Misären down under

Tack vare min sunkiga iPhone 5c som ibland får för sig att stänga av sig under nätterna fick jag sovmorgon igår och slapp således veckans tristaste pass, dvs det mögiga 2x20 passet.

Jag hade ju kunnat köra det igår kväll men valde att käka middag med Mirja på lokal istället.

Således blev det nästa pass på agendan, det episka TC30/60 passet som inte bara innehåller 20st 30 sekundare med 60 sekunders vila mellan, utan även startar med 20 min på tröskelpuls, bara för att få fram ett riktvärde på vilken effekt jag ska försöka köra de 20 kortintervallerna.

Såhär kan det se ut.

Sagt och gjort. Jag trampade upp till mina 158 slag jag har i tröskel och körde på det i 20 min. Resultatet blev 254w. Så under de fem minuterna vila drog jag väl fram min gamla Casio FX82 och fick fram att jag skulle ligga på 431w under intervallerna (254 + 70%).

Efter tio intervaller var jag nästan redo att ramla av hojen, efter 15 intervaller grät jag och efter 20 intervaller kände jag inte längre benen.

You're hairy, LIKE ANIMAL!

Efter den OBLIGATORISKA bilden på de FLEXIGA benen (vänta några veckor så kommer ni få se vad jag menar om ni kollar in instagram) så ramlade jag av hojen och då det utförs hisservice i huset var det bara att knata upp de sex våningarna och ramla in i hallen.

I morgon är det racerpremiär på Le Peloton. Just nu känns grupp2 väldigt lockande men bara benen hinner återhämta sig lite ska jag åtminstone försöka hänga med grupp1 till efter infarten till Erstavik.

Fatta!!!

Och när jag kom upp såg jag att världens ledande cyclocrosstidning nu följer lilla mig på twitter. DET är i alla fall stort i min värld.

Hur det gick under intervallerna? Jodå, tackar som frågar. Slutade på 436w.