Efter att ha gått upp 0300 och tagit några Treo med koffein för min (antagna) koffeinbrist och dunderhuvudvärk hoppade jag upp ur sängen i morse. Nåja, rullade ner på golvet iaf. Ner och käka frukost (nutellan var påfylld) och sen drog vi (Daniel, Andreas och jag) bort till starten.
På sedvanligt franskt/belgist vis var allt mycket förvirrande ända tills vi förstod att det bara var att rulla iväg.
Crisp hoj någonstans innan Col De Laredoute
Jag hade tagit två ipren på morgonen och dom hjälpte ungefär exakt 14km. Efter 19km hade ryggen gått av och efter 50km tog jag beslutet att det fick räcka med bebisvarvet på 160km. Då hade jag lagt ca 750hm bakom mig.
Ähh, jag sätter mig väl här och stretchar lite då..
Hela rundan kan sammanfattas med backar. Antalet km plattåkning var enkelt räknade. I ena stunden kämpade jag i 12km/h för att tio min senare ligga i 60 blås nerför någon backe. Upp och ner hela tiden.
I Col De Laredoute grät jag nästan och i den sista backen i Liege hade jag redan gett upp. Jag hoppade dock aldrig av hojen för att gå, hur pinsamt hade det inte varit.
Hade jag bara tagit några såna här innan så...
Nu fattar jag varför så många hade bergskassetter iaf..
Kommentarer
Och framförallt - härligt drucket efteråt gissar jag.