag nog få kämpa satan men det får tiden utvisa. Jag har i alla fall en dyr hjälm.

Kommentarer

magnus sa…
Fan va jag blir sugen på att rulla vääääg! :D

Dyr hjälm ja, du ser oerhört proffsessionell ut!
Hallå! Inte blanda ihop träning och cykling, det är skilda ting!
Mirja sa…
Snygg som få, älskling, snygg som få...
Att ha en dyr hjälm är viktigaste.

Låter som du är på g. :)

-Skogling
bng sa…
Svetto-wannabe.

Populära inlägg i den här bloggen

Ikväll smäller det!

Nu är det slut på snusket, speciellt för Atle som har haft en fantastisk vila i vintras ty ikväll så kommer mjölksyran som ett brev på posten. Alltså när posten fortfarande delade ut brev som kom fram.

Lite flyt till slut kanske

Efter att ha ruttnat ihop på min NRS (även fast jag kunde få en ny baktriangel för en billig penning) drog jag mig till minnes att Bruse hade nämnt att han tydligen hade fått ett par nya hjul på sin drulleförsäkring. Tänkte att det skadar ju inte att ringa, och visst täckte min försäkring detta och eftersom värdet på min cykel för närvarande ligger på 27.000:- tyckte dom att det visst var värt att ersätta mig med en ny ram för det fascila priset av 1200:-. Så om allt går vägen, vilket dom har sagt att det ska göra kommer jag i dagarna få en rekvisition på en ny Tranceram. Pedalogerna har redan tjingat den sista hos Jaguarverken så om jag har riktigt flyt har jag en Trance att fräsa omkring på runt Kinnekulle. Gällande NRS-ramen är det ju inget fel på den. Det är ju baktriangeln som är paj och det är den som inte finns att hitta ny så skaffar jag bara en ny baktriangel kränger jag iväg NRS-ramen och köper en ny gaffel med lite mer slag på, flyttar Maguran till min Inbred och kränger ivä...

Saker som provocerar

Nu när solen skiner och vägarna börjar torka upp blir jag ju inte så lite sugen på att ta fram racern och rulla ut på Värmdölandet i solskenet. Och vad passar då bättre än att göra det som en stilig gubbe. Rapha är ett klädesmärke som väcker känslor. Antingen verkar folk hata det eller älska det. De som hatar Rapha är ofta personer som aldrig har ägt ett plagg från Rapha och är då naturligtvis bäst på att veta hur plaggen känns eller håller. Vi som äger plagg från Rapha verkar oftast vara nöjda. Det är ju klart att vi kan få hem saker som inte håller den standard som Rapha själva lovar. Men tack vare deras generösa reklamationspolicy är det aldrig några problem att skicka tillbaks defekta eller dåliga plagg. Jag har gjort det en gång när en tröja inte alls höll den kvalitet som mina andra tröjor höll. Jag skickade tillbaks tröjan i den bifogade påsen och erhöll en ny ett par dagar senare. Många tycker att Rapha är jättedyrt. Jag själv tycker att saker som inte håller det de lov...