Sex timmar utan dämpare över rötter och sten

Aron ville ta en liten tur mellan Ågesta och Handen och när vädret bjöd upp till dans var det bara att dra på sig shortsen och ta sig till Södra station där vi skulle mötas upp. Aron mötte jag vid Skanstull.

Väl på perrongen stod Christer, Bear, Juan och Jonny. Hoppade på tåget och gick av vid Farsta Strand där Tobias och Robban väntade.

Eftersom vevlagret på min Trance är på upphällningen tyckte jag att det var en strålande idé att köra helstel 29er, jag har ju iaf cyklat två turer de senaste två månaderna.

Ågesta ligger en tio minuter med cykel på asfalt från stationen och det spratt lite i benen, som det kan göra ibland, en känsla som inte fanns kvar fyra timmar senare.

Vid Ågesta friluftsgård dök vi in i skogen och den första delen av turen bjöd på rötter galore, hade jag verkligen gjort rätt val? Vevlagret på Trancen skulle nog ha hållit för en tur till men ingen idé att börja tänka på sånt nu tänkte jag.

Aron har en inbyggd karta i skallen så det var bara att haka på och inte fundera så mycket på var vi var någonstans men efter 1½ timma så kom vi ut på Lissmavägen där vi övade lite klungkörning innan vi drog in i skogen för att ta den sista biten mot Paradiset.

När vi började närma oss Paradiset kände jag att gröten jag åt till frukost och den halva Snickares jag hade tryckt i mig inte riktigt räckte, jag var helt tom på energi. Tanken på att ringa Mirja fanns i skallen men att ge upp är ju helt värdelöst så jag bet ihop. Väl framme vid Paradiset fylldes det på med vatten men än var det ett tag till fikat men efter ännu en timma slog vi oss ner vid Långsjön och jag som nu var halvt groggy åt mina äggmackor, drack mitt kaffe och yoghurt som en uteliggare som inte har sett mat på en vecka. Efter att ha bronzat lite och hejat på lite scouter som kom var det dags att dra vidare. Nu var det tydligen bara ca 15km kvar. Jag hade ingen aning om någonting då alla stigar ser likadana ut när man cyklar halvt medvetslös.


Den sista biten gick faktiskt lite bättre, jag antar att energi är bra att ha i kroppen fast nu började infanterielden i baken göra sig kännbar. Jag som var malaj i lumpen har ju aldrig upplevt detta men nu vet jag hur det känns.

När vi kom fram till rudan lattjade grabbarna lite på lite vippbrädor och gjorde lite andra stunts. Killarna som lirade frisbeegolf såg inte lika impade ut men vad fattade dom egentligen?

När vi kom till pendelstationen hade vi varit ute i 5 timmar och 50 minuter och jag var helt slut igen men lycklig över att Mirja hade maten på G hemma 40 minuter bort och att min axel hade funkat.

Gjorde sällskap med Aron och Christer den sista biten innan jag vek av hemåt genom Sjöstaden.

Tack alla för en supertur i duperväder.

Bilderna är snodda från Jonny Johansson som var med på turen.