Johan Andersson, Unprofessional Cyclist

Igår så tog Mirjas kusin Rickard och jag en liten provtur på våra hojar inför Siljan Runt som skall avverkas på lördag. Rickard hade köpt en hoj med STI-reglage i fredags och den var en massa saker som skulle göras, sadeln och styrstammen skulle bytas, de nya pedalerna skulle på och styret skulle lindas om osv. Själv ville jag bara känna hur min Peregrine kändes med racerdäck på och endast en 44T klinga på fram. Jag krängde ju min Surly Pacerram efter en runda då den var i minsta laget och ska jag köra på lördag var det bara att slänga på nya däck på den enda cykal jag har kvar jag kan tänka mig att harva runt Siljan på då 35mm är lite tungrullat för mig. Rickard var överlycklig över att slippa ramreglagen, verkligen helskoj att se killen med ett stort leende med en sjudelad kassett som säkert har en tio år på nacken. Prylbögeriet ligger på en annan nivå än de personer i cykelkretsar jag normalt umgås med. Mer sunt skulle en del säga, mer idiotiskt skulle de flesta säga. Eftersom Erika...

Jag har tidigare ägt tre Raphatröjor vilka alla höll en kvalitet bra mycket högre än alla andra cykeltröjor jag har ägt. Tyvärr så höll min plan att gå ner i vikt inte samma kvalitet, plus att jag kanske var lite optimistisk när jag köpte dom i Large. Nåväl, man blir visare med tiden och när Johan Mölleborn skrev att han hade köpt en ny tröja ryckte det i Raphatarmen igen och kreditkortet fick än en gång brinna och idag, tre dagar efter beställningen lades kom paketet med en härlig svart Country Jersey med de italienska färgerna i XL och känner jag mig rätt blir det inte den sista Raphan jag köper. PS, jag har photoshopat bort fettvalkarna.

Med två veckor kvar till Siljan Runt kände både Rickard och jag att det var dags att hoja lite, träningsfanatiker som vi är. Rickard har inte hojat mer än 40km i ett sträck och jag har bara hojat en racerrunda på två år, en 11-milare på Ekerö för några veckor sedan. När jag stod och drog på mig brallorna ringde Johnny och ville haka på en lugn tur och 20 minuter senare slog vi följe på vägen mot Trollbäcken för att hämta upp Rickard. Som vanligt hade Johnny lite idéer om vägval för att undvika de mest trafikerade vägarna så vägen till Rickard blev ganska bilfri. Johnnys ryggtavla Efter att ha spänt lite ekrar på Rickards originalpeschå från runt 1980 så rullade vi iväg. Målet med dagen var bara att få lite mil i benen och ha en trevligt tur. Nere vid Svartbäckens by blev det lite grusväg för att undvika hela Brandbergsghettot och vips var vi ute på Dalarövägen och turen kunde äntligen börja på riktigt, helt omöjligt att hålla ett jämnt tempo närmare stan med alla rödlysen.Efter att ha ...

Aron ville ta en liten tur mellan Ågesta och Handen och när vädret bjöd upp till dans var det bara att dra på sig shortsen och ta sig till Södra station där vi skulle mötas upp. Aron mötte jag vid Skanstull. Väl på perrongen stod Christer, Bear, Juan och Jonny. Hoppade på tåget och gick av vid Farsta Strand där Tobias och Robban väntade. Eftersom vevlagret på min Trance är på upphällningen tyckte jag att det var en strålande idé att köra helstel 29er, jag har ju iaf cyklat två turer de senaste två månaderna. Ågesta ligger en tio minuter med cykel på asfalt från stationen och det spratt lite i benen, som det kan göra ibland, en känsla som inte fanns kvar fyra timmar senare. Vid Ågesta friluftsgård dök vi in i skogen och den första delen av turen bjöd på rötter galore, hade jag verkligen gjort rätt val? Vevlagret på Trancen skulle nog ha hållit för en tur till men ingen idé att börja tänka på sånt nu tänkte jag. Aron har en inbyggd karta i skallen så det var bara att haka på och inte fun...

Sådärja, nu har man börjat komma tillbaka till verkligheten här hemma och vad passar då bättre än att runda av resedagboken? Först den sista frukosten på Ritz Diner. Blaskigt kaffe och pannkakor med jordgubbar, smaskens. Den sista dagen kan uttalas i två ord, C-E-N-T-R-A-L P-A-R-K. Denna park som mäter 800x4000 meter och som öppnades 1859 är en oas för alla stressade new yorkare och man möter folk som hela tiden cyklar, promenerar eller joggar. Själv tog vi en promenad på ett par timmar när vädret äntligen vände till det bättre och bara njöt av tystnaden och fågelkvittret. Promenaden och dagen avslutades på 5th Ave där jag köpte på mig lite fler fillingar och Mirja förlustade sig och sin plånbok på Victorias Secret innan det bar av till Newark och 7.5 timmar på planet innan vi landade lokal tid 07.50 igår morse. Lite frukost på det lokala fiket här hemma och sen var vardagen här igen. Dagens höjdpunkt var när vi hämtade Atle och såg hur glad han blev av att mamma och pappa var hemma ig...

Sista hela dagen på resan ty i morgon åker vi hem. Längtar som en galning efter Atle nu, ska bli kul/intressant att se hur han reagerar när han ser att mamma och pappa kommer och hämtar honom på förskolan. Vädret var som vanligt under den här resan, rena skiten alltså och idag kände både Mirja och jag att vi började tröttna på att gömma oss under ett paraply så efter att vi hade spenderat de sista tusenlapparna på GAP, Sephora och F.A.O Schwartz på presenter till Atle och lite parfym till Mirja så gick vi på bio och såg på Duplicity med Clive Owen och Julia Roberts. Klart sevärd med ett slut man inte förväntar sig, sånt gillar jag. Man kan ju inte åka till USA och inte äta munkar så efter att vi käkat en toppenlunch på den lokala Vietnamessyltan gick vi proppmätta till Duane Reade och köpte oss åtta munkar och varsin Cola Zero, man vill ju inte bli fet liksom. Väl på hotellet tryckte vi i oss två var och var sen redo att kräkas lite. Det är en jäkla tur att man snart åker hem och att ...

.....var ju en upplevelse kan man ju säga. Ett att ha avnjutit en Linguine Frutti de Mare på Patsy's och köpt lite godis på den lokala affären begav vi oss till denna mytomspunna restaurant som även har namngett en film med John Cusack och Kate Beckinsale, världens snyggaste kvinna (efter Mirja såklart) som utspelar sig på just denna lilla källarrestaurant. Nog om filmen nu, jag hade inte ens hört talas om den innan i förrgår men den är säkert jättebra. Serendipity ja, vad kunde dom erbjuda oss i efterrättsväg? Mirja tog en av deras specialare och som även är den efterrätt dom är kända för, en Frozen Hot Chocolate vilket är en blandning av 14 olika chokladsorter utblandade i mjölk i någon slags enlitersskål med 300gr vispad grädde på. Själv tog jag en cappucino och en pecannötspaj eftersom "jag inte var så hungrig". Sen att den var på typ ½kg gjorde ju inte saken bättre/sämre. Sitter på hotellrummet totalt illamående nu och behöver inget mer socker för tillfället. Ursäkta...

Vaknade som vanligt runt 06.00. När ska jag komma in i tidsrytmen egentligen? Antagligen när det är dags att åka hem. Frukost som vanligt på Ritz Diner. Idag åt vi båda näringsrika pannkakor med en liter sirap och jordgubbar/banan samt blaskkaffe, smarremums och sen började vi att gå. Målet idag var Brooklyn. Mirja som är höjdrädd som satan ville självklart gå över Brooklyn Bridge, även fast man ser rakt genom brädorna typ 100 meter ner i vattnet. När vi skulle gå ner i T-banan vid Lexington/52:a gatan fick jag en kraftig känsla av vilda västern och det var ju inte så konstigt för ca 40cm från mig kom Lou Diamond Phillips gående, när vi möttes på övergångsstället gjorde vi en high-five och sen slank Mirja och jag ner i underjorden. Promenaden över Brooklyn Bridge gick bra. Mirja tittade ner genom brädorna när vi typ var på det högsta stället så resten av bron gick hon med förvånansvärt rak rygg stirrandes rakt fram men jag är oerhört stolt över att hon faktiskt tog sig över. Bonusen k...

Dag 2 Vaknade tidigt som satan, typ 06.00 fast det är ju klart, det var ju mer som 12.00 för mig. Efter ett par timmars slappande släpade vi oss upp till 1:a avenyn där det luxiösa fiket Ritz Diner ligger och där jag intog en frukost bestående av korv, ägg och potatis. Mirja åt branflakes med banan samt tre enorma amerikanska pannkakor med sirap/jordgubbar. Hon blev mätt. Nere i tunnelbanan För att inte fetta på oss mer än nödvändigt tog vi våra saker och gick upp mot 5:e avenyn, shoppingens Mecka. På vägen dit stannade vi till vid NikeTown där jag köpte ett par nya skor och skickade de gamla till återvinningen. Med shoppingpåsarna i händerna Nästa stopp blev GAP där vi typ spenderade två timmar och där jag sprang som en galning mellan provrummet där Mirja stod och diverse klädhängare där kläderna hängde. Jag köpte två par jeans som jag provade på tre minuter och två par kallingar som jag inte provade alls.Med fyllda påsar begav vi oss ner mot Times Square för att se mer människor än e...

Kände mig lite sådär över att lämna lillkillen under resan. Första gången jag har känt så men det beror nog på att vi sticker iväg båda två. Att han får det super med mormor, farfar, mormoster och allt vad dom heter råder det inget tvivel om. Jag låg och myste i hans säng med honom tills han somnade. Vaknade 04.00 av att Atle sa att han var blöt och ville komma in till oss. Helt groggy bar jag in honom, fixade välling och somnade om. 06.00 ringde klockan och då låg Atles ben över min mage, jätteskön sovställning. Hämtade farsan i Tullinge och sen drog vi till Arlanda. Frukost för 200 spänn (två mackor och två kaffe) kändes gott och prisvärt. Vid borde bredvid satt Oskar från HappyMTB. Han skulle till Atlanta och kolla på lås sa han. Efter att ha bränt 00 spänn på tax-freen var det dags att borda planet. Upp i luften, Mirja börjar se galen ut och trycker min hand som bara hon kan. Jag tog av mig ringen innan, man har väl varit med förr. Åtta timmar av film, godis, mackor och kaffe gjord...