Sådärja, nu har man börjat komma tillbaka till verkligheten här hemma och vad passar då bättre än att runda av resedagboken? Först den sista frukosten på Ritz Diner. Blaskigt kaffe och pannkakor med jordgubbar, smaskens.
Den sista dagen kan uttalas i två ord, C-E-N-T-R-A-L P-A-R-K. Denna park som mäter 800x4000 meter och som öppnades 1859 är en oas för alla stressade new yorkare och man möter folk som hela tiden cyklar, promenerar eller joggar.
Själv tog vi en promenad på ett par timmar när vädret äntligen vände till det bättre och bara njöt av tystnaden och fågelkvittret.
Promenaden och dagen avslutades på 5th Ave där jag köpte på mig lite fler fillingar och Mirja förlustade sig och sin plånbok på Victorias Secret innan det bar av till Newark och 7.5 timmar på planet innan vi landade lokal tid 07.50 igår morse.
Lite frukost på det lokala fiket här hemma och sen var vardagen här igen. Dagens höjdpunkt var när vi hämtade Atle och såg hur glad han blev av att mamma och pappa var hemma igen och när man fick bamsekramen med de tjocka armarna och den snoriga blötpussen var toppen nådd.
Summa summarum så är New York en stad man (läs jag) aldrig blir mätt på. Nästa gång tar vi med oss Atle och då lär det bli liv och spring. Blir ju kul när han kladdar ner Agnetas Bruno Liljeforstavla för en 20 millar med jello eller något annat.
Sådärja, nu har man börjat komma tillbaka till verkligheten här hemma och vad passar då bättre än att runda av resedagboken? Först den sista frukosten på Ritz Diner. Blaskigt kaffe och pannkakor med jordgubbar, smaskens.
Den sista dagen kan uttalas i två ord, C-E-N-T-R-A-L P-A-R-K. Denna park som mäter 800x4000 meter och som öppnades 1859 är en oas för alla stressade new yorkare och man möter folk som hela tiden cyklar, promenerar eller joggar.
Själv tog vi en promenad på ett par timmar när vädret äntligen vände till det bättre och bara njöt av tystnaden och fågelkvittret.
Promenaden och dagen avslutades på 5th Ave där jag köpte på mig lite fler fillingar och Mirja förlustade sig och sin plånbok på Victorias Secret innan det bar av till Newark och 7.5 timmar på planet innan vi landade lokal tid 07.50 igår morse.
Lite frukost på det lokala fiket här hemma och sen var vardagen här igen. Dagens höjdpunkt var när vi hämtade Atle och såg hur glad han blev av att mamma och pappa var hemma igen och när man fick bamsekramen med de tjocka armarna och den snoriga blötpussen var toppen nådd.
Summa summarum så är New York en stad man (läs jag) aldrig blir mätt på. Nästa gång tar vi med oss Atle och då lär det bli liv och spring. Blir ju kul när han kladdar ner Agnetas Bruno Liljeforstavla för en 20 millar med jello eller något annat.
Kommentarer
F.ö. ser bilderna skitfina ut, riktigt snygga. Har du mao varit iväg på bildbehandlingskurs nu?