Fortsätt till huvudinnehåll

Resedagbok New York dag 6

Sådärja, nu har man börjat komma tillbaka till verkligheten här hemma och vad passar då bättre än att runda av resedagboken? Först den sista frukosten på Ritz Diner. Blaskigt kaffe och pannkakor med jordgubbar, smaskens.

Den sista dagen kan uttalas i två ord, C-E-N-T-R-A-L P-A-R-K. Denna park som mäter 800x4000 meter och som öppnades 1859 är en oas för alla stressade new yorkare och man möter folk som hela tiden cyklar, promenerar eller joggar.

Själv tog vi en promenad på ett par timmar när vädret äntligen vände till det bättre och bara njöt av tystnaden och fågelkvittret.

Promenaden och dagen avslutades på 5th Ave där jag köpte på mig lite fler fillingar och Mirja förlustade sig och sin plånbok på Victorias Secret innan det bar av till Newark och 7.5 timmar på planet innan vi landade lokal tid 07.50 igår morse.

Lite frukost på det lokala fiket här hemma och sen var vardagen här igen. Dagens höjdpunkt var när vi hämtade Atle och såg hur glad han blev av att mamma och pappa var hemma igen och när man fick bamsekramen med de tjocka armarna och den snoriga blötpussen var toppen nådd.

Summa summarum så är New York en stad man (läs jag) aldrig blir mätt på. Nästa gång tar vi med oss Atle och då lär det bli liv och spring. Blir ju kul när han kladdar ner Agnetas Bruno Liljeforstavla för en 20 millar med jello eller något annat.

Kommentarer

Välkomna hem, ni ser ut att ha haft en höjdarsemester!!

F.ö. ser bilderna skitfina ut, riktigt snygga. Har du mao varit iväg på bildbehandlingskurs nu?

Populära inlägg i den här bloggen

Ikväll smäller det!

Nu är det slut på snusket, speciellt för Atle som har haft en fantastisk vila i vintras ty ikväll så kommer mjölksyran som ett brev på posten. Alltså när posten fortfarande delade ut brev som kom fram.

Lite flyt till slut kanske

Efter att ha ruttnat ihop på min NRS (även fast jag kunde få en ny baktriangel för en billig penning) drog jag mig till minnes att Bruse hade nämnt att han tydligen hade fått ett par nya hjul på sin drulleförsäkring. Tänkte att det skadar ju inte att ringa, och visst täckte min försäkring detta och eftersom värdet på min cykel för närvarande ligger på 27.000:- tyckte dom att det visst var värt att ersätta mig med en ny ram för det fascila priset av 1200:-. Så om allt går vägen, vilket dom har sagt att det ska göra kommer jag i dagarna få en rekvisition på en ny Tranceram. Pedalogerna har redan tjingat den sista hos Jaguarverken så om jag har riktigt flyt har jag en Trance att fräsa omkring på runt Kinnekulle. Gällande NRS-ramen är det ju inget fel på den. Det är ju baktriangeln som är paj och det är den som inte finns att hitta ny så skaffar jag bara en ny baktriangel kränger jag iväg NRS-ramen och köper en ny gaffel med lite mer slag på, flyttar Maguran till min Inbred och kränger ivä...

Saker som provocerar

Nu när solen skiner och vägarna börjar torka upp blir jag ju inte så lite sugen på att ta fram racern och rulla ut på Värmdölandet i solskenet. Och vad passar då bättre än att göra det som en stilig gubbe. Rapha är ett klädesmärke som väcker känslor. Antingen verkar folk hata det eller älska det. De som hatar Rapha är ofta personer som aldrig har ägt ett plagg från Rapha och är då naturligtvis bäst på att veta hur plaggen känns eller håller. Vi som äger plagg från Rapha verkar oftast vara nöjda. Det är ju klart att vi kan få hem saker som inte håller den standard som Rapha själva lovar. Men tack vare deras generösa reklamationspolicy är det aldrig några problem att skicka tillbaks defekta eller dåliga plagg. Jag har gjort det en gång när en tröja inte alls höll den kvalitet som mina andra tröjor höll. Jag skickade tillbaks tröjan i den bifogade påsen och erhöll en ny ett par dagar senare. Många tycker att Rapha är jättedyrt. Jag själv tycker att saker som inte håller det de lov...